• Sjukt förslag på obegränsad tid

    Nej, vet ni vad, socialförsäkringsminister Strandhälls sjukskatt kan ni kasta i soporna. Bums! Varför? Jo det ska jag berätta.

    Vid nästa anställningsintervju kommer jag vara oerhört noggrann med att säkerställa vad personen sysslar med på fritiden. Motorsport, alpina sporter, hästsport, dykning, bergsklättring och andra riskfyllda fritidssysslor gör att personen åker av listan. Nästa fråga är vad det finns för sjukdomshistoria. Kroniska sjukdomar, ärftliga sjukdomar eller olycka som gett men, värk, svagt hjärta, psykiska problem? Kan jag få ett intyg från försäkringskassan kanske på personens sjukskrivningshistoria? För det kommer att vara nödvändigt för att kunna avgöra om hen ska stå kvar på listan eller inte. Jag kommer att vara mycket mer frågvis än vanligt och anställningsintervjun kommer i det närmaste likna en hälsokontroll. Jag kanske måste kräva en riktig hälsokontroll? Kanske jag är så frågvis att den person med mest kompetens petas av listan redan här. Kanske så frågvis så att den som mest behöver jobbet, som har levt längst i utanförskap kommer att bli kvar där. På obegränsad tid.

    Det låter hårt och hjärtlöst. Men det är så här att varje företag vi startar har vi satsat egna pengar i, våra egna tjänade och skattade pengar. Vi satsar ofantligt mycket tid och energi på att driva ett företag, att bygga upp en lönsamhet och skapa en framtid med investeringar och jobb för flera. Att starta ett nytt företag är ännu mer riskfyllt då du inte kan leva på din historia. Vi sover få timmar per dygn periodvis, vi tar semester när det blir möjligt både med tanke på kassa och tid, våra barn har i princip vuxit upp i våra företag, vi är de som kommer först på morgonen och går sist på kvällen, vi är de som står här när de andra är sjuka.

    Att riskera att hamna i en situation där företaget ska under en obegränsad, observera detta OBEGRÄNSAD, tid betala 25% av en persons sjukpenning, det är fullständigt uteslutet. För att personen skadat sig på fritiden, fått en obotlig sjukdom, fått utbrott av en ärftlig obotlig sjukdom. Ska det också vara mitt ansvar under kanske en livslång tid? Lägg detta på hög och anta att företaget råkar ut för den här typen av sjuklöneansvar flera gånger, ja då kanske vi står här med sjuklöner för fyra sjuka personer som inte är på jobbet. PÅ OBEGRÄNSAD TID!!! Företaget ska ju dessutom betala deras vikaries löner.

    Strandhälls sjukskatt kommer också att knäppa igen dörren för de som aldrig ens kommit in på arbetsmarknaden. De har ingen referens, de har ingen som kan intyga att detta är en person som inte är långtidssjuk. De är i utanförskap. På obegränsad tid.

    Glöm inte att vi företagare redan tar ansvaret för de första 14 dagarna av de anställdas sjukdom, vi betalar redan till socialförsäkringen genom arbetsgivaravgiften och vi har långtgående ansvar för arbetsmiljön.

    Om det är någon som tror att långtidssjukskrivningarna kommer att minska för att någon annan betalar så tror ni fel. Varför skulle en cancersjuk bli frisk fortare för att jag betalar 25%? Eller varför skulle en ärftlig obotlig sjukdom inte bryta ut för att jag betalar 25%? Eller varför skulle den offentliga sektorns sjukskrivningar minska för att jag som småföretagande arbetsgivare ska betala 25%? Den offentliga sektorn får väl ändå sina budgethål stoppade någonstans. DET FÅR INTE JAG. Det är ju även känt att det är i den offentliga sektorn som de stora sjukskrivningsproblemen finns. Inte hos oss.

    Det här förslaget är inget annat än ett sätt för regeringen att gömma en statlig utgift, då kan de visa sig duktiga i budgetsammanhangen. Sanningen är ju en helt annan. Folk blir ju inte friskare.

    Nånannanismen tar vid igen så kasta det här förslaget där det här hemma – i soptunnan!

