• Betygshets

    Om jag skulle ranka mina bästa krogbesök, bästa hotellboenden, härligaste glaset vin, den bästa filmen, godaste godiset och min favoritmusik. Så skulle jag kunna göra det.  Om jag i skulle skriva samma listor men byta ut bästa mot intressantast skulle det också funka. Jag skulle också kunna göra en lista med  krogar jag vill besöka igen, musik jag alltid vill höra och filmen jag kan se 10000 ggr och ändå älska och böcker jag kan läsa hur många gånger som helst.

    Men om jag nu istället skulle agera rescensent och betygsätta enligt en skala skulle jag antagligen ge flera favoriter ganska lågt betyg. Och likadant skulle många saker jag aldrig mer vill uppleva få toppbetyg.

    Det är lätt när man skall tala om mat att ge exempel från Frankrike. På en fransk krog kan man servera en biff som är jäkligt seg med kryddsmör och pommes. Men man får en vass kniv att skära köttet med så man kan dela köttet i ätbara bitar som man då märker har en härlig köttsmak. När man ätit upp har man träningsvärk i munnen men också en härlig smak. Det hade varit omöjligt att servera i Sverige. En favorit från Södra Frankrike var en restaurang i en liten by. Damerna som lagade maten och serverade gick runt i ljusblåa städrockar. Först Fick man en kopp kycklingbuljong med en aning gräslök. Sedan grönsallad med lite vinaigrette. Därefter kom det in på fat kokt kyckling, nu pratar vi inte en blek snabbväxt kyckling utan en riktigt kyckling. Till det morötter och ärtor. Och då inte den frusna blandningen utan morötter och ärtor med karaktär, ganska grova men med fin fin smak. I en skål fick man mer av buljongen nu dock med lite grädde i och så fanns det Dijonsenap med drag i. Till kaffet fick man en torr kaka och vinet som kom i karaff tappades upp från en stor plastdunk. Det var trångt, möblemanget var förfärligt, plastblommor och diverse tingel tangel. När man drack kaffet kunde förrätens sopp skål råka vara kvar på bordet Den maten vi fick var det enda de serverade. De hade haft samma rätt i årtionden. Folk vallfärdade dit och stammisarna var många. Men samtidigt efter som det var trångt kunde man höra vad andra gäster tyckte. Ett tyskt par som hamnat där var så upprörda över vad de ansåg var de sämsta de någonting fått på en krog men eftersom tyskarna inte talade franska så låtsas tanterna i sina rockar som de inte förstod utan log bara vänligt. När tyskarna stormade ut skakade 80% av oss andra gäster bara på huvudet åt idioterna medan resten nickade lite instämmande. Även om det gått några år är jag säker på att tanterna kokar sin kyckling och får jag chansen far jag dit närom helst.

    Skulle jag sätta betyg. Det kan ju inte bli högt, hemsk miljö, usel service... men alldeles underbart.

    När jag läser på Tripadvisor vad de tycker som råkat hitta min pärla till krog i Paris med helt magisk mat och en vinlista som är rena pornografin så är det ingen som ger den medelbetyg utan det är antingen 4-5 eller en 1:a. Vilket beror på att när ägarinnan tycker gästerna är tråkiga så är hon vidrigt snorkig, det kan man själv råka utför, men jag tolkar det som yrkesstolthet. Skulle jag vara rescensent. Maten är magisk, vinerna wowow, miljön nja, väntetiden mellan rätterna kan bli lång, servicen hemsk eller i topklass.

    På TV går nu "så mycket bättre", så fort programmet är slut kan vi på kvällstidningarnas hemsidor se vilket betyg de olika tolkningarna fått. Om mu någon gör en tolkning som visar på en låts dimensioner som man inte tidigare insett eller som får texten att framstå så dum som den är. Ja då är det en givande tolkning och stimulerande att höra, även om det inte är bra. Så varför måste man betygssätta?

    Sydsvenskan den dominerande morgontidningen här i Skåne skall hedras för att deras musikrescensenter skriver om skivor utan att ge betyg. De krog rescensioner jag för tillfället mest njuter av att läsa är den danska tidningn "Information"s. De skriver om krogbesöket och ger ris och ros i texten, men sätter inga betyg.

