• Vad gör man med påsen?

    Precis till vänster om uppfarten till huset där jag bor på gräsremsan som skiljer gatan och trottoaren åt, där ligger sedan någon månad tillbaks en genomskinlig plastsäck fylld med trädgårdsavfall, löv och ruttnande gräs.

    Det ligger alltså inte på någon tomt och den ligger också framför grannhuset. Hur den hamnat där kan man spekulera om. Är det kommunens folk som städat skräp på trottoaren och glömt en säck? Är det grannen som fyllt den och glömt den ute på gatan? Har någon varit på väg till sopstationen med trädgårrdsavfall och en säck fallit ifrån deras flak/ släp?

    I början stank det väldigt om det ruttnande gräset inne i påsen, men nu har det slutat lukta. Igår klipptes gräset i remsan. Han som körde gräsklipparen klippte runt påsen, men lät den ligga. Och gräset är klippt flera ggr. runt omkring påsen.

    Jag ser påsen flera ggr. varje dag. Den stör mig. Men vems skall ta bort den? Skall jag ta med nästa gång vi kör iväg trädgårds avfall? Det är väldigt lätt att lyfta upp den  på flaket till min frus pick- up. Vi behöver bara stanna till och lyfta upp den. Det kan ta 30 sekunder. Sedan är det ju lite äckligt att tömma påsen, innehållet är rätt sörjigt efter en månad i sommarvärme. Men det går fort.

    Grannen borde ta hand om den, den ligger framför deras hus. Jag behöver inte bry mig. 

    Någon på kommunen borde ta ansvar. Men vem? Det är renhållningsverket som sopar trottoaren. Gatukontoret sköter vägen utanför. Men vem tar hand om remsan? Är det parkförvaltningen? Någon borde ta ansvar åtminstone. Skall jag be grannen ta itu med det? Grannen är dessutom aktiv i kommunalpolitiken så han borde veta vems ansvaret är?

    Eller är det bara jag som bryr mig, ingen annan kanske tycker det är ett problem?

    Från grannlandet Danmark har vi i dagarna på radio hört en socialademokratisk  politiker säga att man skall göra livet så surt för hemlösa och tiggare så att de flyttar till Sverige. Vem på jobbet är det som inte diskar sin kaffekopp?

    Man vill ju inte ha det snuskigt omkring sig så varför tar de andra inte hand om sin skit?

    påsen med skräp

  • Paradis- öar

    Alla som skriver en restaurang meny vet att det finns vissa bra tillbehör eller ord som säljer en rätt. Kantareller, hallon, tryffel, räkor, hummer, löjrom...

    Men även öar verkar ha denna verkan. I grannlandet Danmark avslutades för någon vecka sedan Folkemötet, under en vecka träffas Danmarks alla med inflytande på Bornholm där politiska möten, seminarier och mingel pågår. Och på Gotland börjar Almedalsveckan snart.

    När jag besöker Stockholm är det "Gotlands"- potatis, sparris, morötter, ramslök, gurka mm. i torgstånd och på krogmenyer. Det finns både Gotlandskött i allmänhet och Gotlandslamm mer specifikt.

    Vi som bor i Skåne har det bra för när vi i Sverige konstigt låter den magiska midsommarafton som ju verkligen är ett visst datum flyta runt och alltid vara en fredag så i Danmark firar man den riktiga midsommarafton den 23:e. Därför kan man passa på att handla snapsen och ölen billigt på vår midsommar eftersom i Danmark är det en vanlig dag. Alla svenskar som jobbar i Danmark är inte lika glada då de har en vanlig arbetsdag.

    Men då när man handlar in så i de Köpenhamska affärerna. Bornholmskyckling, Bornholmssnaps, Bornholmssill. Bornholmsrädisor, etc etc.

    Danmark har ju ett par öar till så Samsöpotatis, Römöräkor, Christiansö- (en liten ö bredvid Bornholm, inte som Fårö, men ändå) pigens sild.

    I Helsingfors har de grönsaker från Åland.

    Visst, vi kan påstå de salta vindarna och kalken och den unika naturen gör sitt. Men det är ju förstås mest hittepå.

