I går så var det dags för barbranschens Oscarsgala Bartenders Choice Awards på Vinterviken i Stockholm.

Detta år gick det prestigefyllda priset Årets Bartender till Björn Kjellberg som till vardags hittas bakom baren på Marie Laveau och Litte Quarter.

Verkligen välförtjänt av denna duktiga och ambitiösa bartender och barkonsult. En oerhört professionell bartender som är en fin ambassadör för hela barbranschen. Ett populärt beslut av applåderna att döma.

Priset till Årets Bar gick inte helt oväntat till den internationellt sett kända baren Little Quarter som ligger på Marie Laveau.  För andra året på raken minsann. Värt att notera här är att samtliga som blivit utsedda till Årets bartender på B.C.A. galan har arbetat bakom bardisken på Marie Laveau. Först Jimmy, sedan Prince och nu Björn…  hårt engagemang och kompromisslöst kvalitetsarbete lönar sig.

Årets stipendium som delas ut av B.C.A. gruppen gick till Martin Borg som numera arbetar på Tjoget. Priset tilldelas den bästa studenten som examinerats 2012 från YH-utbildningen International Bar Management.

Nykomling blev inte helt oväntat Tjoget som ligger i Restaurang Linje Tio. Välförtjänt med tanke på helheten och det dream team arbetar där. De bjöds på Blue Blazers där före galan.  

Reisen fick priset som årets drinklista och Story Hotel fick priset som bästa atmosfär. Kul då det är grymt engagerade team bakom bägge dessa barer.  Story Hotel får alldeles för lite uppmärksamhet enligt min mening.

Efterfesten fortsatte på Marie Laveau och som vanligt gäller, - What happens at ML, Stays att ML..

På bilden ser ni Stipendiaten Martin Borg som numera har 10.000:- att spendera på förkovring av barbranschen. 

Bond´s Vesper Martini!Nu när Bond åter är aktuell kan det vara värt att kolla upp hur hans favoritdrink verkligen görs. För kan man verkligen skaka en Drya även om den heter Vesper Martini?

Ja, en Vesper skakas alltid! Kul för alla oss som vill ha en riktigt kall Martini utan att för den sakens skull verka okunniga på området. Tvärtom, en skakad Martini kan bli en riktigt angenäm upplevelse. Allt snack om att ginen blir förstörd av att skakas är grymt överdrivet. Däremot kan jag ha en förståelse för de som menar att luftbubblorna som byggs upp i drinken när den skakas kan ha en negativ effekt. De försvinner dock väldigt fort om man gör rätt. Dålig is gör även drinken för utspädd, men dålig (vattning) is förstör ju inte bara en Vesper.

Gör så här:
Skaka 40 ml gin, 20 ml vodka, 10 ml Lillet (läs torr vermouth) med kall och torr is. Dubbelsila drinken (fine strain) i ett kylt glas som stått i frysen. Garnera med citron zest (Bond vill ha en riktigt stor zest) Vilket glas använder sig Bond av? Det första som ni tänker på är antagligen ett Martiniglas. Klart att det fungerar, men en svängare eller coupette är mer likt originalet.

I Boken Casino Royale som utgavs 1953 förklaras exakt hur drinken skall blandas och serveras. – In a deep champagne goblet. Three measurers of Gordon´s, one vodka and half measure of Kina Lillet (idag Lillet Blanc).

En historia är att Ian Fleming fick idén till Vesper Martini på Dukes i London. I dag kanske mest kända för sina stora, härliga mer ordinära Dry Martinis där vermouthen sprayas direkt i glaset.

Jag gillar Bonds filosofi om hur han vill ha sina drinkar. – I never have more than one drink before dinner. But I do like that one to be large, very strong and very cold and very well-made. Ett citat som även dyker upp i Döden på Jamacia (Dr No) när Bond blandar sin ultimata gin och tonic, men det är en annan historia.