     

  • A taste of Vietnam

    För 20 år sedan besökte jag Hongkong och på den resan gjorde vi ett stopp på stadens matmarknad. Resten av resan var jag definitivt icke köttätare.

    Idag har jag och maken deltagit i en "cooking school" i Mui Ne i Vietnam. Ett litet utekök alldeles vid stranden där man får testa på den vietnamesiska matkulturen. Väldigt enkel mat, men jag tyckte framförallt att det skulle vara spännande att få kunskap om vilka kryddor och såser man använder i maten.

    Vi startade med att besöka den lokala matmarknaden och då jag för 20 år sedan besökte marknaden i Hongkong så var jag inte "arbetsskadad" från det svenska, klinsikt rena köket och hantering av råvaror. Nu är jag det vilket inte gjorde saken bättre. 

    Det finns ingenting i deras hantering av mat som tilltalar mig. Köttet ligger framme på vanliga bänkar, flugorna är många till antalet, fisken hanterar man på marken där alla besökare och katter går. Lagad mat läggs i små plastpåsar och ligger framme i ca 35 graders värme hela dagen. Det finns ingenstans att tvätta händer eller redskap, man använder den redan smutsiga handduken istället. Doften gör inte alls detta något bättre. Nåväl, vi bjuds att smaka några saker. Jag ska erkänna att jag är väldigt försiktig.

    Jag är dock väldigt avundsjuk på det utbud av frukt och grönsaker som finns att tillgå här. Å, tänk att få ha det så hemma i Sverige! Vi smakade på en drink gjord på sockerrör och en minivariant av lime. Den ska vara stärkande och när små barn blir för varma i hettan här nere så badar man dem i juicen av sockerrör.

    Väl tillbaka i cooking school så börjar vi då tillaga maten. Vi gör en chicken curry med sötpotatis, lök, bönor och lemongrass. Massor med chili och curry, men också mycket socker! Det smakar bra, men bättre när man får balansera sötman med en sås av salt, peppar och lime. 

    Vi gör en nudelsallad med vinägerbadade strimlade morötter, mynta, grillat fläskkött och en underbar vitlökssås med fischsauce som bas. Det var supergott men lite svettig under näsan blev man allt.

    Vi gjorde de så berömda friterade springrolls av "ricepaper" fyllda med räkor, svamp, lök  och morötter. Tekniken att rulla och fästa lärde vi oss och vår kursledare blev så imponerad av mina rullar så hon gratulerade min man, för att han säkert får så god och fin mat hemma! Ja, nu visste hon inte vårt yrke och vi lät det förbli en hemlighet. Dessa "ricepaper" måste vi köpa hem ett gäng av!

    Desserten var ju inte någon favvo. Jelly coconut with sweet coffee. Spännande sätt att koka kaffe på men hela kompositionen var faktiskt ganska läskig!

    För att sammanfatta den delen av vår resa så kan vi konstatera att socker är en vanligt förekommande ingredients i all slags mat, och inte bara en knivsudd utan ofta 5-6 matskedar. Maten är enkel att tillaga, inte alls komplicerad och kryddorna är en så viktig del av matlagningen. Jag kommer fortsättningsvis att övervägande äta vegetarisk mat under resan och lite shopping av kryddor och ricepaper är nödvändigt!

    Underbara människor vartän man befinner sig och vi har sett lite av insidan av Vietnams matkonst!

  • Konsten att ladda ner - semesterträning!

    60-dagarspasset är över. Vi har trots vädret haft en mycket bra sommarsäsong, många, många semesterfirare har besökt oss. Det halvdanna vädret till trots. Senaste veckan har jag sett många uttrycka sin ångest över "hur ska jag kunna ladda upp för jobbet nu". Det tycker jag är ett tydligt och bra tecken på att man verkligen kopplat av och kopplat ned.

    Nu ska jag koppla ned en aning, dvs slå av på takten och ha några dagar i veckan utan köksarbete. Samtidigt som det är oerhört skönt att fokusera på någonting annat än mat, hur mycket ska vi preppa, hur mycket är det bokat, hur många utöver det dyker upp, hur många personal är vi så är det lite ångestladdat att koppla ned. Under den här perioden med högsäsong går jag på till 100% - hela tiden, nåt annat finns inte. Det sista jag tänker på innan jag somnar är hur kvällen varit, hur har det gått, vad blev inte bra, vad blev bra, vad behöver vi till morgondagagen, fick jag med allt på listan osv. Det första jag tänker på när jag vaknar är fortsättning från föregående tankar. 

