Ämne Avtalsrörelse

  • Otrygga företag kan inte skapa högre sysselsättning

    Jeanette Bohman Fredagen den 26 juni går vi in i bubblan, arbetsbubblan. Vi kommer ut någon gång i slutet på augusti, bleka, trötta och förhoppningsvis nöjda efter en bra säsong. Ett 60-dagarspass med 15-timmarsdagar, något som är vardag för en småföretagare. Säsong 13 som ägare av en 300-årig gästgivaregård har verkligen varit en berg- och dalbana, inte minst när det gäller vilka förutsättningar man ska förhålla sig till. Det gäller att upprätthålla sin envisa entreprenörsanda och vara uppfinnare på sin egen gård.

    Vi är på väg in i en avtalsrörelse och redan nu skallar kraven på att de otrygga anställningarna ska bort, taket på A-kassan ska höjas, och skatterna på jobb och företag når en nivå som är förödande. Naturligtvis vill ingen leva i otrygghet, vi vill alla kunna ha någon slags ekonomisk täckning för våra utgifter även då vi inte har jobbinkomst, men alla reformer man skallar om handlar om de anställda i vårt samhälle, det är så allting är uppbyggt en gång i tiden, och så fortsätter det.

    En tillvaro som småföretagare innebär inte sällan att jobba för två, eller fler då man ofta får kliva in och göra jobbet själv när någon blir sjuk. Om du själv blir långvarigt sjuk och behöver ta det lugnt får du väga detta mot både privat inkomstbortfall som företagets verksamhet. Vikarie för dina många arbetstimmar till marknadsmässig lön är inte att tänka på. Då småföretagaren ofta har en lön som ligger långt under de anställdas kollektivavtal så blir även sjukpenningen därefter samtidigt som verksamheten riskerar att tappa farten. En enorm otrygghet.

    I vår bransch, hotell- och restaurangbranschen jobbar vi med säsonger. Inte minst alla vi som driver verksamhet på landsbygden. En högsäsong då vi ska tjäna ihop pengar för att överleva lågsäsong.Att som företagare bli sjuk under högsäsong kan verkligen vara förödande för verksamheten. Kniven på strupen med andra ord för det är ju inte så att du som småföretagare kan stämpla de dagar som företaget inte har några inkomster, vilket är grunden för att företaget ska betala ut lön. Nu skallar ropen om att visstidsanställningar ska bort, det är otryggt. Ja, kanske det, men nödvändigt för att vår bransch överhuvudtaget ska finnas. Som småföretagare i vår bransch bestäms ditt liv och din verksamhet utifrån så många yttre faktorer såsom väder, valutor, konjunkturer, turistströmmar och inte minst skatter, avgifter och tillstånd. Det svänger, kraftigt, från månad till månad, från vecka till vecka, från den ena dagen till den andra. Då är det nödvändigt att också ha en flexibel personalstab. För det är väl inte så att alla ni som har semester i juli vill byta till januari, eller ni som äter lunch kl 12 vill äta kl 15 för att vi skulle få ett jämt flöde av gäster hela året dygnet runt? Nej, ni vill ha er trygghet.

    Som småföretagare med en hotell- och restaurangrörelse så känner du av varje svängning i omsättning men det är inte det som räknas egentligen utan det är bara ett mått. Ett annat ännu viktigare mått är vad siffran längst ned säger efter att kostnaderna dragits av. Den sk vinsten eller förlusten. Politikers dribblande med momsen, arbetsgivaravgifter, bolagskatter, tillståndsavgifter, energiskatter ger direkta effekter både till viljan, modet och inte minst möjligheten att skapa tillväxt och jobb. Svängningar och otrygghet som detta skapar skulle ingen anställd i vårt land acceptera, men när det drabbar småföretagen så skiter man fullständigt i det från regeringens håll. Vi är inte viktiga. Att hävda att det är fel på affärsidén, som många vänsteranhängare hävdar när en småföretagare har synpunkter på den jobbdödande politiken, är tunna argument då i sådana fall större delen av restaurangbranschen, handeln och inte minst samtliga landsbygdsföretagare skulle drivas med felaktig affärsidé. Men så är ju inte naturligtvis inte fallet, företagarna är inget kollektiv med samma förutsättningar utan istället envisa entreprenörer som vill förverkliga idéer, skapa tillväxt och jobb till sig själv och till andra. Se det istället.

