• Genialt, genitalt eller bara dumt

    Om min fru är borta eller jag inte är hemma slarvar hon med maten. Jag ser direkt på henne om hon hoppat över måltider, hållningen, ansiktsfärgen..Det märks. Igår kväll såg jag till att hon åt både kött och grönsaker innan hon gick iväg till gympa. Och när hon vid 21 tiden kom hem så var jag redo med tekannan och crepes stekpannan var varm. 

    Jag åt mycket pannkakor som liten, det var en av min mammas specialare som jag ganska snabbt lärde mig göra själv. Jag insåg också att våra pannkakor som var crepes var något annat än de pannkakor mina kompisar fick hemma. I våra var det mera ägg och smör. Inget margarin eller smör i stekpannan, bara i smeten och så skall de serveras nystekta efterhand som de blir klara.

    Receptet kom från kokboken  av den store franske mästaren Pellaprats "Franskt kök för alla" en bok många borde läsa även nu. Det kom en nyutgåva i mitten på åttiotalet som säljs billigt på antikvariat. 

    Att pannkakor var fest för mig som barn var väl också för att min mamma för mig läste barnboken "Lille svarte Sambo". Den handlar om Lille svarte Sambo som efter diverse incidenter får tigrar att smälta till smör och med detta goda smör gör mamma Mumbo pannkakor. Boken finns att låna på bibliotek, men står inte framme i hylllorna. Språket är enkelt så de som vill se bilderna och höra historien kan göra det på danska här. Eller så får ni söka efter Helen Bannermans engelska original.

    När boken om lille svarte Sambo skrevs hade dåtidens herrar fått dåndimpen av upphetsning om en kvinna visade vaden, det vore skandal. Prydheten börjar komma tillbaka och feminismen var en stor fråga i valet nyligen. Vi har i år debatterat sexism på krogen. Men det blir inget ramaskri, det är bara lustigt när Ölbaren krögarna på "Kåken" serverar glass snoppar. De kan anspela på kokain och alla fnittrar, de hade kanske blivit lite upprört om de serverat ett kvinnligt könsorgan i glass.

    Men vi vet vad som hände när de serverade en "negerboll". Gästspelet avbröts. (Vi får inte sno bilder på nätet eftersom besöksliv har ansvarig utgivare men bollen finns på bild här med sitt fat).

    När mina kusiner från Stockholm hälsade på var de avundsjuka för i Skåne kunde vi också se dansk TV. Och i Danmark blev det stor succe när Lille Bo sjöng i deras motsvarighet till Hylands hörna 1970.  Och när vi såg det hade vi säkert kunnat äta en negerboll för så sa man då. Zigenarsnitchel fick man på krogen och i skolan fick vi Zigenargryta. Jag trodde den Lappskojs vi också fick i skolan var något som samer åt. Det var som tonåring  när jag i Tyskland fick Labskaus som jag lärde mig att det var en nordtysk rätt från början.

    Men det är konstigt vad som är tillåtet och inte. Ölbaren kan skämta med sin mat och alla tycker det är jättekul, de får uppmärksamhet och beröm. Och så ett steg över det acceptablas gränslinje så är de fördömda. Men när de ligger kittlande nära gränsen är det genialt.

    Det skulle i Sverige vara omöjligt att öppna ett ställe som amerikanska kedjan "Hooters"där bystiga lättklädda servitriser säljer öl och hamburgare. Men det finns ca 500 Hooters krogar. Och så då en massa kopior, i Danmark Hot Buns.

    Och just Hot Buns öppnar ikväll ettt en nytt koncept i Köpenhamn. Kombinerad sexshop och hamburgerbar. Så tjejer i raffset säljer både hamburgare och buttplugs. De första tio manliga gästerna får en gratis penisring och de kvinnliga en vibrator. Det är också rabatt på husets öl "Doggy Style"

    Ölbarens grabbighet är ibland blir rent genial men  Hot Buns  är bara genitalt.

    När jag igår kväll gjorde crepes så i köket sitter en gammal fransk lackskylt med reklam för cacao, får man ha en sådan  eller måste den slängas?

  • Tänk om man igen kunde få en Bordeaux till juste pris- men systembolaget säljer billig storpack

    Jag har skrivit om det förr, det är en myt att Sysembolaget gör att det finns ett fantastiskt vinsortiment i hela Sverige. Visst finns det många bra viner på bolaget, men framförallt är man duktiga på att kränga budget produkter i storpack. 