    Men något med öar måste locka? De får inte vara för långt borta, utan det verkar vara något som skall kännas nära och nåbart, men ändå lite borta, det skall vara ett ställe som förknippas med semester och sommarlov. Där livet är lite mer avslappat och mer genuint.

    Och när en stressad  storstadsbo en kulen november knaprar på en morot från dröm-ö så visst om det ger lite sol i sinne och en påminnelse om tång mellan tårna så gott nog...

  • Vem gillar egentligen primörer? Troligen bara dummerjönsar!

    Igår när jag stoppade i mig en nypotatis så kände jag, vänta den här var god, den smakar potatis, den är lite gul och inte alldeles vit och smakar inte bara bittert vatten.

    Jordgubbarna är nu också mörkröda och fylliga.

    Det är klart att späda ramslök och nässelblad på våren är något extra. Sparris är ingen primör, det är liksom endiver ett växtskott som vi äter, ungefär som kronärtskockor och kapris är knoppar. Det är inte de första mogna grönsakerna.

    De egentliga primörerna, späda morötter smakar ingenting. Den tidigaste potatisen är menlös. Bleka framhetsade jordgubbar är sura.

    Men kockar, matskribenter, bloggare och twittrare kan inte nog hylla de bleka menlösheterna. De är inte ärliga mot sig själva.

    En gödkyckling som fått växa till sig smakar mer än  de vitblåa kycklingar som slaktats knappt en månad gamla som säljs billigt överallt. Svagt rosa kalvkött är gott men ganska tråkigt jämfört med den utvecklade smaken rött kött med riktigt gult fett från en gammal ko har. Porrindustrin lockar med villiga "rosa" tonåringar fast alla vet att erfarenhet betyder något. 

    För det är inte det nya som är bäst, en ros eller en tulipan är som vackrast fullt utslagen precis innan kronbladen faller av. Kött är segt nyslaktat men som bäst när det fått hänga så länge att det nästan börjat ruttna. En tomat är godast när den är på gränsen till övermogen.

    Våren var tidig i år. Högsommaren är redan här. Åtminstone här i Skåne doftar det av rosor och schersmin, vallmon blommar. Det blir en bra midsommar.

  • När jag kissar på morgonen stinker det sparris

    När jag och bloggvännen Stefan slirade runt i Köpenhamn för två veckor sedan så fick man skämmas lite för att Stefan pratade engelska till danskarna, men ofta funkade hans svenska fint eftersom den som serverade också var svensk. Andra hade inget problem med att förstå Stefan men svarade vänligt på engelska eftersom de trodde han inte förstod danskan.

    Den helt, helt magiska och supertrevliga servitris som man inte kunde undgå att bli störtförälskad i som tog hand om oss och dessutom alla andra gäster helt ensam i matsalen på Osteria 16 var bekväm med svenskan för att utöver att hon var restaurang maneger så ja restaurangen var bara öppen kvällstid och från hennes lägenhet på Nörrebro till jobbet på Vesterbro var det bara 5 minuter med cykel och det hon ville studera var inte bra på universitetet i Köpenhamn och Lund som tidigare var ledande hade inte längre så hon pluggade Freds och konfliktsforskning på Malmö Högskola. Och det var skönt att varva ner efter jobbet med studier och tågfärden till Malmö var inget problem de gick så ofta.

    Mina barn har bägge studerat och jobbat ute i Europa. När man stöter på föräldrarna till gamla kamrater från grundskolan, gymnasiet, ridningen, fotbollen etc. så har allas barn bott eller jobbat en sväng i Tyskland, Spanien, Österike, Frankrike, London förstås. Och om många av ungdomarna innan pendlade till jobb i Köpenhamn så är det nu istället föräldrarna som på helgen tar tåget över och hälsar på sina barn som flyttat dit. Och de unga man talar med jämför inte om de skall plugga i Lund eller Uppsala utan man jämför Coimbra med Lissabon eller var är den kursen högst rankad i Bordeaux eller Strasbourg.

    För Hotell och restaurang branschen är det en fantastiskt att få möjlighet att anställa personal som skaffat sig bred kompetens genom utlandsjobb samtidigt är det en utmaning att erbjudande en arbetsmiljö som måste vara minst lika sporrande och stimulerande som den ute i stora världen.