    Säsongen är kort, den måste bara snurra. Det går inte att koppla av då.

    Men nu drar vi ner på takten lite, skolorna har börjat, många semeserfirare har börjat jobba, några finns kvar i regionen framförallt de utländska gästerna. Men de är inte tillräckligt många för att vi här på landet ska ha öppet varje dag. Vi går in i en mellansäsong.

    Vi har mängder med saker som ligger på hög att göra, färdigställa sista hotellrummet, ta tag i pappershögarna vi odlat under sommaren, planera höstens gåsamiddagar och julborden, planera vinterns remake av de gamla hotellrummen. Ja, listan kan bli hur lång som helst med göromål trots att restaurangen inte är öppen. Då är det viktigt att prioritera nedladdning. Annars går man in i den berömda väggen.

    Hur gör jag då? 

    Jag avsätter minst 2-3 timmar varje dag till mig själv. Jag lägger mig på verandan på en solstol, jag promenerar eller tar en cykeltur med hundarna, åker in till stan och bara strosar och fikar, jag skriver, vi besöker andra restauranger de kvällar vi inte har hotellgäster, vi umgås med vänner och grannar över en kaffe, en middag eller ett glas vin. Men framförallt - jag planerar när jag ska göra mina måsten och där är det jag som bestämmer när det ska göras eftersom det inte styrs av våra öppettider. Vi har 2 veckors absolut semester i september så detta med att ladda ned kallar jag semesterträning. Förmodar att fler småföretagare i besöksnäringen behöver semesterträna efter en högsäsong. 

    Inte helt enkelt, men jag tränar på!

  • Om jag kapar blasten på mina morötter i köksträdgården så slutar de växa.

    Snart är maratonpasset över för den här gången. Vädret till trots så har vi haft en fantastisk sommar, i princip fullbokat på hotellet varje natt vilket genererar matgäster till restaurangen. Även om jag är trött som en gnu med 8 arbetsdagar kvar av passet innan första lediga dagen efter midsommar infaller så är jag mycket nöjd med sommarsäsongen! Jag vet inte hur jag ska hinna "bara vara" en hel dag nästa måndag, skulle tro att dagen slutar med mängder av huvudplanering inför hösten/vinterns remake av våra gamla hotellrum. Smygkikar redan och söker inspiration!

    Jag skördar från köksträdgården var dag, det är lycka att plocka grönskakerna direkt från jorden och använda i köket till kvällens middagsmeny. Morötter och squash i massor är just nu en högproduktiv vara och igår så visade sig de fyra första kronörtskockorna! Jag håller tummarna för att snigeldjävlarna som varit rent av alldeles för många denna sommar inte hittar dit, skulle vara kul att skörda från alla 50 plantorna!

    Den här sommaren har vi varit 10 personer som jobbat här både heltid och deltid, varav 5 personer under 25 år. Ett mycket härligt gäng har serverat, diskat, städat, lagat mat och tagit hand om våra gäster. Hur gör vi nästa sommarsäsong då? Nu när arbetsgivaravgifterna för ungdomar blivit 150% dyrare och vid den tiden 200% dyrare. Det vet vi inte ännu såklart, men de som redan har jobbat här har möjlighet att få nytt kanske, men de som aldrig jobbat här eller aldrig jobbat överhuvudtaget får det nog lite svårare att motivera varför vi ska anställa just den personen. Särskilt som löneskillnaden för oerfaren och erfaren person är liten i förhållande till den handledning som behövs. Det kostar tid att lära upp. Tid är pengar. I vår bransch där snittnettovinsten ligger lågt och verksamheterna är personalintensiva så måste vi vara noga med vilka kostnader vi har. 