    Danska Lidl har denna vecka "Chateau uge(vecka)" och erbjuder viner som för oss I Sverige helt drömaktiga priser och så många Bordeaux slott hittar du inte på en de mest välsorterade systembolagen.  Sedan är det nog en litet konstig känsla att lägga upp en låda Chateau Giscours på kassabandet. Man vill ju att det skall vara lite högtidligare i vinaffären, allvarliga män i förkläden. Men varför betala 600-700 kronor flaskan när man kan få den för halva priset.

    Kolla katalogen här och dröm om en dag när man kan släntra en på sin lokala lågpris affär och köpa bra viner

  • Två inlägg i ett- Valkultur spiller över på en själv och alla

    För den som går in på Vistas hemsida, här bland bloggare och andra på Besöksliv eller följer nyhets och debattartiklar om den felaktigt kallade krogmomsen. Då får man intrycket att krögare är ett synnerligen enkel spårigt släkte. Riksdagsvalet om en vecka handlar bara om en fråga och lösningen är att rösta blått. Strategin är tveksam

    Före avregleringen fanns det i min hemstad Lund 3 apotek förutom sjukhusapoteket. Det ena var öppet för receptutlämning dygnet runt. Medicinerna fanns på lager.

    Nu kryllar det av apotek, shampoo och hudkräm och fästing medel  finns i överflöd.  Men för den som är sjuk är det inte säkert att deras medicin finns. Jag  har skräckexempel på folk som plågats i väntan på medicin och deras arbetsgivare har behövt betala sjukersättning i en vecka i onödan. Pengar som snabbt motsvarar momsen på ansenlig försäljning.

    Det fria vårdvalet som förvandlat patienten till kund gör att läkarnna inte kan förklara för en patienent att de bara har en fis på tvären, istället måste de spela med för att behålla sin "kund" och de därmed onödiga sjukskrivningarna skall också betalas av arbetsgivarna.

    Nu är bara problemet att partier som vill ändra  vården också vill höja matmomsen???

    För mig finns ett glasklart samband mellan satsningar på"kultur" och vinster för besöksnäringen m.fl. Folk som går på teater äter på restaurang, efter konserten tar man ett glas vin och på vägen dit kanske man råkar se en snygg skjorta. Stadskärnorna som utarmas av nya konsumtionsmönster behöver boosten från de kulturella. En opera föreställning eller en utställning lockar turister. Att sedan kulturen i sin bästa form stimulerar oss, väcker kreativitet och samtal är bara bonus.

    Men partierna som vill satsa på Kultursektorn vill höja matmomsen????

    Att vi har en låg bokmoms får här bli en elegant brygga.

    I torsdagens City- Skåne var det en intervju med författaren  Patrik Lundberg, förra året kom debutboken "Gul utanpå" som jag borde ha läst. Nu kommer hans andra bok om uppväxten i en småstad (Sölvesborg). Den har den geniala titeln "Onanisterna" I artikels säger PL. 

    Först pratade vi bara om de perversa inslagen i boken, som växte fram till något större. Onanister är för mig människor som bara rör sig i sin egen krets och inte tar intryck från andra delar av samhället.

    Det är många krogar, Food Trucks, poddar, facebooksidor och klubbar som idag är till för Onanister. Man bekräftar ständigt sig själv och sina gelikar. Bara intervjun gjorde mig upppiggad och jag ser fram emot att läsa boken.

    Och för att knyta ihop början av mitt inlägg med slutet.

    En krets som bara ser ett problem och inte tar inryck av andra delar av samhället. Om vi bara snackar moms och dubbelstöt, ja då riskerar vi att efter valet stå med byxorna nere och ha spillt såsen på oss själva.

  • När Kapris bara var Kapris

    Min morfar älskade råbiff. Helst skulle köttet vara skrapat, inte malt, oxinnanlår. Och som liten pojke på sextiotalet lärde jag mig av morfar att gilla råbiff. Det var då inte så vanligt att äta råbiff.

    Jag tyckte det var jättegott.

    Den serverades tradionellt med ägggula, rödbetor, lök och kapris. Ibland var det även lite hackad kokt kall potatis och hackad ättiksgurka till. Tillbehören stod i skålar på bordet

    När jag mumsat i mig råbiffen var jag ofta sugen på lite till. Jag brukade då blanda ihop lite av de kvarvarande rödbetorna, lök och kapris som ett substitut för råbiffen.

    Jag tror att det är dessa possitiva minnen som gör att jag fortfarande är väldigt svag för kapris.

