"På fredag kommer nästa nummer av Besöksliv, där vi tar ett grepp på hur besöksnäringen kan använda sig av sociala medier. "
Har under hela dagen suttit med anställningsintervjuer för en kocktjänst. Tjejer och killar, unga och äldre. Alla med olika erfarenhet, ambition och utstrålning. Oj, vad svårt det är varje gång!
En del människor faller liksom in i magkänslans område, man liksom bara tycker om en del människor direkt. En del människor växer ju längre samtalet går och ramlar också in under magkänsla. Hos en del nästan känner man hur maten smakar när de berättar var de har jobbat, tyvärr så känner man också att det inte är lika gott hos alla.
Jag har just nu 3,5 aktuella. Ja vad hände med den halva där? Ja, den är halvbra och skapar en viss osäkerhet i mitt tänk.
Nu återstår arbetet med referenser under morgondagen därefter kommer de in och jobbar varsin dag när vi öppnar, för att vi ska få se vad de kan, hur de jobbar, hur de tänker och planerar. (Naturligtvis får de betalt när de gör det, jag hör skräckhistorier om personer som provjobbat gratis en vecka - men hur tänker man då som arbetsgivare? )
Men det är viktigt att det stämmer för de som ska joba här också. Är detta rätt för dem? Ett litet familjföretag på landet där det ena dagen är lugnt medans det nästa är full rulle? Gillar de mig, gillar de att jobba med mig? Gillar de att jobba med min man? Jag hoppas att vi hittar rätt person som vi får nöjet att jobba med.
Spännande process!
Dagens irritation:
Min knallröda näsa!
Dagens tacksamhet:
Att det finns unga, relativt nyutbildade kockar med en framtidsvision och en ambition att lära sig nytt!
