Annons

”Välkomna framtidens perspektiv redan idag”

zoom Caroline Strindmar, hållbarhetsstrateg på Visita. Foto: Carla Lomakka
Caroline Strindmar, hållbarhetsstrateg på Visita. Foto: Carla Lomakka
Annons

För några veckor sedan hade jag den stora äran att delta under Gymnasie-SM som i år hölls på Restaurang- och hotellhögskolan i Grythyttan. Under de tre dagarna deltog jag i ett panelsamtal på temat ”Hållbart entreprenörskap”, höll hållbarhetsworkshops och fick en mängd möjligheter att samtala med de tävlande.

Att prata med engagerade branschstuderande om deras uppfattning om hållbarhet och hållbarhetsarbete var otroligt lärorikt. Jag är inte överraskad men djupt imponerad av dessa unga vuxnas engagemang och kunskapsnivå, både i branschen och om hållbarhet generellt. De har en naturlig inställning till hållbarhetsfrågor. De är inte något som bara ”måste” tas i beaktande utan snarare något som inte går att bortse ifrån. Inbakat i deras tankesätt finns redan förståelsen om den hållbara affärsidén som den mest attraktiva, den hållbara arbetsplatsen som den mest givande, det hållbara arbetssättet som det mest uppenbara.

Och tänk nu att dessa personer precis ska ut i arbetslivet. Vilken godispåse för en bransch som otåligt längtar efter mer kompetens och mer hållbarhet! Eller…

Jag oroar mig för att många av dessa unga vuxna inte kommer att tas tillvara. Besöksnäringen måste i högre utsträckning bereda en öppen famn för dessa individer som besitter kunskap, engagemang och vilja att prova nya, hållbara praktiker. För jag vet vad ett sådant mottagande kan betyda för en ung person.

En sådan välkomnande famn blev mitt första möte med besöksnäringen. Anna Spjuth var vd på Yasuragi efter en lång karriär inom hotellbranschen och ville jobba mer med hållbarhet. Jag var miljövetaren utan praktisk arbetslivserfarenhet. På vårt första möte kom vi fram till att den andra hade något som den första behövde. Anna skulle lära mig branschen och jag skulle försöka göra den hållbar. Hur? Ingen av oss visste. Alltså behövde vi hjälpas åt.

Under cirka tre år lärde Anna mig allt om service, om hotell- och restaurangdrift, om manövreringsutrymmet som finns inom en budget och när det är dags för helt nya tag.  Hon lät mig ifrågasätta arbetssätt som blivit gängse men sade absolut stopp när jag gick över gränsen eller sprang för snabbt.

Jag har alltid respekterat Anna för hennes enorma kompetens, erfarenhet, kapacitet och yrkesskicklighet. Men jag beundrar henne för hennes medmänskliga ledarskap och för hennes mod. Hon kastade sig in i ett område som många känner stor osäkerhet och därmed bävan inför och gav samtidigt en 24-åring miljövetare en sjuhelvetes utmaning att sätta tänderna i. Hon lät mig veta att mina hållbarhetskunskaper och personliga förmågor var viktiga för företagets utveckling och även om jag hade mycket att lära hade jag också mycket att lära henne.

Vi har suttit hundratals timmar i möten. Vi har gett varandra positiv och negativ feedback. Vi har ofta bett varandra om råd. Vi har skrattat, gråtit, bråkat, blivit sams, gnuggat ögonen av trötthet, studsat till samma töntiga låt på personalfesten, sagt förlåt och förlåtit, tagit tillbaka och gett igen.

För vissa låter detta kanske som en oprofessionell relation men det finns inget tvivel om att denna chef och medarbetare hyste och fortfarande hyser den största respekt för varandra. Den relationen är och kommer alltid att vara en viktig del av vem jag är och den byggde grunden för vad jag kan göra idag. För det är jag Anna oändligt tacksam. Jag har förstått att denna erfarenhet är ovanlig. Det borde den inte vara.

Vi måste komma ihåg att det är vi som är här nu som bygger de som kommer sedan. Vi bygger inte bara grunden för den framtid som kommande generationer ska leva i, utan i hög grad även människorna i den. Att vi tar vårt ansvar för framtiden är viktigt men än viktigare är att ta in de synpunkter som bara nya perspektiv kan ge. Så lyssna på dem. Diskutera med dem. Låt dem utmana dig och utmana dem tillbaka. Lär varandra att bli goda ledare och bra chefer. Lär varandra att bli goda medarbetare. Låt oss acceptera att de ramar vi satt upp för hur en framgångsrik karriär, arbetsplats eller prestation har gett upphov till att vi lever och arbetar osunt, för både oss själva och omvärlden, och att vi behöver nya ramar för att göra om och göra rätt. Låt dem lära oss vad framtiden ska innehålla och låt dem prova saker vi själva inte vågar. Låt oss göra fel tillsammans, hitta gemensamma lösningar och nå verklig framgång ihop.