Ämne Köpenhamn

  • Årets julklapp till besöksnäringen

    Anders Johansson Allt tyder på att 2017 kommer att bli ett spännande år för besöksnäringen i världen. Antal internationella turistankomster kommer att fortsätta att öka och nå nya rekordnivåer. Det ska till väldigt mycket oro i världen för att stoppa den ökande turismen.

    Sverige kommer med automatik att få en del av ökningen, men de länder som har de mest intressanta erbjudandena och som lyckas marknadsföra sig bäst, kommer naturligtvis att få en större del av ökningen. I Sverige har besöksnäringen aldrig varit och är fortfarande inte prioriterad som "industri" hos politikerna trots att besöksnäringen skapar fler arbetstillfällen än andra branscher samt dessutom sysselsätter de grupper i samhället som ofta har svårt att ta sig in på arbetsmarknaden. Besöksnäringen har en del av lösningen på dagens största politiska utmaningar - att hitta sysselsättning till alla utan arbete.

    Årets julklapp 2016 till besöksnäringen kom från oväntat håll. Dagarna före jul offentliggjorde Copenhagen Airports utbyggnadsplaner för 25 miljarder SEK för att öka antal passagerare från dagens ca 27 miljoner till 40 miljoner. Detta var en välkommen julklapp för hela besöksnäringen i Danmark, men även i södra Sverige som har Copenhagen Airport som sin huvudflygplats. Planen är att öka kapaciteten för att kunna flyga direkt till alltfler destinationer. Bra för de som ska besöka Danmark och södra Sverige. Offensiva planer sker oftare när ett bolag är privatägt. Copenhagen Airports är börsnoterat i Köpenhamn och majoriteten ägs av investerare utan koppling till den danska staten.

    I Sverige finns det förslag på flygskatt och utbyggnadsplanerna på Arlanda är långt ifrån de i Köpenhamn. Hur kommer det sig att danska politiker/företag förstår att besöksnäringen är en framtidsbransch medan svenska politiker försöker bromsa turismen (med flygskatt) eller avstår från att satsa (dålig infrastruktur)?

  • Nomas framgångsrecept

    Anders Johansson Lördag den 17 september 2016 är en höjdpunkt i livet i dimensionen mat. För 6-7 månader sedan bokade en vän bord på Noma i Köpenhamn. Förväntningarna var högt ställda på restaurangen som av Restaurant Magazine utsetts till världens bästa restaurang fyra gånger. 2016 ligger Noma på plats 5 på topplistan. Jag kan inte bedöma om de blivit sämre över tiden, men jag tror att andra inspirerats av Noma och andra bra restauranger och tagit topplaceringarna.

    Maten är fantastisk, men just mat kan säkert andra bedöma bättre än vad jag kan. Mina favoriter av 15 rätter var säsongens äpple, rädistartletten, det naturligt jästa brödet bakat på vete från Öland och korn, hummer med lök och lavendel, en dessert med fårmjölk, myrpasta och fänkål. Till maten drack jag deras utvalda juicer som görs inför varje sittning. Fantastiska smakkombinationer med maträtterna. Här är en bild på Late summer fruit.

    Jag kan bättre bedöma andra delar i konceptet och under besöket på Noma fick jag återigen bekräftat allt som jag alltid har trott på som måste finnas i ett företag för att det ska bli riktigt framgångsrikt. Det krävs självklart en tydlig och stark ledare och eldsjäl som många vill följa och arbeta för på resan mot framgången. Här är tre delar utan inbördes rangordning som alla har möjlighet att genomföra, men som ytterst få företag inom besöksnäringen klarar att genomföra till perfektion.

    Hitta en idé och håll fast vid den. Namnet Noma kommer från orden Nordisk Mad och den idén genomsyrar all mat som serveras. Lever eller växer inte råvaran i Norden får den inte finnas med i maträtten. Detta innebär att restaurangen måste följa säsonger samt arbeta med jäsning, fermentering och olika metoder att bevara och dra ut smaker från växter som kan lagras utanför säsong. De har ett laboratorium samt olika fermeteringsrum. Vår guide (kock med specialkunskaper kring bbq) berättade att de ville göra någon typ av miso, men de kunde ju inte använda ris eftersom ris inte växer i Norden. Efter experimenterande blev basen ett av de nordiska sädesslagen. Inga kompomisser på idén med andra ord. 

    Utveckla värdskapet till en konstart. Jag blev överraskande glad när hovmästaren möter upp vid taxin utanför restaurangen och hälsar och tilltalar min vän som bokat bordet med namn (de har aldrig träffats tidigare). Hovmästaren tar hand om ytterkläderna och vi välkomnas in i restaurangen. Det första man möter är serveringssköket och all personal som hälsar välkommen så fort vi kommer in. Det är nästan överväldigande. Vi visas direkt till vårt bord och vår servitör är omgående på plats. Jag har aldrig någonsin haft en så fantastisk ankomstupplevelse till en restaurang (eller hotell) tidigare i mitt liv. Jag log inombords under hela besöket.

