Du står mitt i zonen, bongapparaten tuggar vant i snabb kontinuerlig takt, annonseringarna repeteras, den lugna men behärskat pressade servicen accelererar, var och en i teamet har sin bestämda uppgift och kör på nu, leveransen... Paketet är på väg mot sitt mål, maten ska ut till allmän beskådan, till gästerna...
I luckan: Du, ledaren, centrum, energin, den som styr arbetet och takten, du höjer aldrig rösten, repeterar varje annonsering, lägger tallrikarna, det är bara att lyssna och göra som du säger, höjer aldrig rösten, aldrig någonsin...
Tallrikar börjar lämna köket och luckan, operationsbordet, allas blickfång, här händer det, här är det 110% fokus, detaljer, dofter, rädsla, tekniker, sekunder...Här ska det inte gå fel, det får det inte, det bör det inte och det gör det inte...
I ditt huvud: Det är fel överallt, lika mycket på det du själv gjort och gör som teamets... En makrill står några sekunder för länge i luckan, en palsternacka är lite lite får dåligt brynt, en röding är något stor, ostrongranitén smäller inte till i munnen som du vill, en hyvlad sparris är lite lite okrispig, rättikan är dressad för tidigt... Mer salt, högre syra, mindre örter, mer socker, mindre salt, mer salt!!! Det justeras skickas tillbaka till spisen och blir som du vill och som det är bestämt, alla vet, gör som jag säger...
Ändå i ditt inre: Allt är inte helt exakt perfekt, det är fel ändå... Saker som måste passera ändå, ytterligare småsaker, ingenting är som du vill ändå, fullt ut. Varje tallrik och råvara har ytterligare defekter och skönhetsmissar, det stressar dig på ett vis, inte när du står där, inte i hettan, du är van, du vet, du känner dig själv. Noga, nogrann, tålmodig...
När du inte är där: Tänker på det hela tiden, varför blir det inte exakt precis på spikhuvudet exakt perfekt nån enda gång? Det är ett ständigt rullande felmeddelande och mantra, men det är bara saker du ser, ditt problem, din styrka...
Vänj dig.. Lev med det.. Det är nog bra... Ingen vet. Du vet... Pressa dig... Leta... Förändra... Du mår bra av det...
I din hjärna: Höj aldrig rösten, aldrig någonsin...
Det är bara saker man ser...

"På fredag kommer nästa nummer av Besöksliv, där vi tar ett grepp på hur besöksnäringen kan använda sig av sociala medier. "














