Jag sitter nu med ett bryggeriavtal där den blivande krögaren lovar att sälja tre gånger så mycket starköl som förra ägaren har gjort. I gengäld får han ut tre års rabatt i förskott, närmare en miljon kronor. Bryggeriet å sin sida vill naturligtvis ha säkerheter för detta. Krögaren måste därför ställa personliga säkerheter och hyreskontraktet i pant.
För bryggeriförskottet kan krögaren sedan förverkliga sin dröm och köpa en restaurang, visserligen med pantsatt hyresavtal men ändå …Artikeln fortsätter under annonsen
Efter tre år sker en avräkning. Om han inte har nått »volymmålet« får han en skuld på resterande förskottsbetalning. Krögaren har då tre val:
- - sälja rörelsen och hoppas att bryggeriet godkänner den nya ägaren
- - teckna nytt avtal och betala skulden med ett nytt bonusförskott
- - sälja starköl till underpriser för att nå upp till volymmålet.
Bryggerierna säger att man inte vill teckna avtal med förskottsrabatter, ändå sker det hela tiden. Systemet leder oundvikligen till en osund konkurrens där krögare »tvingas« sälja starköl till underpriser för att slippa konkurs och förlorat hyresavtal.
Vill branschen ha den här modellen? Kan det finnas andra lösningar i stället som inte leder till bartömning, fylleri och underpriser.
Jag menar att lagstiftaren (socialdepartementet) borde titta på frågan. Enklast vore att revidera bestämmelsen i alkohollagen om lägsta pris på starköl. Då slipper vi i alla fall lockpriser och bartömning. Ett annat sätt vore att bryggeribranschen gemensamt bestämmer sig för att utbetala rabatter i efterskott, men det är väl ett önsketänkande.
Leif Andersson
alkoholhandläggare i Örebro