    Regeringens vilja att stänga ute småföretagen är synnerligen uppenbar inte minst när det gäller upphandlingsprocesser. På flera ställen kräver man nu kollektivavtal för att få delta i en upphandling. Många småföretag har inte det då det kan röra sig om familjeföretag. De blir alltså utestängda även om man skulle tänka sig att flera småföretag går ihop om en upphandling. Senaste nytt är att man ska anställa en långtidsarbetslös eller erbjuda praktik. En restaurang som vill vara med i en upphandling faller då direkt eftersom det inte är tillåtet att ha praktikanter under vissa förutbestämda tider som facket bestämt. Hur får vi ihop det här då? Och bara för att man upphandlar betyder väl inte att man behöver mer personal? Och vart tog företagets rätt att bestämma vem man vill anställa och med vilken kompetens vägen? Några exempel på okunskap som skapar både omöjliga förutsättningar och stor otrygghet hos småföretagaren.

    Jag har ställt frågorna till flera av regeringens och socialdemokraternas politiker på twitter. men de svarar ALDRIG när man kommer till frågan om hur deras politik främjar småföretagens tillväxt och jobbskapande. ALDRIG ett svar på den frågan. Det måste ju betyda att regeringen anser att 4 av 5 jobb är totalt oviktiga i vårt land och bättre är att gömma arbetslösheten i statliga åtgärder än att skapa förutsättningar för småföretagen att skapa fler jobb och öka sysselsättningen.

    Politiker i Sveriges regering, våga släppa kontorssolen och debattpodiet och ta möjligheten i kragen för att ta er ut i verkligheten bland småföretagarna under era semestrar för så länge ni inte förstår vad som skapar jobb i ett småföretag så kommer ni att fortsätta fatta förödande beslut för jobben och tillväxten. Så länge som politikens beslut enbart handlar om anställda, industri och ams-åtgärder så kommer inte sysselsättningen i Sverige att öka! Så länge som företagaren och dess verksamhet svävar i otrygghet med ständigt nya förödande beslut så kan ingen planera för tillväxt och jobb, det gynnar ingen.

  • Branschens, HRF:s eller Löfvens sanning?

    Jeanette Bohman Idag har det varit sommar i Skåne, riktigt härlig sommar! Jag hade ett gäng kryddor som stod på trappan och verkligen trånade efter att komma ner i jorden och det fick de idag, tack vare min nyanställde kock i köket så kunde jag mitt på en söndag när solen lyser som bäst ta av mig de rutiga byxorna och vita jackan och istället hoppa in i ett par shorts och t-shirt! Kryddorna kom ner i jorden och det blev snyggt och fint runt kökstrappan - nu har vi laddat för somnmarens härodlade kryddpiruett. 

    Förra sommaren gjorde jag sånt sent på söndagskvällen när veckan var slut och även jag, eller tidigt om morgnarna innan 12-timmarspasset tog vid, men sänkningen av momsen gör detta möjligt! Hurra!

    Under den senaste veckan har det kommit ut rapporter ang effekten av sänkningen av restaurangmomsen, den ena från finanspolitiska rådet och den andra från SCB. De har även 2 olika sanningar, eller lögner. 

    Finanspolitiska rådet menar att effekten är svag medans SCB pekar på en total ökning av anställda inom hotell- och restaurangbranschen på 8,2% jämfört med samma period förra året. De pekar även på att Tillsvidareanställningarna ökat med 12,3% och visstidsanställningarna minskat med 4,1%. 

    SCB rapporten http://www.scb.se/statistik/AM/AM0201/2012K01/AM0201_2012K01_SM_AM63SM1202.pdf

    Finanspolitiska rådet http://www.finanspolitiskaradet.se/

    Vi väljer alla vilken sanning vi vill tro på. Jag tror på den senare för den tillhör min verklighet och den kan ingen ta ifrån mig.