    De som arbetar på Noma är i grunden sig själva. De kommer från hela världen och har attraherats av ledaren och brinner för samma idé kring maten eller värdskapet. Vi har vår servitör (se det som vår bordsvärd), men sedan träffar vi minst 15 olika personer som serverar och presenterar maten. Det är ofta en kock som är ansvarig för maträtten som kommer och serverar och berättar om maträtten. Jag noterar att alla talar fantastiskt bra engelska, men alla har en liten, liten brytning som avslöjar varifrån de kommer. Vi träffar kockar och servis från bland annat Danmark, Holland, Italien, Turkiet, Sverige, Finland, Mexiko och Australien. Alla har samma mål att förverkliga idén och visa upp ett värdskap i världsklass. Det går aldrig att skapa den här stämningen i ett besöksnäringsföretag utan en inre vilja och ett engagemang i varje enskild medarbetare.

    Efter måltiden får vi en guidad rundtur bakom kuliserna. Vi får se serveringskök, prepkök, bbq-köket utomhus, fermenteringsrummen, labbet och personalmatsalen som liknar ett modernt Google-kontor med bibliotek och fotbollsspel. René Redzepi är på plats och jag fångar honom på bild. Vår guide säger att han är alltid här och jag noterar att det närvarande ledarskapet är ytterligare en viktig del i framgången.

  • Att vara hemma när man är borta

    David Kallós I princip tycker jag det kan bli lite introvert när en bloggare på en webbplats skriver om vad en annan bloggare skriver på samma plats, det blir lite rundgång.

    Men jag tar ändå här avstamp i vad storbloggaren Stefan skrev i mitten av december.

    Stefan har varit i Köpenhamn och liksom jag njutit ett julpyntat Tivoli. Kan börja med att göra Stefan lita avundsjuk. Eftersom det är så lätt att slinka över sundet från min hemstad Lund så jag har årskort på Tivoli.

    Stefan har under detta Köpenhamn besök ätit på restaurangerna Geist och Paté Paté. 

    När man träffar "krogfolk" i Stockholm och de varit i Köpenhamn så är det några krogar som nämns Geist, Paté Paté, Relae och systerkrogen Manfreds, Aamans och så kanske någon till. 

    Köpenhamnare som åker till Stockholm går på Ekstedts och AG.

    Och när man möter krogfolk/ foodies/ hipsters här från Malmö- Lund som varit i London så är det samma ställen de besökt allihop. Likadant i New York och om de vågat sig till Paris så jämför de sina upplevelser av "Le Chateubriand" och vilka naturviner de fått till maten på "Le Baratin".

    Det är lite orättvist mot Stefan som fått vara utgångspunkt men min tes är att vi lever i en "ängslig" tid och man måste besöka de rätta ställena och när man står vid bardisken på innekrogen i hemstaden eller lägger ut sina matbilder på Instagram så vill man inte avslöja att man blivit uppskörtad på en turistfälla.

    För att återgå till Köpenhamn, Geist är obegripligt ryktbart i Stockholm, om Stefan med familj gått ett kvarter till från Paté Paté, förbi Superbrugsen, svängt vänster och sneddat över gatan kunde de provat nya "Kul" redan innan de goda rescensionerna i danska tidningar gjort stället proppfullt. Och de kunde vandrat ner från Geist och Kongens Nytorv och provat en av Restaurangerna i "The Standard". Fast jag fattar att julhandlande med barn inte gör att man vill chansa. 

    Men du och jag Stefan får väl ta en Köpenhamns runda. En öl på "halvfemseren" är självklar.Smörrebröden till lunch tar vi på L... eller Chr..., vi skall inte tipsa alla Stockholmare om de ställena. Vi susar förbi och kollar det fräcka konceptet på "Vinhanen.Några ölstopp får vi göra innan middagen som det finns gott om alternativ till och så Köpenhamns många nya bra cocktailbarer varav minst en drink här. Tivoli öppnar igen 10 april, kan vi vänta ända till dess?

     

  • Vi är lättlurade- men kanske snygga

    David Kallós Sydsvenskan skriver om att en nattklubb skall öppna i Köpenhamn  där bara "snygga" gäster är välkomna och hänvisar till Politiken som källa. Nyheten har spritt sig i svensk media te.x. skriver City och Kvällsposten om det idag. I artikeln citeras ägaren Morten Olsen, ett namn som borde få en att undra, och han berättar att fyra värdar skall granska gästerna om två  av dem tycker gästen är snygg blir den insläppt.

    När jag läste det tyckte jag det lät hel dumt, men danskar är ju tossiga. Helgdagar är nyhetstorka och skall vi vara ännu fördomsfullare så var väl alla danska journalister bakfulla. Men Politiken kollade ändå historien, som fanns någon timme på deras hemsida, innan den skulle hamna i papperstidningen och ja allt var en bluff, rent påhitt. Och det kan man läsa om här. Pressrealesen om öppningen var undertecknad  Kim Larsen. Om Kim Larsen och Morten Olsen skulle öppna nattklubb ihop vore det en sensation. Kim Larsen är väl inte direkt snygg heller. Men det knäppa är att en notis på Politikens hemsida snabbt sprider sig och att de svenska medierna helt okritiskt sprider historien och när detta skrivs har Sydsvenskan inte plockat bort eller dementerat sin nyhet. Imorgon har säkert historien spritt sig till Stockholmstidningarna, men ni vet sanningen.

    Sedan är det intressanta att vi så lätt accepterar tanken på en nattklubb där de med fel utseende sorteras bort. Och vi bör också tänka efter på vilka andra knasiga grunder gäster som vill ha kul inte tillåts komma i gemenskapen.  En snygg klubbägare kan också vara en fuling.

Etiketter

Webbpuff

Besöksliv Nyhetsbrev

Annons