Ämne Domaine Traginet

  • Nick sjöng för mig

    David Kallós Vi håller på att hänga upp en del nya konstverk hemma och då måste några andra tavlor flyttas, som i sin tur leder till det ena och andra och därför flyttade jag igår TV:n och när jag kopplade in den igen kom kanal 5 på och där visades slutminuterna av en amerikansk tonårsserie som handlar om cheerleaders, "Hellcats". Det var extremt sliskigt och snyftigt, pojkvännen svarar inte i telefon. Men någon i produktionen har god smak för det som fick mig att stanna upp i arbetet var att det hela ackompanjerades av en sång och det var inte en låt jag direkt kände igen, men rösten tillhörde tveklöst Nick Lowe. Den brittiske gentlemannens fantastiska sånger och som oftast kompade av Geraint Watkins klaviatur är helt otippat att höra här.

    Men är det inte just de där oväntade magiska ögonblicken vi söker, min favorit krog i Paris hamnade vi på av en slump och jag säger inte vad den heter, inte heller mina smörrebrödsfavoriter i Köpenhamn, jag vill ha dem för mig själv. Det helt magiska grillade köttet av Kenyansk Highland Cattle vi fick på en restaurang i Nairobi vi aldrig satt vår fot på om det inte varit så sent på kvällen och för farligt att leta sig ut i natten. Valnöts-salamin som Lidl sålde för en spottstyver är höstens godaste charkuteriprodukt. Det röda vinet från Collioure i södraste Frankrike spöade alla mer namnkunniga jag smakat i år.

    Sedan är ju paradoxen att vi jagar de där rätta ställena, bageriet med det bästa brödet, den där lilla krogen vi fått tips om, vinet med det höga betyget, perennen de visade i Nyhetsmorgon...och så blir vi besvikna.

    Men om slumpen istället får råda så kanske de blir Peace, Love and Understanding

Etiketter

Webbpuff

Besöksliv Nyhetsbrev

Annons