• Trend 1. Lokalodlat.

    Något som är uppenbart att konsumenter premierar lokalt. Ett bra exempel är att SAS konsekvent ligger högre än Norwegian i Sustainable Brands. Markant högre. Den miljömedvetne konsumenten skulle nog säga att Norwegians betydligt nyare flotta har en stor fördel med lägre bränslekonsumtion, men det är inte något som fått genomslag i varumärket. Ryanair ligger sist i hela mätningen mycket pga. deras turer i media. Det som är intressant är att kunderna även straffar Ryanair i deras miljöarbete vilket rent objektivt är bra. Att bolaget har sitt säte i Irland hjälper förstås inte till.

    Att hotellkedjorna i Norge ligger konsekvent högre än i Sverige beror troligen på denna effekt. Nordic Choice, First och Thon har alla norska ägare som lyckats bra och fortsatt är i livet (jag är övertygad om att Olav Thon kommer överleva oss alla sina 80+ år till trots) varpå befolkningen har en relation till dessa entreprenörer.

    I Sverige har IKEA en naturlig hög plats pga av dess dubbelmacka av bra hållbarhetsarbete och ett så svenskt varumärke det går att skapa.

  • Sustainable Brands

    Nu när Sustainable Brands har landat är det dags för en djupare analys av läget. Jag kommer inte diskutera individuella placeringar då mätningen fortfarande är förhållandevis ung och placeringar varierar då det är 250 varumärken med. Det intressanta är att titta på trender och vad konsumenterna bevisligen premierar.

    Om vi börjar med att se till hotellbranschen så ser vi att Scandic fortsatt har ett grepp om de svenska konsumenterna med många av Nordic Choice varumärken som god tvåa. Inga bolag i hotellbranschen finns i toppen av Sustainable Brands i Sverige.

    Om vi rör oss västerut så är det omvända världen i Norge. Nordic Choice ligger i absoluta toppen av alla varumärken i hela Norge och är med god marginal etta i hotellbranschen. I Norge placerar sig många av hotellvarumärkena även högre än i Sverige och hotellbranschen åtnjuter ett större förtroende än här i Sverige.

    Varför denna skillnad? Vad är det som konsumenterna premierar och varför? Jag ser tre trender.

    Men innan jag går in på dessa är det viktigt att poängtera att Sustainable Brands endast mäter styrkan i varumärket. Det är inte en kvalitativ studie över företagens hållbarhetsarbete. Det är även viktigt att poängtera att mätningen inte har ett mindre värde för att det inte är en kvalitativ studie av åtgärder. Att mäta vem som har störst miljömärkning eller flest certifieringar är de flesta konsumenterna ointresserade av (kunderna i form av upphandlande bolag är å andra sidan ofta intresserade att jämföra storleken på märkningar och certifieringar när de handlar upp varor och tjänster, men det är en annan historia).

    Mina närmsta tre blogginlägg kommer handla om dessa tre trender. Kom tillbaka imorgon för trend 1.

  • Hållbarhet i fotbollen

    Jag skrev en blogg för någon vecka sedan om vilka utmaningar fotbollsvärlden står inför, med bakgrund av den tragiska dödsmisshandeln av en fotbollssupporter i Helsingborg i början på månaden.

    Jag som har fötterna fast förankrade i näringslivet och endast undantagsvis ger mig in i föreningslivet (ja, jag vet att många fotbollsklubbar är drivna som aktiebolag, dock anser jag ändå att fotbollsvärlden har mer gemensamt med föreningslivet än med näringslivet) kommer förstås ha på mig mina näringslivsglasögon.

    Det som slog mig som starkast kring denna incident är hur sportchefen i Djurgården, med tårar i ögonen och darrande röst uttalade sig i nyheterna. Det engagemanget ser jag otroligt sällan i näringslivet. Det är ofta nedstämda röster och respektfull klädsel när företagen ska ta ansvar för sina snedsteg, men jag har ännu inte sett en företagsledare gråta på nyheterna. Sedan ska det verkligen poängteras att det inte var sportchefen på Djurgården, eller den klubben han representerade, som hade något med det tragiska dödsfallet att göra.

    Det är i detta gränslösa engagemang som utmaningen ligger. Fotbollen står sig själv för nära. Fotbollen har dessutom ett för stort ansvar för självreglering, anser jag. Parallellen till livet utanför fotbollen står nära där finanskriser, skuldkriser och tom. Eurokriser sker när inblandade aktörer ska självreglera. I dessa fall är det upp till utomstående lagstiftare, IMF och EU att stänga ner festen och dra åt svångremmen. Ofta, om inte alltid, bemöts dessa regleringar med starka motstånd och en kritik om att de som stiftar reglerna inte har insyn eller förståelse för det se ska styra.

    Det är precis denna kritik jag ser återkomma nu i fotbollsvärlden. Vi som står utanför förstår inte att supporterkulturen tydligen ska innehålla ett visst mått av hat, att ståläktarna är ett måste för svensk fotboll då själva fotbollen tydligen håller så pass låg nivå att det är upp till ståläktarna att bära matcherna framåt.

    Som utomstående är detta absolut absurt. Som inomstående är det inte det. Däri ligger problemet.

    Det ligger mig även mycket nära till hands att göra detta till ett mans-problem. Det är inte i damallsvenskan som kravaller och misshandel sker, det är inte en majoritet kvinnliga supportrar som är med i firmorna som organiserat slåss på stan, det är inte en majoritet kvinnor i ledande befattningar på vare sig klubb- eller tränarnivå.

