Nu har vi kommit till den sista delen i denna veckas följetång om min syn på det hållbara samhället. I måndags skrev jag introduktionen. I tisdags om det statliga ägandet och förmågan att gå före. I onsdags postade jag om det statliga biståndet. Igår skrev jag då slutligen om näringslivet.
Idag tänkte jag skriva om min syn på den tredje sektorn: NGOer eller välgörenhetsorganisationer som vi säger på svenska.
Här tänkte jag ta min avstamp i det jag skrev igår om det statliga biståndet. Den relevanta frågeställningen är, som Melissa Gates uttryckte det:
"Do third world countries develop because of aid or despite of aid?"
Svaret är förstås: "Third world countries develop because of good aid". Men vad är då bra bistånd?
Jag har innan konstaterat att dåligt bistånd är de former av bilateral hjälp då staten pumpar in pengar i statsbudgeten på korrupta regimer. Det vet vi redan. Det som är mer intresseant är hur jag definierar bra hälp:
Bra bistånd demokratiserar totalitära regimer och lägger grunden för landets infrastruktur såsom vägar, städer och utbildning
Det är här biståndets roll finns. Det ska inte agera marknad, det ska inte agera stat. Det ska agera som en agent för förändring. Mer specifikt, det ska agera som en agent för en förändring och sedan upphöra.
Den alltid briljante Hans Rosling uttryckte det jag vill säga på följande sätt:
"28 year old people with a university degree don't like dictators"
Biståndets hjälp är alltså inte att störta diktatorn, eller som den i många fall gör, att stödja diktatorn. Dess roll är att öka demokratieringen genom att bygga infrastruktur. På detta sätt läggs grunden för ett bättre liv. Genom utbildning, genom arbte. Genom en fri marknad.
Utan infrastrukturen är det svårt för företag att agera. Du kan inte köra ut Coca-Cola till folket om det inte finns vägar att köra på, återförsäljare att hålla produkten eller pengar hos folket att köpa den.
Här spelar bistånd en ovärderlig hjälp i att lyfta människor från extrem fattigdom till drägligare förhållanden. Därifrån och uppåt är det upp till det alltmer demokratiserade landet och dess befolkning att genom marknadsreformer utvecklas ytterligare.
Med detta avslutar jag just denna följetång. Om ni undrar något, är det bara att ta kontakt med mig.

"På fredag kommer nästa nummer av Besöksliv, där vi tar ett grepp på hur besöksnäringen kan använda sig av sociala medier. "














