Ämne Lagar

  • Ansvaret för det hållbara samhället – Den första sektorn 1/2

    Jag kommer pedagogiska skäl dela upp detta inlägg i två delar. Det första handlar om statligt ägande, det andra, som kommer imorgon, om statligt bistånd.


    När jag researchade det här inlägget så började jag med Google. Jag började skriva ”Staten måste…” och förslagen från Google ser ni här


    Staten måste enligt Google ta ansvar för både etikens slagfält, familjeåterföreningar och syndikalisternas maffiametoder. Det är mycket ansvar det.


    Utöver detta förväntas staten enligt många även vara vägvisande vad gäller miljö- och hållbarhetsarbetet. Skitsnack! Jag kan inte hålla med om det.


    Staten ska per definition aldrig vara ledande. Staten ska per definition vara följande. Om inte så är staten en diktatur! All statlig makt utgår från folket vilket innebär att först måste folk vilja ändra, sedan kan lagar förändras. Det är inte svårare än så. Ändå sätter miljoner (egentligen miljarder, det är bara inte alla som insett det än) av människor sitt hopp om hållbar utveckling till olika politiska överenskommelser. Vi vet vad som generellt har hänt på de globala toppmöten (ex. Cop 15 och miljökonferensen i Rio De Janeiro) där framförallt klimatfrågan hanteras.


    Många av experterna inom hållbar utveckling är överens om att frontlinjen för hållbar utveckling idag inte går genom staten och dess lagar. Fronlinjen definieras idag av företagen. Varför tycker då jag att läget idag är precis som det borde vara?


    Anledningen är att staten vare sig är, eller har varit den starkaste agenten för förändring. All kraftig, världsomvälvande förändring sker genom gräsrötterna, från botten upp. Jag har skrivit om detta förut.


    Regeringen har en egen sida på nätet där de tar upp hur de 58 företag som har statligt ägande bör styras. De skriver vidare:


    “Regeringen anser (…) att statens uppgift bör vara att ange de ramar och regler som ska gälla för näringslivet och företagen, inte att äga och driva företag. Därför bör staten i princip inte äga bolag som verkar på kommersiella marknader med fungerande konkurrens”


    På denna punkt är jag och Regeringen rörande överens. Staten ska helt enkelt inte sudda ut gränserna mellan den första och andra sektorn utan låta näringslivet driva sina affärer. Om näringslivet inte klarar detta på ett tillfredsställande sätt ur en ekonomisk synvinkel så råder grundläggande ekonomiska lagar, företaget går i konkurs. I de fall näringslivet inte bedriver sin verksamhet inom de ramar och regler som gäller stiger myndigheterna in för att agera.


    På detta sätt, anser jag blir det en tydlig ansvarsfördelning och företagen får göra det de är bäst på. Snabbt anpassa sig efter marknadens krav. De som inte anpassar sig, går i konkurs.


    Det är här det spännande kommer in. Du röstar i valen för stat, kommun och landsting vart fjärde år. Dock ”röstar” du på företag varje gång du tar ut kontokortet ur plånboken. Politiker har fyra år på sig innan de kan bli av med jobbet, företagen har ingen sådan tid alls. Om allmänheten inte ”röstar” på dem varje dag så kommer de gå i konkurs. Därför kommer företagen alltid att anpassa sig snabbare efter de krav som finns i samhället än den första sektorn. Det är precis i detta skede vi är nu. De kraven som samhället ställer på företagen gör att de anpassar sig. Just nu anpassar de sig snabbare än den första sektorn och jag tror att den utvecklingen är här för att stanna när det gäller hållbar utveckling.


    I den ombytliga värld som vi lever i idag så finns det ytterst få saker, om några, som vi vet säkert 5-10 år framåt i tiden. Om jag säger att jag tittar in i en spåkula där jag kan beskriva vilket skick vår planet kommer vara i om tio år och hur detta kommer påverka hur vi lever våra liv på planeten. Vilken företagsledning kommer inte vilja utnyttja detta till max för att kunna säkerställa sin överlevnad och sin lönsamhet? Hållbar utveckling är den enda konstant som finns i näringslivet idag, som sådan är den det bästa konkurrensmedlet ett företag har. Därför ligger företagen framför staten i dessa frågor. Därför kommer företagen ligga framför även om 5-10 år.


    Om ni tyckte detta ämne var spännande, så har även P3’s Tankesmedjan en knappt tre minuter bra sammanfattning kring läget om statligt ägande och hur höger/vänster ser på frågan (det är inte så tydligt som man kan tro):


    Titta tillbaka imorgon när jag skriver om det statliga biståndet.

  • En korv hos Pölsemannen, en kaffe på Malmö C och en annan hos Statoil

    David Kallós Ett fokus som helt verkar glömmas bort när nu frågan om en sänkning av restaurang står inför ett avgörande.

    Häromdagen mumsade jag i mig en korv vid en av Pölsemannens vagnar. Jag stod vid den lilla hyll- liknande disk som löper runt vagnen. Korven var halvgod och jag mådde lite illa efteråt och smaken hängde kvar länge. Men eftersom jag stod vid vagnen och åt borde väl momsen här då vara 25% och inte de 12% matmoms som gäller vid take -away. Men här var allt 12%.

    På Malmö C fick jag härom veckan vänta lite längre på ett tåg och köpte då en cappucino. Fast jag drack den vid ett ståbord som tilhörde stället så på kvittot som jag faktiskt fick 12% moms.

    Och nyligen då mitt ressällskap blev väldigt kissenödigt så passade jag med bättre festblåsa på att köpa Aftonbladet, äta en bulle och ta en kopp kaffe på en Statoil mack. Medans min nödige vän blev färdig hann jag dricka kaffet och äta bullen också här vid ett ståbord inne på macken. På kvittot 12% moms.

    Många restauranger öppnar idag en liten butiksdel, många mataffärer har en liten servering, ja gränsen mellan restaurang och butik blir mer flytande.

    Och när exakt samma produkt kan säljas med olika skattesatser uppstår medvetet och omedvetet fusk.

    Jag tror att Statoil aldrig tar 25% på den mat de säljer, kaffekedjorna är nog också ganska medvetna om vad de gör.

    En momssänkning på krogen kan skapa fler arbetstillfällen, men framförallt ger den samma spelregler för fler aktörer. Så om statsfinanserna inte tillåter en sänkning av restaurangmomsen så borde den logiska följden vara att höja matmomsen.

    Men det är lätt att raljera över flotta krogar, men den poliker som skulle föreslå höjd matmoms skulle begå politiskt självmord, speciellt om det vore en socialdemokrat.

Etiketter

Webbpuff

Besöksliv Nyhetsbrev

Annons