    Och oavsett resultatet av extra valet i mars hoppas jag att inte Jan Björklund får ansvaret för skolan, mer betyg är ingen lösning på skolans problem. Men alla elever förtjänar konstruktiv kritik.

    Åt häromdagen på en av Stockholms nya krogar en sen lunch. De som serverar tryffelmajonnäs och ännu värre till sin råbiff förtjänar trots en massa annat att berömma att hamna i skamvrån.

  • Vi & dom

    Av vår vän M. som jobbar med TV fick vi tipset att se den korta serie( 2 program) som danska DR1 gjort. På svenska blir titeln "den dag de främmade försvann". Bara titeln säger lite om skillnaden mellan Danmark och Sverige. De vi i Sverige kallar gästarbetare är på andra sidan sundet en "fremmed arbejder".  Utgånhspunkten var att antalet gäsarbetare från andra EU länder var tack vare den fria rörligheten var ca 30000 fler än antalet arbetslösa danskar. Så man gjorde ett experiment 11 arbetslösa danskar erbjöds att testa arbeten som annars mest innehas av icke danskar och så såg man om de klarade jobbet och funkade det kunde de då få jobb.

    Ett fel i programmets utgångspunkt som man faktisk också ofta glömmer i Sverige är ett rörligheten går på två håll. Vi kan vara upprörda över baltiska byggjobbare men se bara på hotell och resttaurang, hur många svenskar jobbbar inte i London, Paris, Berlin i Alperna och på Meelhavets turistmagneter. Och Grekland och Spanien har gått om arbetslösa men ändå kan svenskar få jobb. Är det för att de dumpar lönerna eller är det kompetens?

    Tre danskor fick jobb som hotellstäderskor. Deras kollegor var rumänskor. När man såg de rumänska kvinnorna städa fick det visas en textruta som påpekade att bilderna inte var speedade. Alla danskorna förde resonemang om att det var osolidariskt och om det var rätt av rumänskorna att jobba så fort. Hotellrummen var ganska stora och snygga, man jobbade i par, och  paret skulle klara sex rum per timme.

    En av deltagarna fick snabbt ge upp, hon klarde varken tempot eller att hålla kvaliten. En annan tyckte att städa hotell var under hennes värdighet. Att de rumänska städerskorna fick rätta till kuddar och sträcka lakan och handdukar i de rum hon gjort i ordning hade inget med saken att göra. Hon var inte intresserad och ville jobba på ett dagis,hon hade varit utan jobb länge. En av danskorna erbjöds tjänst, men hon tyckte att skillnaden i ersättning mellan jobb och bidrag var för liten. Varför skulle hon komma hem trött till sina barn för bara några få hundralappar  extra i månaden?

    Två unga killar var med i programmet. Bägge styva i korken som tusan. Med en självbild att de var super, den ena var ganska säker på att de var pga av de främmade han var arbetslös.

    Den ena killen dök inte upp på sitt jobb, orkade inte ens ringa, på fråga sa han sen att varför skulle han jobba med ett så okvalificerat arbete och till så låg lön. Den andre killen skyllde på ont i ryggen och kom aldrig till sitt jobb.

    Två män arbetade på ett snickeri som tillverkade lastpallar. En av dem kom andra dagen tre timmar försent utan att höra av sig och drog sedan en tydlig nödlögn. Resten av veckan gick bra och han ville gärna jobba kvar men den försena ankomsten och lögnen gjorde att arbetsgivaren tackade nej. Den andra blev erbjuden jobb men även han tyckte att vinsten med arbete rent ekonomiskt var för liten.

    Två kvinnor jobbade med att plocka grönsaker på en bondgård. En orkade inte, den andra gjorde ett bra jobb, kunde tänka sig att jobba kvar, men säsongen började lida mot sitt slut, men hon hade goda chanser till arbete nästa år.

    Till sist var det två män som fick jobb på ett betongföretag. I princip alla andra som jobbade där var tyskar. Den ene dansken var tydligt bitter och upprörd över att det talades tyska på en arbetsplats i Danmark, tyskarna stal danska jobb. Den andre  dansken kunde tala tyska och för honom var det inga problem. Bägge männen fick fast tjänst. Den främlingsfientliga kunde berätta att Günther som lärt upp honom och var hans närmaste kollega var inte som andra tyskar utan en trevlig kille som slet för att försörja sin familj.