    Om vår nettovinst ligger på 3% så betyder det att för varje omsatt 100-lapp så blir det 3kr kvar. Våra styrande politiker tycks tro att de här 3-kronorna är så otroligt många fler så att vi kan ta vilka skattepålagor som helst utan att röras i ryggen, att alla kommer att ha lika mycket personal som förr, i synnerhet oerfaren ung personal som behöver kostsam handledning. Det är så galet att tro som Magdalena Andersson säger att vi måste höja skatterna för att skapa fler jobb. Är det därför man höjer skatt på tobak, för att fler ska röka? Är det därför man höjer skatt på bensin för att fler ska köra bil, speciellt långa sträckor och i stan? Är det därför man har vägtullar in till städer, för att fler ska köra sin egen bil där? Naturligtvis är detta ett styrmedel man vill använda för att minska användning. Varför tror man då att högre skatt på jobb ska göra att fler får jobb? Det går helt emot den skattelogik man annars för i den här regeringen.

    Om vår verksamhet ska behålla sin snittnettovinst med samma personal vi har nu så måste vi omsätta 140tkr mer varje sommarmånad för att täcka kostnaden för den högre arbetsgivaravgiften. Det är ologiskt eftersom verksamheten är maxad så här års så då återstår färre personal och mer jobb till de som blir kvar. Med mer jobb menar jag då en stressigare tillvaro under arbetstid och kanske sämre service till våra gäster. Andra alternativet är att höja priserna med ca 25%, vilket inte kanske leder till samma mängd av gäster och ekorrhjulet är igång. Tillväxten avstannar.

    Vägvalet anser jag vara fel. Efter vår 13:e säsong här så kan jag se en skillnad i vår egen arbetsinsats nu och när vi började. Då var matmomsen på restaurang 25% (12% på inköp) och arbetsgivaravgifterna lika för alla, dvs skyhöga och vi jobbade ständigt. Vi kom först och vi gick sist, vi jobbade varje dag på året, någon vecka unnade vi oss ledigt i januari men annars kämpade vi med öppettider som idag är overkliga för att få in så många kronor som möjligt och betalade minimal lön till oss själva för att kunna ha personal under högäsongen. Vår snittnettovisnt låg på under 1%. Helt galet!

    Idag har vi som småföretagare en drägligare tillvaro där vi kan tillåta oss att ha personal under säsongerna utan att spara ihop till detta innan. Vi kan tillåta oss att inte alltid vara den som jobbar mest, vi kan tillåta oss att ta semester som alla andra och vi kan ta en ledig dag då och då. Jag tror vi blir betydligt trevligare arbetsledare under de förutsättningarna.

    "Om företaget inte kan bära sina kostnader så har det inget existensberättigande". Det är ett argument jag ofta möter när frågan om arbetsgivaravgifter diskuteras. Det finns lagar som berättar när ett företag inte ska finnas längre, det är sant, men att ett företag ska kunna bära vilka kostnader som helst utan att det skapar någon konsekvens är en okunskap som många verkar besitta. För varje kostnad på 3 kr så måste vi sälja för 100 kr oavsett om det är en arbetsgivaravgift eller något annat.

    Trots vårt maratonpass sen midsommar så är jag inte tillnärmelsevis så trött och slut som jag var de första åren här, visst är vi trötta men nöjdheten för att allas arbetsinsats ger en bra tillväxt i vårt lilla företag väger upp detta. Det gjorde det inte i början, då spelade det ingen roll hur vi gjorde, vi kom aldrig längre än att vi precis hade näsan ovanför vattenytan. Och jag är helt övertygad om att fler småföretagare, inte bara i vår bransch, kan skriva under på det!

    Jag tycker det vore på sin plats att Magdalena och gänget inser sitt feltänk, där deras skattepålagor och reformer enbart skapar förutsättningar för färre i jobb och en minskad tillväxt, inte minst i jobbmotorerna som kallas småföretag. Tänk om och gör rätt och tillåt oss småföretagare få fortsätta växa och anställa, sluta mobba oss med att lägga krokben så snart vi börjar tro på oss själva! Om jag kapar blasten på mina morötter i köksträdgården så slutar de växa.

