Anders Johansson Det går väldigt bra för Ryanair. I veckan kom resultatet för Ryanairs första halvår. Försäljningen ökade med 15 procent jämfört med samma period föregående år. Resultatet ökade med 10 procent till 6,1 miljarder kronor. Det är 127 kr per passagerare. Ryanair har 35 miljarder kronor i kassan.

SAS redovisade ett halvårsresultat på 371 mkr, en halvering jämfört med samma period förra året. Det är 27 kr per passagerare. SAS kassa uppgår till 2,4 miljader kronor.

Ryanair grundades 1984 och fick riktig luft under vingarna när EU avreglerade flyget 1992. Ryanair såg möjligheterna att utvecklas och har förstått vad resenären vill ha. De första sex månaderna flög 48 miljoner passagerare med Ryanair.

SAS grundades 1946 och hade sina bästa år under åren då flyget var strikt reglerat. Sedan EU avreglerade flyget 1992 har SAS haft det motigt de flesta år. Blev SAS tagna på sängen av som skulle hände när flyget avreglerades eller är det helt enkelt omöjligt att ställa om ett företag som arbetat så länge i en reglerad marknad? Jag tror att problemet ligger i SAS inklusive ägarstruktur och företagskultur. Det finns ju exempel på andra företag som klarat avregleringar utan en liknande kräftgång. De första sex månaderna flög 14 miljoner passagerare med SAS.

Hur kommer det att gå framöver? Ryanair räknar med att växa både i antal passagerare och lönsamhet. Målet är att öka sina marknadsandelar på korta flygningar. SAS jobbar med att överleva och ska nu även sälja ut sitt bonussystem.

Alla som arbetar inom besöksnäringen ska vara väldigt glada över Ryanair och andra växande europeiska flygbolag. De flyger allt fler besökare till Sverige som bor på hotell, äter på restauranger och shoppar. SAS gör det omvända och flyger i första hand bort alla svenskar, norrmän och danskar till andra länder. Mer konkurrens på flyget till Sverige är bara bra för besöksnäringen.

Anders Johansson Endast två procent av årets motioner från riksdagens ledamöter handlar om besöksnäringen (enligt Linda Swartz artikel i Besöksliv). Jag hittade inte ens så många när jag snabbt gick igenom motionsfloden på riksdagens hemsida. De flesta motioner handlar om väldigt specifika frågor, som t.ex. att avskaffa danstillståndet, tillåta gårdsförsäljning av alkohol, ansöka om världsutställning i Göteborg och innehållsdeklaration av mat på restaurang. Bra förslag tycker jag, men det är långt ifrån den strategi som krävs för att få besöksnäringen att växa.

När jag snabbt letade igenom alla motioner på sökordet "besöksnäring" hittade jag bara en som hade en koppling till den nationella strategin för besöksnäringen. Den motionen uppmanade regeringen att "arbeta mot en sammanhållen strategi för turismen". Bara en (1) motion av  årets 3245 motioner har en tydlig koppling till den nationella strategin för besöksnäringen. 

Jag trodde att hela syftet med den nationella strategin för besöksnäringen var att förbättra förutsättningarna för besöksnäringen och utveckla besöksnäringen. Ett av de absolut viktigaste sätten att genomföra förändringar är att få med våra riksdagsledamöter och regering på tåget. Ett första mått på resultatet är att räkna antal motioner inom besöksnäringens område. Nästa mått är att räkna antal motioner som röstas igenom och det tredje måttet är att räkna de motioner som faktiskt leder till någon bestående förändring.

En bit in i andra halvlek (strategin togs fram för två år sedan) ligger besöksnäringen under med 0-4. Endast några få av riksdagens 349 ledamöter verkar förstå och bry sig om besöksnäringens strategi. Utan en förankring i riksdag och regering blir det svårt att vinna matchen.

Anders Johansson De stora dagstidningarna moraliserar över att myndigheter i Sverige bor, äter, konfererar, åker på studieresor och uppmuntrar sina anställda alldelses för mycket på skattebetalarnas bekostnad. Jag är glad över att en väldigt liten, kanske alltför liten, del av mina skattepengar läggs på att framförallt åka på studieresor till andra länder för att därigenom utveckla respektive myndighets arbete. Jag är också glad över att myndigheternas chefer inser att de måste skapa ett gott arbetsklimat bl.a. genom att uppmuntra sina anställda genom belöningar och fest. När man läser tidningarna är det lätt att få intryck av att det är ett stort slöseri med skattebetalarnas pengar. Det är knappast sanningen. Det är snarare tvärtom att myndigheterna snålar alldeles för mycket och därigenom missar en mängd möjligheter som på lång sikt skulle få en positiv effekt för alla medborgare.

Det senaste exemplet på "granskning" kommer från dagens Dagens Industri som har granskat Lotteriinspektionens styrelses studieresor som sedan 2007 har kostat minst 620000 kr. Detta är 124 000 kr per år i fem år eller knappt 18 000 kr per styrelseledamot och år. Dagens Industri vill ge intrycket att detta är mycket pengar som slösats bort bl.a. genom att även räkna upp exakt vilka "extravaganta" aktiviteter styrelsen genomfört på sina resor.

Om en styrelseledamot inte kontinuerligt och genom personlig närvaro följer vad som händer inom bolagets, organisationens eller myndighetens verksamhetsområde gör inte ledamoten sitt jobb. Självklart ska bolaget, organisationen och myndigheten bekosta studieresor och möten. För mig ter det sig helt naturligt för Lotteriinspektionen att åka till Las Vegas för att få en tydlig bild av utvecklingen i spelbranschen.

Självklart ska alla regler vara tydliga, kanske till och med extremt tydliga, för att alla ska veta vad som gäller och för att det inte ska uppstå missförstånd. En regel som bör tydliggöras är att myndigheterna måste ut och resa för att själva bilda sig en uppfattning om vad som händer i omvärlden istället för att vara beroende av den bild som media serverar oss.