    Programmet hade säkert gett ungefär samma resultat i Sverige. De som drar städvagnarna på hotell i Sverige har inte ofta svenska som första språk,inte heller de som diskar.

    Men som de danska arbetsgivarna vittnade om, odlaren, fabriksägarna etc. hade de inte kunnat rekrytera arbetare från andra europeiska länder hade de fått stänga sin verksamhet pga av personalbrist.

    Här är en länk till det andra programmet, del ett finns längre ner på sidan

  • Genialt, genitalt eller bara dumt

    Om min fru är borta eller jag inte är hemma slarvar hon med maten. Jag ser direkt på henne om hon hoppat över måltider, hållningen, ansiktsfärgen..Det märks. Igår kväll såg jag till att hon åt både kött och grönsaker innan hon gick iväg till gympa. Och när hon vid 21 tiden kom hem så var jag redo med tekannan och crepes stekpannan var varm. 

    Jag åt mycket pannkakor som liten, det var en av min mammas specialare som jag ganska snabbt lärde mig göra själv. Jag insåg också att våra pannkakor som var crepes var något annat än de pannkakor mina kompisar fick hemma. I våra var det mera ägg och smör. Inget margarin eller smör i stekpannan, bara i smeten och så skall de serveras nystekta efterhand som de blir klara.

    Receptet kom från kokboken  av den store franske mästaren Pellaprats "Franskt kök för alla" en bok många borde läsa även nu. Det kom en nyutgåva i mitten på åttiotalet som säljs billigt på antikvariat. 

    Att pannkakor var fest för mig som barn var väl också för att min mamma för mig läste barnboken "Lille svarte Sambo". Den handlar om Lille svarte Sambo som efter diverse incidenter får tigrar att smälta till smör och med detta goda smör gör mamma Mumbo pannkakor. Boken finns att låna på bibliotek, men står inte framme i hylllorna. Språket är enkelt så de som vill se bilderna och höra historien kan göra det på danska här. Eller så får ni söka efter Helen Bannermans engelska original.

    När boken om lille svarte Sambo skrevs hade dåtidens herrar fått dåndimpen av upphetsning om en kvinna visade vaden, det vore skandal. Prydheten börjar komma tillbaka och feminismen var en stor fråga i valet nyligen. Vi har i år debatterat sexism på krogen. Men det blir inget ramaskri, det är bara lustigt när Ölbaren krögarna på "Kåken" serverar glass snoppar. De kan anspela på kokain och alla fnittrar, de hade kanske blivit lite upprört om de serverat ett kvinnligt könsorgan i glass.

    Men vi vet vad som hände när de serverade en "negerboll". Gästspelet avbröts. (Vi får inte sno bilder på nätet eftersom besöksliv har ansvarig utgivare men bollen finns på bild här med sitt fat).

    När mina kusiner från Stockholm hälsade på var de avundsjuka för i Skåne kunde vi också se dansk TV. Och i Danmark blev det stor succe när Lille Bo sjöng i deras motsvarighet till Hylands hörna 1970.  Och när vi såg det hade vi säkert kunnat äta en negerboll för så sa man då. Zigenarsnitchel fick man på krogen och i skolan fick vi Zigenargryta. Jag trodde den Lappskojs vi också fick i skolan var något som samer åt. Det var som tonåring  när jag i Tyskland fick Labskaus som jag lärde mig att det var en nordtysk rätt från början.

    Men det är konstigt vad som är tillåtet och inte. Ölbaren kan skämta med sin mat och alla tycker det är jättekul, de får uppmärksamhet och beröm. Och så ett steg över det acceptablas gränslinje så är de fördömda. Men när de ligger kittlande nära gränsen är det genialt.

    Det skulle i Sverige vara omöjligt att öppna ett ställe som amerikanska kedjan "Hooters"där bystiga lättklädda servitriser säljer öl och hamburgare. Men det finns ca 500 Hooters krogar. Och så då en massa kopior, i Danmark Hot Buns.

    Och just Hot Buns öppnar ikväll ettt en nytt koncept i Köpenhamn. Kombinerad sexshop och hamburgerbar. Så tjejer i raffset säljer både hamburgare och buttplugs. De första tio manliga gästerna får en gratis penisring och de kvinnliga en vibrator. Det är också rabatt på husets öl "Doggy Style"

    Ölbarens grabbighet är ibland blir rent genial men  Hot Buns  är bara genitalt.

