"Tyvärr blir det ingen ståpäls när jag besöker Abba – the museum. Att Björn var på plats var kul, men jag hade behövt Agnetha och eller Frida för att tända till."
Hade Leif Mannerström hälsat på hos mig och gett mig samma uppdrag som han ger sina stjärnkockskolleger i det första avsnittet av Kockarnas kamp, som sändes på TV4 i går, hade jag flytt balkongvägen.
Men när kockarna tar sig an Mannerströms uppdrag, att laga en klassisk lyxmeny bestående av hummer med vaniljsmörsås, tryffelfärserad piggvar med champagnesås och hasselnötssufflé med jordgubbar, blir det bra tv. Det är fint att de verkar bli nästan lika nervösa som novisen vid spisen skulle ha blivit – trots att de tillhör Sveriges kockelit, trots att de är jämbördiga spelare i tävlingen (nästa gång ska någon annan ge menyuppdraget).Artikeln fortsätter under annonsen
– Sist jag åt middag med Leif spottade han faktiskt ut maten vid bordet, berättar Christian Hellberg för de övriga.
Modigt kör de ändå igång med att vrida till de klassiska rätterna. Lite lagom. Leif ska bli överraskad, inte förbannad över att klassikerna vanhelgats och blivit till det som han föraktfullt kallar ”fancymat”. Den stekta hummern blir ”lite stekkokt sådär” och det syns att Tommy Myllymäki är nervös. Inte blir det bättre när Myllymäki presenterar hela förrätten, och Mannerstöm gör en liten, knappt märkbar huvudskakning vid ordet ”pumpakärnor”. Tystnad. Den bistra provsmakarminen. Provsmakning. Tystnad. Och så äntligen kommentaren:
– Jag har alltid sagt så här: Ju fler kockar desto bättre käk.
Lättade skratt kring bordet.
Det enda problemet med Kockarnas kamp är att man har försökt baka in för många koncept i ett. Det är en nypa Top Chef Masters, en rejäl slev Så mycket bättre och en skopa Vassaste Kocken. Besökslivs tävling Vassaste Kocken är inte lika känd som de två tv-koncepten, så låt mig förklara: Hantverkstävlingarna, det vill säga marängvispningen och köttportioneringen, är som tagna ur Vassaste Kocken. Och jag gillar när äggvitan flyger och kockarna morrar.
Men det hade räckt med en hantverksgren per program. Jag vill se stjärnkockarna göra mer sånt som känns sådär överjordiskt svårt och gott, och jag vill höra dem prata om vad de gör och varför. Precis som deltagarna i Så mycket bättre gjorde nummer som jag inte hade klarat av att göra själv (minus E-type kanske). Tv-mediet ger ju möjlighet att klippa, ett avancerat matlagningsmoment som tagit timmar och blivit tråkigt i en livetävling kan ju blir snärtigt i rutan.
Myset, snacket och skvallret då? Mja. Christian Hellberg verkar besitta förmågan att stundtals tala före tanke, det kanske nån tycker är ljummet kul. Och Mannerström sägs bjuda på anekdoter, men vi tittare får inte höra dem.
Nej, jag hoppas på mer fokus på mat, många mil från den som produceras i mitt eget kök, och så bistra provsmakarminer på det. Då är Kockarnas kamp hemma.
