Annons

Digitalisering och hållbarhet – hör de ihop?

zoom Caroline Strindmar, hållbarhetsstrateg på Visita. Foto: Carla Lomakka
Caroline Strindmar, hållbarhetsstrateg på Visita. Foto: Carla Lomakka
Annons

Digitalisering har aldrig intresserat mig. Jag har fördomsfullt avfärdat det som ”nåt som har med datorer att göra”, tackat min lyckliga stjärna för supportnummer att ringa när min egen pc krånglar och inte fördjupat mig ytterligare.

Men för några veckor sedan deltog jag i ett panelsamtal om trender inom hotellbranschen, bland andra digitalisering och hållbarhet. Förväntningen på mig som hållbarhetsexpert var att jag skulle kunna svara på relationen mellan de två och plötsligt hade mitt ointresse försatt mig i en okunnighet jag behövde hantera.

Ett antagande jag stött på flera gånger är just att digitalisering skulle innebära utökad eller förbättrad hållbarhet i framtiden. Jag tror det bottnar i att digitalisering oftast syftar till att effektivisera olika saker, som olika flöden av resurser, beslutsprocesser eller produktutveckling. Ibland blir resultatet av sådana effektiviseringar just ökad hållbarhet.

Men själva definitionen av hållbarhetsarbete är att det är just ett pågående arbete, oberoende av om resultatet blir mer hållbart i slutänden. Till exempel är inte en rekryteringsprocess automatiskt mer socialt hållbar för att man går från att anställa personer från samma etniska bakgrund till att anställa personer från olika etniska bakgrunder. En verkligt socialt hållbar rekryteringsprocess är den där hållbarhetsprinciper appliceras på hela processen, så att exempelvis de som rekryterar ges så få möjligheter som möjligt att vara medvetet eller omedvetet fördomsfulla och istället ges förutsättningar att anställa endast på de egenskaper som krävs för den eftersökta positionen. Det är alltså själva processen som behöver färgas av hållbarhetsprinciper för att ett hållbarhetsarbete ska ha utförts.

På Visitadagen den 6 maj föreläste Nancy Rademaker (https://nancyrademaker.com) om hur den digitala utvecklingen kommer att påverka besöksnäringen och hur det förändrade kundbeteendet ser ut, utifrån det som för många redan är norm. Nancy illustrerade detta genom att visa en kort film på två ungdomar som fick i uppdrag att inom 4 minuter slå ett telefonnummer på en gammal telefon med snurrnummerskiva, utan instruktioner (https://www.youtube.com/watch?v=1OADXNGnJok). De lyckades inte och när de inte ens förstod vad själva telefonluren skulle användas till insåg jag att dessa kids ju har en helt digital uppfattning om verkligheten, något annat har aldrig funnits. Därför utgår de också ifrån den premissen i allt de gör. Well played, Nancy, plötsligt trillade den digitaliserade polletten ner i Strindmar!

Precis som i exemplet med rekryteringsprocessen handlar digitalisering om att anta ett nytt mindset, nya normer och därefter applicera nya arbetssätt. Att göra ett faktureringssystem digitalt är att flytta ett pappersarkiv in i en databas. En process som helt enkelt effektiviserar arkivet med hjälp av en digital lösning. Att digitalisera ett faktureringssystem som kanske förenklar och till och med automatiserar processen är att förändra hela faktureringen, som kräver nya beteenden, effektiviserar flöden och åstadkommer permanent förändring i det fortsatta arbetet. Ett digitaliseringsarbete har utförts. Alltså är det olika saker att göra något digitalt och att digitalisera något.

Men är digitalisering och hållbarhet kopplade samman då? Inför panelen kände jag mig inte tillräckligt säker. Så jag vände mig till några kloka vänner som jobbar med digitalisering men också har förståelse för hållbarhetsfrågorna. Tackar min lyckliga stjärna för dem också!

Karin förklarade att digitalisering handlar om att vara agil, resilient och ha förmågan att agera på men även snabbt förändra, synen på värde. Ett digitaliserat samhälle tillåter att till exempel efterfrågan, och därmed värdet, på en tjänst eller produkt snabbt förändras och då måste leverantörer av dessa vara snabbfotade i att ändra sitt erbjudande. Detta tycker jag är intressant eftersom efterfrågan på hållbarhet redan idag fungerar på ett liknande sätt. Alla har olika preferenser för vilken hållbarhetsfråga som är viktigast att prioritera och hur den prioriteringen ska utövas, och många förväntar sig att just deras preferens ska tas i beaktning. När nya rön hela tiden publiceras ändras också efterfrågan därefter. Ett digitaliserat synsätt att se på efterfrågan kan kanske underlätta för att skapa individualiserade, agila hållbara produkter i framtiden.

Enligt Christian är digitalisering det stora framtidsområdet att lägga kraft på. ”Våga testa i liten skala, vara nyfiken och hela tiden lite rädd – då är man rätt ute”. Ett råd jag har gett om hållbarhetsarbete många gånger! Att ge sig på nya arbetssätt inom ett område som känns komplicerat och svårt att greppa kräver sitt mod, men utvecklingen går också så snabbt idag att det både är omöjligt att hänga med och omöjligt att inte göra det. Både hållbarhets- och digitaliseringsområdena kräver att vi bryter ny mark under utvecklingens gång. ”Det som är framtid idag är inte framtid imorgon” säger Christian.

Slutsatsen är att digitalisering och hållbarhet inte har någon automatisk koppling till varandra. Men de är väsenlika och otvivelaktigt något som de flesta av oss inte bara måste acceptera utan även omfamna för att inte hamna i bakvattnet. Med dessa första insikter har jag också blivit övertygad om att morgondagens mest framgångsrika företag är det som lyckas skapa symbioser mellan dessa två game changers.