    När jag igår kväll gjorde crepes så i köket sitter en gammal fransk lackskylt med reklam för cacao, får man ha en sådan  eller måste den slängas?

  • Tänk om man igen kunde få en Bordeaux till juste pris- men systembolaget säljer billig storpack

    Jag har skrivit om det förr, det är en myt att Sysembolaget gör att det finns ett fantastiskt vinsortiment i hela Sverige. Visst finns det många bra viner på bolaget, men framförallt är man duktiga på att kränga budget produkter i storpack. 

    Danska Lidl har denna vecka "Chateau uge(vecka)" och erbjuder viner som för oss I Sverige helt drömaktiga priser och så många Bordeaux slott hittar du inte på en de mest välsorterade systembolagen.  Sedan är det nog en litet konstig känsla att lägga upp en låda Chateau Giscours på kassabandet. Man vill ju att det skall vara lite högtidligare i vinaffären, allvarliga män i förkläden. Men varför betala 600-700 kronor flaskan när man kan få den för halva priset.

    Kolla katalogen här och dröm om en dag när man kan släntra en på sin lokala lågpris affär och köpa bra viner

  • Två inlägg i ett- Valkultur spiller över på en själv och alla

    För den som går in på Vistas hemsida, här bland bloggare och andra på Besöksliv eller följer nyhets och debattartiklar om den felaktigt kallade krogmomsen. Då får man intrycket att krögare är ett synnerligen enkel spårigt släkte. Riksdagsvalet om en vecka handlar bara om en fråga och lösningen är att rösta blått. Strategin är tveksam

    Före avregleringen fanns det i min hemstad Lund 3 apotek förutom sjukhusapoteket. Det ena var öppet för receptutlämning dygnet runt. Medicinerna fanns på lager.

    Nu kryllar det av apotek, shampoo och hudkräm och fästing medel  finns i överflöd.  Men för den som är sjuk är det inte säkert att deras medicin finns. Jag  har skräckexempel på folk som plågats i väntan på medicin och deras arbetsgivare har behövt betala sjukersättning i en vecka i onödan. Pengar som snabbt motsvarar momsen på ansenlig försäljning.

    Det fria vårdvalet som förvandlat patienten till kund gör att läkarnna inte kan förklara för en patienent att de bara har en fis på tvären, istället måste de spela med för att behålla sin "kund" och de därmed onödiga sjukskrivningarna skall också betalas av arbetsgivarna.

    Nu är bara problemet att partier som vill ändra  vården också vill höja matmomsen???

    För mig finns ett glasklart samband mellan satsningar på"kultur" och vinster för besöksnäringen m.fl. Folk som går på teater äter på restaurang, efter konserten tar man ett glas vin och på vägen dit kanske man råkar se en snygg skjorta. Stadskärnorna som utarmas av nya konsumtionsmönster behöver boosten från de kulturella. En opera föreställning eller en utställning lockar turister. Att sedan kulturen i sin bästa form stimulerar oss, väcker kreativitet och samtal är bara bonus.

    Men partierna som vill satsa på Kultursektorn vill höja matmomsen????

    Att vi har en låg bokmoms får här bli en elegant brygga.

    I torsdagens City- Skåne var det en intervju med författaren  Patrik Lundberg, förra året kom debutboken "Gul utanpå" som jag borde ha läst. Nu kommer hans andra bok om uppväxten i en småstad (Sölvesborg). Den har den geniala titeln "Onanisterna" I artikels säger PL. 

    Först pratade vi bara om de perversa inslagen i boken, som växte fram till något större. Onanister är för mig människor som bara rör sig i sin egen krets och inte tar intryck från andra delar av samhället.

    Det är många krogar, Food Trucks, poddar, facebooksidor och klubbar som idag är till för Onanister. Man bekräftar ständigt sig själv och sina gelikar. Bara intervjun gjorde mig upppiggad och jag ser fram emot att läsa boken.

    Och för att knyta ihop början av mitt inlägg med slutet.

    En krets som bara ser ett problem och inte tar inryck av andra delar av samhället. Om vi bara snackar moms och dubbelstöt, ja då riskerar vi att efter valet stå med byxorna nere och ha spillt såsen på oss själva.

Etiketter

Webbpuff

Besöksliv Nyhetsbrev

Annons