Ja, ni får tycka vad ni vill. Men det är sällan jag tycker agent 007 är eller har fel, så för mig är valet lika enkelt som för Bond.

Det debatteras mycket om sprit och varumärken. Men inte alls lika mycket om det som oftast tar störst plats i drinken, nämligen mixern*.  Jag väljer att detta fall fokusera på den älskade och underskattade tonicen! 

Oavsett om man arbetar professionellt eller bara är gäst så har de flesta en relation till sprit och varumärken. Många är de gäster som verkligen har koll (eller tror sig ha det) på vilken gin det skall vara i gin och tonicen.

Gintillverkare pekar på hur de använder högkvalitativa kryddor och örter (botanicals) och hur viktigt det är för slutresultatet. Jag håller med dem, och tycker att det är kul att de på senare år har börjat laborera med allt från rosblad, fläder till gurka.

Men hur stor roll spelar egentligen ginen och dess kvalité om man dödar den med dåliga mixers och juicer?

I denna bransch av nörderier så finns det så klart de som även gjort tonic och andra drycker i samma segment till en vetenskap. Ett sådant företag är Fever-tree som sedan 2005 producerar och säljer olika naturella och högkvalitativa premium mixers.

Med stor erfarenhet från ginindustrin har de tillsammans med högkvalitativa ingredienser tagit mixers till en helt ny nivå. Kollar man på deras tonic så innehåller den förutom kinin åtta andra ”botanicals” varav handpressad bitter orange olja är en. Dessutom är deras tonic kraftigt kolsyrad med små ”champagne bubblor” vilket jag gillar.

Den bästa tonic jag någonsin provat är relativt ny. Den heter Fever-tree Mediterranean tonic och har förutom Kinin botanicals från medelhavet såsom citrontimjan och rosmarin. Läser man internationella tester så verkar jag ha och min smak ha rätt.

Var det nu någon som ropade is, så blir det ett inlägg om isen längre fram….

Anm 1: Med mixers avser jag i mitt inlägg kolsyrade drycker och inte artificiella mixers ala Mojito-mix och annat som passar bäst i hemmabaren.

Anm 2: Slödricka var en term som användes på farfarstid och syftar på läsk och annat som man fyllde upp drinken med…

Mediterranean Tonic

Bra service kommer från baren!!!

Jag arbetade under två år i Clearwater, Florida. De dagar som jag tillbringade på kontoret så fick jag ibland åka och hämta lunch till mig och mina arbetskamrater.

Ett av favoritställena var N.Y. Deli. De hade precis som många andra ställen ”Soup of the day” och olika mackor. Kanske var det lite bättre kvalité på N.Y. Deli men om så var fallet så var det inte huvudorsaken till att man åkte dig och hämtade lunchen.

Nej, en dag som jag stod i kön så slog det mig. Det var helt OK att köa där. Köa som för mig faktiskt är ett skällsord. Men på NY Deli kändes det aldrig jobbigt att stå i kö. Mannen som stod i kassan såg de som kom innan för dörren. Han hejade, skojade och pratade hela tiden med sina kunder. Han kunde ropa hej även om man var nummer tio i kön.

Samtidigt som har plockade ihop dagens luncher så talade han och skojade med sina gäster hela tiden. Han fick helt enkelt alla i kön att trivas, stämningen och atmosfären var trevlig och man väntade hela tiden på nästa ”påhopp” eller roliga replik.

En dag kommer jag in lite senare, när lunchrushen hade lagt sig. Då tar jag mig mod till och frågar: - visst har du arbetat som bartender tidigare? Han skrattar och säger, - så klart jag har. På Manhattan i NY, men nu är jag ”pensionerad” (han var runt 40 år) och arbetar här i stället. Det är mitt ställe och jag arbetar 4-5 timmar per dag. Resten av tiden spenderar jag på Clearwater Beach.

Äntligen så föll pusselbitarna plats. Det var där servicen kom ifrån och det var den som tagit honom till Clearwater. Helt enkelt värdskap när den är som bäst!