  • Konkurrentens fulspel på Tripadvisor

    Häromdagen blev jag utkallad till matsalen. Det var ett sällskap som firade 80-årskalas. Jag blir alltid lite skakig när gästerna vill tala med mig. Men detta gäng, de ville ge mig en kram som tack för den goda maten! Då kan det kännas värt allt slit, man blir glad, man växer man blir varm ända in i själen och man kan leva på det läääänge! Tack för den kramen!

    Likaväl som man blir glad av en positiv feedback så blir man såklart ledsen när man får negativ kritik. Det är en ständig påminnelse om att man måste göra bättre, man måste rätta till det som är fel och man måste återkoppla. Det gör vi ofta, återkopplar, vi svarar och berättar hur vi åtgärdat det som de var missnöjda med, det vi kan åtgärda. Känslor och hur människor upplever saker är svårare att fixa.

    Sen finns det de som skriver skit för att skada andra och vinna själv. Ikväll har vi upptäckt en recension på Tripadvisor som är skriven av ägaren på hamnkrogen i byn bredvid, Abbekås hamnkrog. Naturligtvis ingen upplyftande recension till oss och några till restauranger i området men däremot en 5-poängare till sin egen verksamhet. Länk till skribenten finner du här http://www.tripadvisor.se/members-reviews/Bj_rn_HAbbek_s

    Om oss skriver han bl a:

    "Ibland slirar det dock, men i ärlighetens namn var det en iskall, svart höstkväll strax före stängningsdags - och då kan ju vad som helst hända, eller hur?"

    "Men numera har den berömda pulsådern Landsvägen - alltså väg 9 - förlorat så mycket trafik till E65:an nio km norröver, att det knappt finns behov för ett gästgiveri längre. En sorglig utveckling, visst, men LITE överspelat är det"

    Han påstår sig varit här i augusti förra året vilket nog inte riktigt stämmer heller. Recensionen är skriven i juni i år, det tog väldigt länge mellan "besök" och tyckande måste jag säga. Naturligtvis så anmäler jag detta till Tripadvisor och kommer sannerligen att synliggöra detta för de andra restaurangerna som blivit nedskrivna av denna krögare i vår närhet.

    Detta är fulspel på hög nivå, oseriösa företagare som inte vågar lita på sin egen verksamhets kvalitet utan måste svärta andra i sin närhet. Illa, illa, det stinker illa. Här på landsbygden är vi alla beroende av business under en kort säsong för att klara resten av året, jag tror på samarbete före fulspel, jag tror alla är vinnare då, både vi själva och våra gäster i kommunen. Men tydligen så tycker inte alla våra konkurrenter det. Bra, då vet vi!

    Jag antar att vi inte är ensamma om att bli utsatta för detta men det här är internets baksida och när människor använder ratingsajter för sin egen vinnings skull så kan man nog ifrågasätta dess värde. Kanske vi ska tacka dessa fulspelare för att de verkligen sätter ljus på ett problem med ratingsajter där du inte behöver verifiera dina besök?

    Jag tror jag ska fortsätta leva på den där kramen i allafall!

    (Uppdatering 28jul 20:54 Efter detta inlägg har de flesta omdömen tagits bort, inkl det om hans egen verksamhet.  Vet inte om det är han själv som tagit bort dessa eller om det är Tripadvisor efter min anmälan om detta. Bloggen har delats friskt och Ystadsallehanda har uppmärksammat detta)

Om min blogg

"Man kan bli förälskad i mycket men hur ofta blir man det i en gammal förfallen gård från slutet av 1600-talet på den skånska landsbygden? Ja, jag och min man blev det och från att ha varit resebyråägare i Gustavsberg utanför Stockholm blev vi över en helg Gästgivaregårdsägare i Skivarp, Skåne. Vi sålde allt och flyttade. Min hobby blev mitt yrke och idag är jag kocken som rör runt i grytorna. På bloggen får du följa mig i mitt vardagliga arbete som småföretagare med allt vad det innebär av kamp mot myndigheter, underbar personal, upptäcksresande i maten, återkommande gäster, renoveringar och planteringar och tuffa arbetsvillkor m a o en gott- och blandat blogg!

Du kan följa oss på FB facebook.com/SkivarpsGastgivaregard
och du kan följa mig på Twitter - @jeanette_gastis "

Följ via RSS

Webbpuff

Besöksliv Nyhetsbrev

Annons