I veckan som gick hade jag förmånen att träffa den nya kullen studenter som intagit Grythyttan. Samma studenter som om tre år ska ha tagit ett rejält kliv framåt i utvecklingen och vara mer eller mindre redo att ge sig ut i besöksnäringen. Både utvecklingen under de tre åren på Grythytte Akademi och vart de sedan, efter avslutad utbildning, tar vägen är alltid lika spännande att följa. Som nyintagna brinner de av ohämmad energi och vilja, och utmaningen blir tveklöst att upprätthålla denna och om möjligt även förstärka den. En krävande men inte omöjlig uppgift.
Det går inte att ta miste på att en stor del av studenterna har siktet inställt på en egen verksamhet framöver. Tanken att driva eget i besöksnäringen får ögonen att lysa på många av dem och det är ju i och för sig toppen. Nästan ingen bransch, inget land och ingen ekonomi kan klara sig utan entreprenörer som vågar och orkar starta eget och därmed skapa ovärderliga arbetstillfällen.
Men med viss oro undrar jag hur många som verkligen kommer att våga ta steget fullt ut och satsa egna pengar och en stor del av fritiden på att få igång något eget?
Här har vi unga människor på väg ut i en bransch som behöver entreprenörer. Och ändå känns det som om väldigt få kommer att våga sig på det fullt ut.
Vad är det då som kväver den spirande entreprenörslågan, kan man undra?
Tyvärr sitter jag inte på svaren, men jag kan tänka mig att en omfattande byråkrati, höga skatter (jodå, de är höga, inte minst om man räknar in egenavgiften), jantelagen och en mängd andra faktorer, sakta men effektivt kan rasera de mest fantastiska drömmar.
Någonstans på vägen är det många som blir tveksamma och kanske ska vi försöka reda ut varför och sedan skapa möjligheterna som behövs? Eller struntar vi i vilket?

"Tyvärr blir det ingen ståpäls när jag besöker Abba – the museum. Att Björn var på plats var kul, men jag hade behövt Agnetha och eller Frida för att tända till."
Grythyttan 