    Och det är väl ingen som tycker att svenska ungdomar kommer till England och lönedumpar servitörsjobben? Hur kan svenskar få jobb i Grekland när deras arbetslöshet är rekordstor? Svenska tjejer är alldeles för flitiga och konkurrerar ut fransyskorna i Paris modeaffärer! Och de svenska konstnärerna i Berlin snor åt sig lägenheter samtidigt som de tar lågbetalda extrajobb som kunde gått till tyska ungdomar, men de tyska ungdomarna är för fina för att servera frukost på hotell eller diska på en krog. Nej, så resonerar vi inte…Svenskar är bara trevliga.

    För den fria rörligheten inom Europa går i den svenska debatten inte på två håll. Bert Karlsson kan sitta i TV debatter och moralisera över att inga svenskar plockar jordgubbar. Unga polacker eller Litauer som kommer hit och tar jobb är utnyttjade och bidrar till lönedumpning. För en ung est eller portugis kan väl inte ha en längtan ut i världen och vilja stimuleras?  Unga Italienare vill bo kvar hemma hos mamma, och mamma vill också ha det så. Och när svenska landsting raggar sjuksköterskor i Östeuropa så är det bra men det är ett problem att svenska läkare jobbar i Norge.

    I går kom röstkortet till EU valet i brevlådan. Det är förfärligt att EU fientliga partier vuxit sig starka i flera länder. Och det är också konstigt att i Sverige partier som ideologiskt borde vara för internationell samverkan och rörlighet är emot, jag syftar då på Vänstern och Miljöpartiet när ett i grunden småföretagare parti som Centern kommit till insikt och försvarar den fria rörligheten.

    Det är lite upp och nervänt. Men inget är enkelt.  Fast vissa val är enkla, hos grönsakshandlaren på Clemenstorget tokköper jag den fantastiska vita tyska AAA sparrisen som tack vare vårt EU medlemskap kommer hit dagsfärsk och är extremt prisvärd. Efter veckors sparrisfrossande märker jag inte att mitt kiss stinker sparris. Fast det är fel uttryckt. Det stinker inte sparris, det är en doft av Europa.

  • Metrologiskt är det sommar, men känslomässigt vår

    Bokarna är gröna, både hägg och  syrén blommar, magnolierna är magnika och de första clematisarna blommar också, äppelblommornas knoppar är röda och slår snart ut. Det är inte ens maj ännu. 

    Kroppen fylls av dofterna och alla härliga synintryck, man rotar fram shortsen ur garderoben även om det inte är lika attraktivt på en medelålders man som det är på yngre kvinnor.

    Jag tittar på min söta hund som kissar mitt i ett hav av röda tulipaner och då möter jag L. och säger Hej. Jag har min vårsoligaste röst och frågar L. Allt Väl? Nej, det är förfärligt svarade L. Björkpollenhalten är rekordhög. Det är fruktansvärt. 

    Efter hund rundan så gick jag ut i trädgården och Kungsängsliljorna blommar vackrare än någonsin förr. Och där spirar Kroll- liljorna, men vänta vad är det där röda. Liljebaggarna är redan här. Ohyra. Jag letar med blicken från  lilja till lilja och fångar säkert 10 liljebaggar som jag krossar mellan fingrarna. Går in på gården där jag tror min fru dricker kaffe i solen, men inte hon rensar gräs som ploppar upp mellan stenarna och när jag skall hjälpa henne så ser jag massor av åkerfräken som hotfullt väller fram och  där miljoner av knölklocke blad, nej jag får gå ut på andra sidan huset och tittar på de första rhododendronblommorna, men oj vad det är mycket kirskål inunder, här måste  rensas och i rosenrabatten svalört och nej gud vad buxbompesten håler på att döda häckarna....

    Jag behöver göra något fysiskt för att lugna mig och släper iväg några gamla stubbar. När jag lyfter de halvruttna trädbitarna så förstås är det massor av gråsugggor som blir de störda och vimsar runt men vad är det där? Massor av små mördarsniglar. 

    Nu är den förbannande sommaren här...

    .

Etiketter

Webbpuff

Besöksliv Nyhetsbrev

Annons