Hemma från ett slamrigt Lissabon

Vi brukar ta oss en minisemester efter högsäsongen har lagt sig och denna häst blev det Lissabon. Jag har varit i Portugal tidigare men aldrig i Lissabon. Vi tog våra vuxna söner med oss och passade även på att fira makens födelsedag, en riktig familjesemester blev det! 

Mysig stad, och ja, visst är mycket byggt på turismen, men vi var riktiga turister i några dagar med kameran på magen och kämpade för att inte gå på de värsta turistfällorna, men man brukar lära sig dessa efter ett par dagar.

Maten då. Hur var den? Nja, antingen så hittade vi inte rätt trots efterforskningar på Tripadvisor m.m men första kvällens brödgröt med vitlöksräkor och koriander hade jag faktiskt nog klarat mig utan om det inte vore för att jag var riktigt svinhungrig......andra kvällen fick jag sönerna på riktigt bra humör då vi tog oss till en riktigt bra japansk krog. Ja, den var helt enkelt superb och ja, man kan äta japanskt fast man är i Portugal.....och med brödgröten i färskt minne så blev det ännu bättre.

Sista kvällen tog vi oss till Ramiro, en av de bäst rankade på Tripadvisor. En lite skum promenadväg och väl framme så blev det inte riktigt som vi tänkt oss - därför att vi inte är vana vid det slamriga och oorganiserade sätt man arbetar på i de sydligare länderna. För oss kändes det som fullkomligt kaos när servitören i princip slänger på de vita pappersdukarna, slänger fram asietter och besticken i en hög mitt på bordet. Ljudnivån är nästan outhärdlig av allt slammer, det är trångt men det verkar som att halva Lissabon är där.

MEN - mycket vänlig om än stressad personal och maten var av mycket bra kvalitet, smakmässigt dock inte ögongodis.

En annorlunda matresa där jag kan konstatera att antingen hittade jag inte det riktigt goda eller så är portugisisk mat inte min grej. Däremot gillar jag deras gröna vin, körsbärslikör och portvinet!

blog comments powered by Disqus

Om min blogg

"Man kan bli förälskad i mycket men hur ofta blir man det i en gammal förfallen gård från slutet av 1600-talet på den skånska landsbygden? Ja, jag och min man blev det och från att ha varit resebyråägare i Gustavsberg utanför Stockholm blev vi över en helg Gästgivaregårdsägare i Skivarp, Skåne. Vi sålde allt och flyttade. Min hobby blev mitt yrke och idag är jag kocken som rör runt i grytorna. På bloggen får du följa mig i mitt vardagliga arbete som småföretagare med allt vad det innebär av kamp mot myndigheter, underbar personal, upptäcksresande i maten, återkommande gäster, renoveringar och planteringar och tuffa arbetsvillkor m a o en gott- och blandat blogg!

Du kan följa oss på FB facebook.com/SkivarpsGastgivaregard
och du kan följa mig på Twitter - @jeanette_gastis "

Följ via RSS

Webbpuff

Platsannons mail

Annons