Annons

Säsong vs Lumpen

zoom
Billig mat, svettiga underställ, dagliga prövningar, liten ersättning och ett minne för livet. Är det någon skillnad mellan lumpen och säsongslivet?
Annons

Okej, det kanske inte riktigt går att jämföra egentligen. Men det har nog ändå sina likheter. För om det finns något samtalsämne som engagerar två okända vid ett middagsbord lika mycket som gamla lumpenminnen så är det minnen från svunna säsonger.

Likheterna
Du står där med väskan i handen redo att för första gången lämna det trygga hemmet och flytta in med människor som du aldrig tidigare har träffat. Människor som det visar sig att du inte alltid kommer att komma överens med. Du kastas in i en situation där du tvingas hantera konflikter med någon som inte är din familj.

En ny värld där du delar boende med människor med olika dygnsrytmer och behov. Människor som har en helt annan syn på matlagning och renhållning. Och i den gemensamma kylen märker du gång på gång hur mjölken och smöret mystiskt minskar i volym. Ni sover tillsammans i små rum i obekväma sängar med täcken och kuddar som fått helt andra färger och former än vad de hade när de första gången köptes in. Påminner fortfarande lite om lumpen?

Skillnaderna
Skillnaden skulle möjligtvis vara att det i säsongsvärlden läggs på ett extra lager i form av blandade åldrar. Något som borde meriteras mer i dagens CV. Jag har därför börjat tänka att säsongandet är den sociala kompetensens motsvarighet till lumpen.

För det finns något väldigt fint med att kunna umgås genom generationerna. Det gör något med dig, särskilt om du lär dig det i tidig ålder. Det är vackert att få uppleva hur de där nya människorna oavsett ålder plötsligt blivit nyfunna vänner eftersom ni hittat ett gemensamt intresse. Kanske i en skidort? Kanske för en ö? Festival, zoo eller nöjespark?

Extra bonus! Säsongshjärtats driv
Något som jag tror att alldeles för många underskattar och skulle kunna ta tillvara på bättre är säsongarnas goda egenskaper, driv och passion. För inte nog med att de jobbar sina arbetspass och tveklöst tar på sig extra jobb trots relativt låg lön och lite sömn. De kastar dessutom i sig lunchen bakom en skärm för att sekunden efter glatt möta gästerna och visa dem vägen – samtidigt som de så obemärkt som de bara kan försöker svälja snabbnudlarna som knappt hunnit mjukna i koppen.

Där emellan styr de ihop temafester, personalkvällar och aktiviteter. De allra flesta är med och bidrar. Sällan är någon exkluderad – för det finns alltid någon att vara med. Och den disk som glömts i diskhon diskas av rumskompisen som en gest för all den där mjölken som lånades i smyg.

Och det är där någonstans mellan de gemensamma middagarna vid långbord och alldeles för proppfulla soppåsarna som ingen vill tvingas bära ut som det finns en social skola som är svår att läsa sig till. Vi borde värdera den mer.