    Mina förslag blir således som följer:

    1.     Se fotbollsvåldet som ett regleringsproblem. Som sådant måste det regleras bort. Hårdhänt. Det kommer innebära högljudda protester från klubbar och supportrar.

    2.     Se fotbollsvåldet som ett jämställdhetsproblem. Fotbollen måste bli mer jämställd och få mer kvinnor i ledande befattningar. Det finns fler bolag i näringslivet än vad jag kan räkna upp som har 50% könsfördelning på ledande roller. Fotbollen ska inte behöva vara annorlunda.

    3.     Se fotbollsvåldet som ett insynsproblem. Supporterklubbar och fotbollsklubbarna måste öppna sig än mer för omvärlden. Detta arbete har vissa klubbar kommit oerhört långt med. AIKs värderingsarbete är ett fantastiskt bra exempel, men mer måste göras. Det är även viktigt att poängtera att fotbollsklubbarna har inte själv skulden i utvecklingen, den är en delmängd i ett större sammanhang – men just därför är det viktigt att öppna än mer för insyn och delaktighet.

  • Tillgänglighetsdagar

    I förrgår och igår var jag på Funkas Tillgänglighetsdagar. Ett väldigt kul event, som handlar om hur vi gör smarta lösningar för full tillgänglighet. Funka lever som de lär och hade ett event som simultantolkade talarna till text, teckenspråk och svenska/engelska. Texttolkningen var inte svårast när vi hade engelska talare utan när Difi från Norska västlandet kom på besök. Nynorsk är en utmaning för de flesta...

    Något som jag snabbt fått insikt i är att tillgänglighetsanpassning inte ska handla om att skapa två separata lösningar, det borde handla om universell utformning. Detta är ett begrepp som verkligen tilltalar mig!

    I det samhälle vi lever idag ser vi lätt universell utformning som ett måste och något tråkigt och nödvändigt, men om vi ska leta efter sexiga IT-lösningar någonstans i Sverige så är detta område ett bra ställe att börja!

    På Nordic Choice kommer vi ta ett än tydligare grepp kring frågorna nu. Universell utformning har alltid varit viktigt för oss när vi utformar våra hotell, men nu ska vi bli ännu bättre. Vi ska vidga begreppen och vi ska visa än tydligare vad vi står för i dessa frågor.

    Det löpande arbetet med detta kommer jag även täcka på min blogg framöver, då dessa frågor nu ingår i mitt ansvarsområde. Det finns en tydlig logik i att sätta ihop ansvaret för säkerhet, hållbarhet och tillgänglighet i samma portfölj och jag ser fram mot att täcka frågorna som en helhet.

    Nyfiken grön har alltså fått en vidare betydelse. Kul!

  • David och flygplan...

    Jag var så upptagen med att försöka vinna en guldko att jag helt missade David Kallos burn på min blogg-post om Sveriges bästa flygplats.

    Nu när David och guldko-juryn för bästa miljöarbete inte satte Yasuargi Hasseludden och Nordic Choice längst upp står det mig fritt att förolämpa. Specifikt och nedlåtande. Gärna om familjemedlemmar...

    Skämt åsido.

    Ett problem som hållbarhetssverige dras med idag är att de hållbara lösningarna inte är de sexiga lösningarna. De är inte heller alltid de billigare lösningarna. De är väldigt sällan de snabba lösningarna och ovanpå detta är det sällan de enkla lösningarna.

    Varför är det så lätt att välja fel? 

    I fallet infrastruktur beror det på att vi i Sverige inte valt att satsa på järnvägen i den utsträckning vi har förutsättningar till. Jag hade gärna satt mig på tåget till Oskarshamn (och kommer så få göra framöver), men för någon som reser så mycket som jag så sätter jag stort pris på snabbhet. Något som tågtrafiken sällan har idag.

    Första snabbtåget som gick >200 km/h konstruerades i Japan 1964. Idag, 50 år senare är det fortfarande topphastigheten på de svenska snabbtågen. Vill vi jämföra med länder närmare Sverige så har de franska höghastighetstågen kunat toppa på 300 km/h sedan 1972. Fortfarande 32 år senare debatterar vi i Sverige tåghastigheter om 250 km/h. Vi ligger ju hopplöst efter.

    Tänk er att kunna klippa 33% av tiden på de större sträckorna Sthlm-Göteborg (ca 3h idag) eller än bättre Malmö (ca 4,5h idag). 2h från Stockholm till Göteborg skulle ta bort behovet av inrikesflyg. Med tåg åker du centrum till centrum och det finns ingen flyglinje som kan ta dig från centrala Stockholm till Arlanda/Bromma - Landvetter och sedan in till Avenyn på denna tid. Ovanpå det så innebär flyglösningen många fler arbetsmoment vilket alltid ligger lågt i kurs hos affärsresenären.

    Så jag står på mig. Inrikesflyget är inte en strålande idé, men jag skulle uppskatta om lösningen med utfasning av detsamma handlade om att förbättra tågtrafiken istället för att försämra flygtrafiken. Försämring leder sällan till framsteg, inte heller i detta fall.

    Men det visste du väl redan David?

Om min blogg

Jag arbetar som Director Sustainability & Security på Nordic Choice Hotels, via en bakgrund från den ideella världen bla. inom Greenpeace. På Nyfiken Grön följer du allting kopplat till miljö och hållbar utveckling, nästan alltid ur ett marknads- och företagsperspektiv. Jag trivs helt enkelt bäst där hållbarhet och affärer skapar mervärde för företagen, deras anställda och planeten vi alla bor på.

Följ via RSS

Webbpuff

Besöksliv Nyhetsbrev

Annons