Annons

En snigelpanna håller dig på alerten…

zoom
Vi har bytt lite rätter i veckan (i torsdags), alltid en svettig manöver. Speciellt efter första kvällen med de nya rätterna är det sömnlöst, känner att jag vill ändra allt, det blir bättre kväll för kväll.
Annons

Har gått hela vintern och under julledigheten och funderat på en rätt som jag vill servera i en snigelpanna. Vill åt känslan av att man samlar allt som ingår i en rätt vart och ett av de sju urgröpningarna i en snigelpanna och sedan tar en sked och bara drar upp och äter i en tugga. Serveringssättet ger variation i menyn, alla rätter kan och ska inte ätas på samma sätt. Detta är viktigt jag vill att man ska få tänka till, inte sitta och somna, tappa ”sin alert” och bli ovaksam.
Vi har gjort lufttorkade och rökta ankbröst och tanken blev till slut att de skulle hamna i den här snigelpannan. Men först var det att hitta snigelpannan som skulle funka som hållt mig på alert. Jag har tittat i affärer, på nätet, loppisar, konsulterat kompisar och försökt, det har fan inte vart lätt. En snigelpanna som inte är för liten, inte ser för töntig ut inte är vit och kanske kanske inte är för dyr? Den hittar man väl lätt? Nej man gör inte det, jag har ju gjort det nu men det var ett helvete. Hittat en i gjutjärn med bra storlek på både pannan och måtten på urgröpningarna, lite dyr men skiter i det, det finns en plan och den är det bara att ta vara på.

SÅ. Det är en rätt nu. Bottnar varje urgröpning med selleri och tryffelpuré, fortsätter med en liten skiva ångar bröd (typ knödel, typ bao), väldigt lite men skön för konsistensen, därpå sen, picklad rotselleri i strimlor för tuggmotstånd och lite syra, några tärningar citrongele för syra, ankbrösten virad runt, krispig selleri på toppen med riven tryffel. Vi är nästan i hamn, den känns bra.

Två första kvällarna, två varianter, vi är nu framme vid sellerikrispet på toppen i den övre bilden