    När jag var liten fanns det  bara de små, som egentligen är den högsta kvaliten, non- pareil kaprisen.  På sjuttiotalet i Skåne öppnades grekiska etc. affärer och då öppnade samtidigt sig oliv och kaprisvärlden. Kaprisen deledes in i olika kvalitéer efter storlek och där de lite större men lägre klassade faktiskt var godast. När jag på åttiotalet började på krogen kom kaprisbären som plösligt garnerade rätter på alla ställen med lite ambition. Ett lätt kluvet kaprisbär var synonymt med kvalité. Som parentes är det rätt kul att erinra sig sådana där flugor som plötsligt var överallt för att sedan försvinna. Physalis bären, stjärnfrukten, minimajsen, rosépepparn...listan kan bli lång.

    Senare har jag lärt mig om inlagda kaprisblad och italienska kapris som ligger i salt.

    Min pappa var och hälsade på nere i Skåne i juli. Vi passade på att äta lunch ihopa i Köpenhamn. Till kryddsillen serverades självklart kapris. Min far ville ha några speciella chokladpraliner med sig från Köpenhamn och då han aldrig besökt Lögismoses affär i Toldboden så tog vi oss dit. 

    På en hylla såg jag en burk kapris som jag tog upp och läste på. Vildkapris från Kreta.  Hand plockade under säsong i bergen, Lagrade tre månader i salt, därefter överhällda med olivolja och försiktigt med vinäger. Den lilla burken kostade som en bättre flaska vin. Jag köpte den.

    Ännu har jag inte provat den, jag tror kaprisen är supergod. Jag är nästan ledsen att jag såg den. Blir vi gladare för att man kan köpa oändliga varianter av allt? Vi förväntas kunna om massor av vindistrikt, varianter av linser, potatissorter, olika vetemjöl, olivolja och tusen och åter tusen andra grejor.

    Om det nu visar sig att vildkaprisen är så mycket godare, kan jag då njuta av någon annan sort därefter?

     Fast jag minns forfarande min barndomsråbiff som den bästa jag någonsin ätit. Undrar om det ens går att hitta  non-pareil kapris idag?

  • Det borde inte vara jag som skrev detta

    När min hund idag stannade till för att kissa alldeles intill en busshållplats så hörde jag vad två pensionärer som väntade på bussen talade om. De var på väg till en av de stora livsmedelsbutikerna i Lunds utkanter. Det var erbjudande på Zoegas kaffe. Och för en skånsk pensionär är det sådant som det är värt att åka buss för i tjugo minuter enkel resa. Med Guide Michelin språk är billigt kaffe 3 stjärnigt, alltså värt en resa.

    På E6. E65, E4 & E 22 genom sommar Skåne  färdas tungt lastade bilar med glada semesterfirare som passat på att  fara söderut för att köpa billig alkohol.

    Att handla billigt är kul. Åtminstone om det handlar om alkohol och kaffe och alkohol.

    Av vänner som renoverat bostad eller sommarhus tipsas det ofta om utmärkta byggfirmor som kommer från Polen, Litauen, Estland mm. Det är både billiga och dukiga hantverkare. Och vi gläds åt deras nyslipade golv och nykaklade badrum.

    Mindre kul var det att se en sommarvariant av Uppdrag Granskning om hur speditions firmor upphandlar frakter tilll allt lägre pris tack vare att man  ständigt hittar billigare och billigare arbeskraft. Polacker ersätts av rumäner som ersätts av makedonier  som ersätts av fillipinier.

    Jag hörde i ett annat sammanhang en aktiv inom transport facket utttala sig om detta. Och det var ingen vrede mot speditionsfirmorna eller företagen som köpte frakter utan ilskan var emot de stackarna som arbetar för usel lön. De var osolidariska och hotade kollektiv avtalen.

    Bloggkollegan Jeanette har redan bloggat om Kvällsposten/ Expressens artikelserie om det svenska slaveriet. Det är vidrig läsning om folk som utnyttjas på restauranger i Malmö med oändliga arbetspass till usel lön. Ett av de sista avsnitten i artikel serien handlar om en tjej, Daria som försökte göra något åt sin situation. Enligt artikeln när hon och en kollega vänder sig till HRF för hjälp får de veta at facket inte hjälper kontraktslösa arbetare. Man anar samma missriktade förakt som hos transport företrädaren. De stackarna som slavar för 40 kronor i timmen är lika usla som  strejkbrytare vid tiden för fackföreningsrörelsens bildande. Man är till för sina medlemmar och inte för de svaga.

     Daria i reportaget får till sist hjälp av  syndikalisterna, SAC.

    Och det är konstigt att det är jag och Jeanette som bloggar om detta i ett arbetsgivar media. Det är sannerligen nya tider.

Etiketter

Webbpuff

Besöksliv Nyhetsbrev

Annons