• Tillgänglighetsdagar

    I förrgår och igår var jag på Funkas Tillgänglighetsdagar. Ett väldigt kul event, som handlar om hur vi gör smarta lösningar för full tillgänglighet. Funka lever som de lär och hade ett event som simultantolkade talarna till text, teckenspråk och svenska/engelska. Texttolkningen var inte svårast när vi hade engelska talare utan när Difi från Norska västlandet kom på besök. Nynorsk är en utmaning för de flesta...

    Något som jag snabbt fått insikt i är att tillgänglighetsanpassning inte ska handla om att skapa två separata lösningar, det borde handla om universell utformning. Detta är ett begrepp som verkligen tilltalar mig!

    I det samhälle vi lever idag ser vi lätt universell utformning som ett måste och något tråkigt och nödvändigt, men om vi ska leta efter sexiga IT-lösningar någonstans i Sverige så är detta område ett bra ställe att börja!

    På Nordic Choice kommer vi ta ett än tydligare grepp kring frågorna nu. Universell utformning har alltid varit viktigt för oss när vi utformar våra hotell, men nu ska vi bli ännu bättre. Vi ska vidga begreppen och vi ska visa än tydligare vad vi står för i dessa frågor.

    Det löpande arbetet med detta kommer jag även täcka på min blogg framöver, då dessa frågor nu ingår i mitt ansvarsområde. Det finns en tydlig logik i att sätta ihop ansvaret för säkerhet, hållbarhet och tillgänglighet i samma portfölj och jag ser fram mot att täcka frågorna som en helhet.

    Nyfiken grön har alltså fått en vidare betydelse. Kul!

  • David och flygplan...

    Jag var så upptagen med att försöka vinna en guldko att jag helt missade David Kallos burn på min blogg-post om Sveriges bästa flygplats.

    Nu när David och guldko-juryn för bästa miljöarbete inte satte Yasuargi Hasseludden och Nordic Choice längst upp står det mig fritt att förolämpa. Specifikt och nedlåtande. Gärna om familjemedlemmar...

    Skämt åsido.

    Ett problem som hållbarhetssverige dras med idag är att de hållbara lösningarna inte är de sexiga lösningarna. De är inte heller alltid de billigare lösningarna. De är väldigt sällan de snabba lösningarna och ovanpå detta är det sällan de enkla lösningarna.

    Varför är det så lätt att välja fel? 

    I fallet infrastruktur beror det på att vi i Sverige inte valt att satsa på järnvägen i den utsträckning vi har förutsättningar till. Jag hade gärna satt mig på tåget till Oskarshamn (och kommer så få göra framöver), men för någon som reser så mycket som jag så sätter jag stort pris på snabbhet. Något som tågtrafiken sällan har idag.

    Första snabbtåget som gick >200 km/h konstruerades i Japan 1964. Idag, 50 år senare är det fortfarande topphastigheten på de svenska snabbtågen. Vill vi jämföra med länder närmare Sverige så har de franska höghastighetstågen kunat toppa på 300 km/h sedan 1972. Fortfarande 32 år senare debatterar vi i Sverige tåghastigheter om 250 km/h. Vi ligger ju hopplöst efter.

    Tänk er att kunna klippa 33% av tiden på de större sträckorna Sthlm-Göteborg (ca 3h idag) eller än bättre Malmö (ca 4,5h idag). 2h från Stockholm till Göteborg skulle ta bort behovet av inrikesflyg. Med tåg åker du centrum till centrum och det finns ingen flyglinje som kan ta dig från centrala Stockholm till Arlanda/Bromma - Landvetter och sedan in till Avenyn på denna tid. Ovanpå det så innebär flyglösningen många fler arbetsmoment vilket alltid ligger lågt i kurs hos affärsresenären.

    Så jag står på mig. Inrikesflyget är inte en strålande idé, men jag skulle uppskatta om lösningen med utfasning av detsamma handlade om att förbättra tågtrafiken istället för att försämra flygtrafiken. Försämring leder sällan till framsteg, inte heller i detta fall.

