Olov Gunnarstedt
David Gunnarstedt
Johan Gunnarstedt och Eva Gunnarstedt
John Gunnarstedt
Anja Pärson
En måndag i början av november. Vid bergets fot är det nästan 20 grader kallt. I backen är det betydligt varmare och solen strålar. Där hörs ljudet av svischande käppar och åkare efter åkare i fartdräkt far förbi. Det är försäsong i Kåbdalis. Visserligen är backarna öppna för allmänheten, men träningsgrupperna dominerar totalt nu när novemberlovet är slut.
I restaurangen i klassisk fjällfurustil käkar svenska skidgymnasister en kolhydratrik lunch tillsammans med franska träningsgrupper. Vid ett bord sitter delar av teamet för det svenska alpina damlandslaget. Tränarna hejdar Kåbdalis vd Johan Gunnarstedt och berömmer underlaget i backen: riktigt hårt som de vill ha det, utan att vara isigt. Snart kommer också landslagsmedlemmarna för att äta. När jag frågar Sveriges alpina drottning Anja Pärson om Kåbdalis, handlar inte svaret om hårdpackad snö: Artikeln fortsätter under annonsen
– Vi reser ju väldigt många dagar om året, och för mig spelar det ingen roll hur det ser ut där vi bor. Det viktiga är att det känns så lite hotell som möjligt, att man är välkommen på riktigt. Så är det här. Bara en sådan sak som att de tänder brasan. Och behöver man gå in och fika, då finns det alltid fika, säger Anja Pärson.
Johan Gunnarstedt äger anläggningen tillsammans sin mor Vaino, sin bror Olov, hustrun Eva och Olovs fru Ann-Christine. Det är främst Johan som analyserar, planerar, projekterar, räknar och ritar, medan Olov Gunnarstedt basar över snökanonering och liftar. Eva Gunnarstedt beskriver sig själv som allt-i-allo, medan Ann-Christine fortfarande jobbar heltid som lärare.
Johans och Olovs pappa Lars Gunnarstedt byggde och öppnade den första liften 1966. Familjen var slalomtokig och Lars tyckte att då var det lika bra att anlägga en backe på sin egen mark. Han och hustrun Vaino drev backen i många år, men inte som någon heltidssyssla. 1991 dog Lars och sönerna tog över. Johan och Olov Gunnarstedt bestämde sig för att de inte ville se några röda siffror och att de inte ville ta av eget kapital (läs skogen) för att täcka backens förluster på det sätt som deras far hade gjort. Under 90-talet växte anläggningen, sakta men säkert. I början av 2000-talet beslutade bröderna att Kåbdalis skulle växa rejält.
– Jag och min bror hade en lönsam anläggning som var skuldfri. Men det är en generationsväxlingsfråga. När det stod klart att våra barn ville driva Kåbdalis vidare, behövde vi satsa ytterligare. De är ju fler som ska kunna livnära sig på det här, säger Johan Gunnarstedt.
Tre av fyra av Olovs barn jobbar på anläggningen, och Johans två döttrar ser också sin framtid i Kåbdalis.
Familjen Gunnarstedt har investerat 40 miljoner kronor i Kåbdalis de senaste tre åren. De sålde en del av sin mark till ett norskt företag som har byggt stugor. På så sätt fick de loss investeringskapital, samtidigt som Kåbdalis växte med nya boenden.
Nya snökanoner och en stollift har gett Kåbdalis en rejäl skjuts. Dessutom öppnar en ny huvudbyggnad den här säsongen, som ska rymma en italiensk restaurang, konferenslokaler, skiduthyrning och skidshop. Den italienska restaurangen ska vara ett komplement till den nuvarande restaurangen med kolgrill och afterski. Det ställs allt högre kvar på en skidort, konstaterar Johan. Servicen med kringaktiviteter ska byggas ut de närmaste åren, bland annat med hästridning.
– En skidturist kommer hit för att ha semester, inte för att åka skidor.
Alla beslut har föregåtts av Johans analyser som han själv beskriver som väldigt noggranna. Samtidigt har han vågat ha visioner. Johans resor till andra skidanläggningar tillsammans med sina barn har gett honom den kunskap och inspiration som gjort expansionen möjlig. Både 12-åriga Nadja och 19-åriga Rebecca är riktigt duktiga skidåkare.
– Utan mina barns tävlingsverksamhet hade vi aldrig kommit dit där vi är i dag. Jag tänker alltid på vad jag kan ta med mig hem till Kåbdalis. Den mest avgörande händelsen var när jag var med Rebecca på en finsk anläggning för sju år sedan. Deras berg är fem meter lägre än vårt men de har ändå 17 liftar och 20 000 bäddar. Deras läge och konkurrens går inte att jämföra med Kåbdalis, vi kommer aldrig att kunna växa lika mycket. Men det var ändå otroligt inspirerande att se vad de har åstadkommit, säger Johan och beskriver den anläggningen som oerhört professionell med ett enormt bra snökanonsystem.
En stor del av Kåbdalis investeringar har handlat om just konstsnö. På några år han man gått från tre till 16 snökanoner. Kanonerna producerar upp till 110 lastbilslass snö i timmen och gör av med el för 36 000 kronor per dygn.
Den tidiga och effektiva snöläggningen gör att träningsgrupper från när och fjärran kommer till Kåbdalis om senhöstarna.
– Vi marknadsför oss egentligen inte på något annat sätt än genom vår hemsida, men de följer Snörapporten och skidvärlden är liten. Ryktet sprider sig snabbt om var det går att åka skidor, säger Johan Gunnarstedt.
Brorsonen John Gunnarstedt berättar:
– Vi är den enda backen på den här höjden som håller den här klassen just nu. Det är därför vi har bland annat ett lag från Frankrike här. Glaciärsnö är inte lika bra att träna på som konstsnö, du kan inte få den här hårdheten.
Först efter jul kommer skidturisterna på allvar till Kåbdalis, nästan uteslutande från Norrbotten. De är väldigt trogna, och kommer för att åka i en, två eller tre dagar. Johan Gunnarstedt ser just nu ingen anledning till att försöka marknadsföra Kåbdalis i exempelvis Mellansverige som ett resmål för en vecka eller två.
– Min analys är att det skulle vara bortkastade pengar. Då måste vi konkurrera med Idre, Funäsfjällen, Sälen och Åre. Vårt berg är inte tillräckligt stort för det.