    Mina vidare funderingar går till förra veckans anförande av Stefan Löfven på Framtisdmötet 2012 där han hyllar företagsamheten och vill ha en dialog, vi ska lyssna på varandra. Ja, jag lyssnar och hör ingenting som påverkar mitt företag i en positiv rikting. Jag är även läskunnig och kan läsa vad herr Löfven vill ska hända i vår bransch om han blir statsminister och vilka kongressbeslut de redan tagit, nämligen att restaurangmomsen skall höjas och arbetsgivaravgiften för unga även den. Så fortsätt hylla och smickra men i detta nu så hjälper inte det.

    http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/sverige/lofven-vill-gora-upp-om-riskkapitalet_7204766.svd

    Lösningen för krögarna, menar Löfven, är helt enkelt att anställa mer folk  för då går de andra på krogen. Det är enkelt att säga för en man som har sina rötter i storindustrin.....men jag undrar även om industrin ökar sin produktion bara för att man anställer mer folk. Får inte ihop den ekvationen.

    Efter mitt blogginlägg den 11 maj om HRF:s krav som jag anser ta stendöd på landsbygden  (som jag alltid twittrar ut)
    http://www.besoksliv.se/blogg/jeanette-bohman/kraven-doedar-landsbygdsfoeretagen

    så fick jag följande svar i min Iphone via Twitter 

    Citat "@HRF_Facket @Jeanette_Gastis det där är faktiskt inte sant. och det vet visita. vi ta bort ett supplement som inte fyller någon funktion"

    Men HRF - ingen kan ta ifrån mig min verklighet och min sanning, ingen!

    Så gott folk hur kommer vår bransch att se ut med begränsade möjligheter till säsongsanställning och timanställning, dubbla arbetsgivaravgifter och dubbel restaurangmoms? Hur många av oss orkar driva vidare en av de mest uppskattade branscherna i Sverige med dessa belastningar? Gör du?

  • Sorry, ni får maten först på torsdag för då har vi personal

    Maria Elwing Nu har avtalsrörelsen startat. Jag läser att HRF vill ta bort anställningsformen ”för enstaka dagar” och möjligheten att säsongsanställa. Jag undrar om de har medlemmar som jobbar på cateringfirmor.

    Ungefär så här ser vår verksamhet ut:

    Måndag 12 personal, tisdag 17 personal, onsdag 16 personal, torsdag 72 personal, fredag 12 personal. Och så fortsätter det….Vi känner tydligt av säsonger även om det inte blir lika påtagligt som för en skidanläggning eller en camping. Sex veckor på sommaren stänger verksamheten och vi har en fast personalstab på 12 personer som är heltidsanställda. Resterande toppar fyller vi upp med extra personal. Hur skulle vi kunna bedriva en verksamhet om vi inte kunde anställa personer ”för enstaka dagar”. Ska våra fast anställda jobba på tre ställen samtidigt de dagar vi behöver mer personal (fysiskt omöjligt)? Ska vi ta in en bemanningsfirma? Eller ska vi säga till våra kunder att, ni kan få leveransen på torsdag istället för måndag för då har vi personal som kan jobba?

    Jag tycker att de personer som jobbar ”för enstaka dagar” har det väldigt fritt. De kan alltid tacka nej till en förfrågan om tiden eller dagen inte passar. Visst förstår jag att det är svårt att försörja sig om man inte har ett fast jobb 40 timmar i veckan, men jag upplever att det finns mycket jobb för den som vill och kan! Många i vår duktiga servisstab kombinerar dessutom studier med extra arbete. Anställningsformen behövs!

    Det har tidigare varit diskussioner om rätten till heltid. Om man tänker sig en lunchrestaurang som har öppet mellan 11 och 14. De har kockar, kallskänkor och diskare men behöver många kassabiträden mellan 10:30 och 14:30. Vad ska man sysselsätta dessa personer med ytterligare fyra timmar per dag? Det skulle jag bra gärna vilja veta. Och hur i hela friden får man ekonomi i sin verksamhet?

    Det ska bli väldigt spännande att följa årets avtalsrörelse. Jag hoppas att den utmynnar i något bra. För alla parter.

Etiketter

Webbpuff

Besöksliv Nyhetsbrev

Annons