    Men det visste du väl redan David?

  • Arlas Guldko

    Så var det dags i år igen. Prisutdelning av årets Guldkor i totalt fem kategorier. Vi på Nordic Choice hade för andra året i rad en anläggning i Final. Förra året var det Clarion Hotel Sign och i år var det Yasuragi Hasseludden.

    Det som slår mig med detta arrangemang är dels hur välplanerat och -genomfört det är, men även hur uppskattat och välbehövligt det är.

    Det finns så många personer som varje dag arbetar i matlandet Sverige, men långt från både storstäder och potentiella Michelin-stjärnor. Jag tänker fråmst på hjältarna ute i skolköken som i år hade möjligheten att tävla i två kategorier; bästa skolmat och bästa förskolemat.

    Dessa personer är de verkliga vinnarna i mina ögon, de som varje dag tålmodigt och målmedvetet ser till att framtidens makthavare, medborgare och samhällsbärare får den bästa möjligheten i livet som det är möjligt!

    Jag dedikerar vår andraplats (nästa år står vi längst upp!) till alla er. Ni är grymma!!

  • Fotbollsvärldens hållbarhetsarbete

    I tisdags var jag i Helsinborg. En stad tydligt skakad över den tragedi som inträffade när en fotbolls-supporter misshandlats till döds. Debatten som följt har givit mig två tydliga intryck av fotbollsvärldens hållbarhetsarbete.

    Till att börja med, en innehållsdeklaration.

    Jag är släkt med två av Sveriges riktigt tunga fotbollspersonligheter. Ulf Lyfors och Marika Domanski-Lyfors. Marika är den som flest människor känner igen, men båda har varit förbundkapten för Sveriges damlandslag (till Ulfs stora förtjusning är han - trots Marikas kanske större framgångar på träningssidan - den enda med ett EM-guld i familjen).

    Men dessa familjekopplingar är även så tunga mina fotbollsreferenser blir. Jag har aldrig varit intresserad av klubbfotboll. Jag har ett måttligt intresse av landslagsfotboll och varit på några matcher i VM-sammanhang. Jag har endast gått på allsvensk fotboll någon enstaka gång i min ungdom.

    Det är med denna bakgrund jag gjort två tydliga observationer under veckan.

    1. Fotbollsledningarnas uppenbara och helhjärtade engagemang i dessa frågor
    2. Trots observation 1 så slås jag av fotbolls- och supporterklubbarnas oförmåga att hantera problemen

    Mina intryck är att svensk elitfotboll på klubbnivå inte längre är en plats där jag skulle kunna vistas utan att känna mig otrygg. Att det är en värld som jag inte skulle vilja utsätta barn för. Varför?

    Därför att den erkända supporterkulturen som framkommit under veckan i allmänhet och i gårdagens SVT Debatt i synnerhet, för mig framstår som osund. I grunden osund.

    I Debatt framgick det från Black Army (AIKs supporterklubb) att hat är en naturlig del av supporterkulturen. Det som slog mig är att representanter för Black Army använde just ordet "hat". Inte "motsättningar", inte "kamp", inte "rivalitet" - utan "hat". 

    Jag vet att det jag kommer säga kan få mig att låta som en måssig gubbe. Att vissa fotbollssupportrar kommer se mig som en anakronism, som en bakåtsträvare som med mitt minst sagt svala intresse inte förstår kärnan i svensk supporterkultur och det som gör matcherna roliga.

    Men för mig framstår det som helt uppenbart att om representanter för den sunda fotbollskulturen pratar om "hat" som en naturlig del i fotbollen så är vi fel ute. För mig framstår det som uppenbart att roliga matcher inte är det viktigaste, att personsäkerhet och grundläggande hållbarhetsfrågor måste gå först. Om fotbollen till följd av dylika regleringar sedan inte blir rolig, så har fotbollen inga levnadsvillkor.

