Ämne Nyttiga misslyckanden

  • Slarva aldrig bort ett bra misslyckande...

    Stefan Ekengren Det började med ett tränarbyte i juniorlaget när jag spelade fotboll... Vi som lag var rätt duktiga, några av spelarna var riktiga talanger... Inte jag dock... Men en sak etsade sig fast vid detta tränarbyte, den nye tränaren var en bra typ. Företrädaren blev vansinnig om något gick fel, ett felpass, dålig överflyttning, markeringsmissar eller konstiga dribblingsräder... Samtliga spelare var livrädda att göra fel, nervositeten inför match var hänsynslös... Jag var på väg att sluta... Då kom den nye tränaren... Han hade ett helt annat tänk, han gav oss modet att kunna göra fel, ni måste för fan göra det!!! Respekten för misslyckandet, att ta vara på det. Modet att kunna göra fel, gjorde oss större, duktigare, vassare och mer sammansvetsade... Några av de riktigt talangfulla som stått still ett tag blommade ordentlig... Jag la väl av några år senare, men en av killarna som vart en av de mest livrädda innan gjorde några allsvenska matcher senare för en av våra största klubbar... Allt det här har följt mig genom livet i det kreativa, i ledarskapet, i lagbyggandet... Alla elever, unga kockar och även äldre kockar som jag börjar jobba med mantrar jag så gott jag kan in det här i... Våga!! Hur mycket är det inte som har gått fel genom åren.? Det är en liten klyscha men ett misslyckande eller kris utvecklar sig alltid till något vasst och bra... En ny teknik blir nog nästan aldrig bra den första upplagningen... Slarva aldrig bort ett bra misslyckande!!! Jag går igång när jag misslyckas, brinner till och min hjärna jobbar som bäst då... Är övertygad om att det är för att jag vågar... Min storartade lillasyster vågade... Hon hade ett bra jobb, var omtyckt av alla, fick göra sin grej i bageriet och konditoriet på en av landets bästa anläggningar här nära Stockholm... En dag kom ett tillfälle... Tillfället dom väntat på... Min systers man är från Delsbo, utanför byn blev ett litet bageri till salu... Lyckligare och mer laddad syster finns inte... Hon är normalt som en eld... Hon brinner alltid och nu brann hon som en stor jäkla skogsbrand... Dom vågade, familjen (tre barn mamma, pappa) flyttade, sålde lägenheten och drog mot drömmen... Det är ett och ett halvt år sen, min syster har jobbat som en vettvilling sedan dess... Från två på morgnarna till mellan sju och åtta på kvällarna står hon å sliter... Nu börjar hon känna att hon inte orkar mer.... Det lossnar inte... Hon orkar snart inte mer och det lossnar inte... Smaka på det... Förstår någon hur man pratar med någon som har en eld inom sig?? Hon är ledsen... Besviken på sig själv... Hon tycker hon har misslyckats... Jag älskar och beundrar min syster, jag vill nu att hon lägger ner... Hon vågade, det är det inte många som gör, hon vågade misslyckas och kämpade, nu står hon där, ensam... Vad gör hon nu?? Slarva inte bort det!!! Slarva inte bort en bra kris... Något väntar på dig...

  • Haveri... Leder det nån vart??

    Stefan Ekengren Har haft problem med mitt ena hjärtebarn på nya avsmaken, endiven och den vita sparrisen...

    Lägget havererar... Provlagt och ändrat till galenskap ..., Jag hade en tanke att endivebladen skulle vikas lite slarvigt över några av stubbarna av den vita sparrisen... Det kräver lite kärlek och tanke... Fått till det nått såhär nu men måste slipa ännu mer. Irriterad... Smakerna är ju så jäkla bra...

    Endive, vit sparris, grapeterrine, brödstekt pil, hjärtsallad, apelsinsmörsås hälls vid bordet... :

    20110509-114504.jpg

Etiketter

Webbpuff

Besöksliv Nyhetsbrev

Annons