    En argumentation om att fotbollen utan inslag av kraftig antagonism och tydliga riskområden skulle vara tråkigare är förstås bara trams. Även med kraftiga regleringar kommer svensk elitfotboll fortsatt vara underhållande för de som gillar fotboll. Kanske inte för de som gillar de osunda våldsinslagen, men då har vi väl ändå åstadkommit något?

    Jag vet att de svenska fotbollsklubbarna gör enormt mycket för att komma tillrätta med dessa frågor, min observation 1 ovan är att engagemanget t.o.m. är större än vad jag trott. Men det jag vill ha sagt är att det är just denna passion som hindrar många av de lösningarna som måste till.

    Om den innersta och accepterade kresten i elitfotbollen pratar om kärleken till fotboll i form av hat gentemot motståndarna. Om den innersta kretsen envist försvarar ståläktarna med att det är dessa som bidrar till stämningen trots att det i andra ligor (bl.a. i England) identifierats som riskområden och tagits bort. Om den innersta kretsen, som i AIKs fall, representerar en organisation som heter "Black Army" - vilket förstås för tankarna till krig snarare än fotboll - så blir det uppenbart för mig att fotbollen behöver ta ett nytt grepp kring sina hållbarhetsfrågor. Det behövs ett nytt grepp för passionen för fotbollen i sig blivit ett uttryck för de problemen som samma passion ska försöka lösa. 

    Vad anser jag borde göras då? Jag kommer skriva fler blogginlägg om denna livsviktiga, men även spännande, hållbarhetsutmaning som jag anser fotbollen står inför. Jag tänkte ta inriktning på mina två obeservationer och jämföra dessa med min erfarenhet från hållbarhetsarbete i näringslivet.

  • Hur ser det hållbara företaget ut?

    Det är en fråga jag får ganska ofta. Framförallt från många av mina vänner som ibland kan bli lite trötta på mina analyser om kringvärlden. 

    Hur ser då svaret ut?

    Det skrämmande svaret är att det företaget inte finns. Det ännu mer skrämmande svaret är att jag inte ens vet hur det företaget skulle se ut.

    För två år sedan var 84% av världens energiförbrukning av fossilt ursprung. Alltså var 84% av vår tillväxt fossil. 84% av alla solpaneler, elbilar och vindkraftverk skulle krasst sett inte kunna byggas utan fossilenergi. 84% av den levnadsstandard vi är tillvanda vid idag är omöjlig utan fossilenergi.

    Utan olja, kol och gas skulle världen bokstavligen talat stanna.

    I och med att de nya digitala lösningarna inte är mer energieffektiva än de gamla industriella så är det svårt att förlita sig på ny teknologi för att komma till bukt med stigande temperaturer till följd av ökade koldioxidutsläpp från fossila energikällor.

    Vi måste som samhälle inse att ny teknologi inte är lösningen. Saker måste även framgent produceras. Vilka servrar ska annars YouTube köras på?

    Således är det svårt att säga vad som är det hållbara företaget, för så länge företaget ifråga är beroende av energi, transporter, insatsvaror eller kompetens så är det i dagens samhälle inte hållbart.

    Vi måste alltså sluta att endast leta efter det hållbara företaget och istället utvärdera två viktiga faktorer.

    1. Världens energisystem
    2. Tillväxt-paradigmet

    Dessa två områden skulle jag säga är de absolut viktigaste faktorerna för det hållbara företaget. Hur ska vi då påverka för detta?

    Ja, det är inte så enkelt. Är det?

Om min blogg

Jag arbetar som Director Sustainability & Security på Nordic Choice Hotels, via en bakgrund från den ideella världen bla. inom Greenpeace. På Nyfiken Grön följer du allting kopplat till miljö och hållbar utveckling, nästan alltid ur ett marknads- och företagsperspektiv. Jag trivs helt enkelt bäst där hållbarhet och affärer skapar mervärde för företagen, deras anställda och planeten vi alla bor på.

Följ via RSS

Webbpuff

Besöksliv Nyhetsbrev

Annons