Ämne Zigenar Jazz

  • När jag kissar på morgonen stinker det sparris

    David Kallós När jag och bloggvännen Stefan slirade runt i Köpenhamn för två veckor sedan så fick man skämmas lite för att Stefan pratade engelska till danskarna, men ofta funkade hans svenska fint eftersom den som serverade också var svensk. Andra hade inget problem med att förstå Stefan men svarade vänligt på engelska eftersom de trodde han inte förstod danskan.

    Den helt, helt magiska och supertrevliga servitris som man inte kunde undgå att bli störtförälskad i som tog hand om oss och dessutom alla andra gäster helt ensam i matsalen på Osteria 16 var bekväm med svenskan för att utöver att hon var restaurang maneger så ja restaurangen var bara öppen kvällstid och från hennes lägenhet på Nörrebro till jobbet på Vesterbro var det bara 5 minuter med cykel och det hon ville studera var inte bra på universitetet i Köpenhamn och Lund som tidigare var ledande hade inte längre så hon pluggade Freds och konfliktsforskning på Malmö Högskola. Och det var skönt att varva ner efter jobbet med studier och tågfärden till Malmö var inget problem de gick så ofta.

    Mina barn har bägge studerat och jobbat ute i Europa. När man stöter på föräldrarna till gamla kamrater från grundskolan, gymnasiet, ridningen, fotbollen etc. så har allas barn bott eller jobbat en sväng i Tyskland, Spanien, Österike, Frankrike, London förstås. Och om många av ungdomarna innan pendlade till jobb i Köpenhamn så är det nu istället föräldrarna som på helgen tar tåget över och hälsar på sina barn som flyttat dit. Och de unga man talar med jämför inte om de skall plugga i Lund eller Uppsala utan man jämför Coimbra med Lissabon eller var är den kursen högst rankad i Bordeaux eller Strasbourg.

    För Hotell och restaurang branschen är det en fantastiskt att få möjlighet att anställa personal som skaffat sig bred kompetens genom utlandsjobb samtidigt är det en utmaning att erbjudande en arbetsmiljö som måste vara minst lika sporrande och stimulerande som den ute i stora världen.

    Och det är väl ingen som tycker att svenska ungdomar kommer till England och lönedumpar servitörsjobben? Hur kan svenskar få jobb i Grekland när deras arbetslöshet är rekordstor? Svenska tjejer är alldeles för flitiga och konkurrerar ut fransyskorna i Paris modeaffärer! Och de svenska konstnärerna i Berlin snor åt sig lägenheter samtidigt som de tar lågbetalda extrajobb som kunde gått till tyska ungdomar, men de tyska ungdomarna är för fina för att servera frukost på hotell eller diska på en krog. Nej, så resonerar vi inte…Svenskar är bara trevliga.

    För den fria rörligheten inom Europa går i den svenska debatten inte på två håll. Bert Karlsson kan sitta i TV debatter och moralisera över att inga svenskar plockar jordgubbar. Unga polacker eller Litauer som kommer hit och tar jobb är utnyttjade och bidrar till lönedumpning. För en ung est eller portugis kan väl inte ha en längtan ut i världen och vilja stimuleras?  Unga Italienare vill bo kvar hemma hos mamma, och mamma vill också ha det så. Och när svenska landsting raggar sjuksköterskor i Östeuropa så är det bra men det är ett problem att svenska läkare jobbar i Norge.

    I går kom röstkortet till EU valet i brevlådan. Det är förfärligt att EU fientliga partier vuxit sig starka i flera länder. Och det är också konstigt att i Sverige partier som ideologiskt borde vara för internationell samverkan och rörlighet är emot, jag syftar då på Vänstern och Miljöpartiet när ett i grunden småföretagare parti som Centern kommit till insikt och försvarar den fria rörligheten.

    Det är lite upp och nervänt. Men inget är enkelt.  Fast vissa val är enkla, hos grönsakshandlaren på Clemenstorget tokköper jag den fantastiska vita tyska AAA sparrisen som tack vare vårt EU medlemskap kommer hit dagsfärsk och är extremt prisvärd. Efter veckors sparrisfrossande märker jag inte att mitt kiss stinker sparris. Fast det är fel uttryckt. Det stinker inte sparris, det är en doft av Europa.

  • the future's so bright i gotta wear shades

    David Kallós Förra söndagen. alltså för 8 dagar sedan så tog jag bara en hastig dusch innan jag skulle springa iväg och jobba, ut ur duschen och så famlade jag efter mina glasögon som jag denna dag hade lagt på toa locket och medan jag nu seende raskt trampade iväg för att snabbt klä på mig och iväg och medan jag gör det torkar jag håret med handduken. Sidan av tummen slår då ganska lätt mot glasögonskalmen och fasa fasa, metallen som ändå skall vara titan går av så plopp i golvet trillar mina brillor i två delar. Tejp etc. funkar inte så mitt enda alternativ är att sätta på mig mina slipade solglasögon. Mörker är bättre än blurrighet.

    I måndags var jag hos optikern som sa att tyvärr- nya glasögon, ingen idé att reparera de där gamla( ca 1,5 år) slitna. Hon skulle ordna  det så fort som möjligt. Jag går fortfarande i mörkret.

    Men ändå, rockstjärne stilen är ganska cool. Härom dagen var vi hos goda vänner som på landet har egna kräftdammar och hemma hos dem i Malmö bjöds på ett strålande kräftkalas, ingen av de andra gästerrna frågade varför jag hela tiden hade solglasögon. På vägen dit var jag inne i en affär och handlade en present och efterrsom jag var så extremt tuff glömde jag mitt betalkort i läsaren, som tur var visste expediten vem jag var och ringde upp mig.

    När vi for hem med  "pågatåget" efter skivan med en massa Malmöfestivalsbesökare förstår de andra passagerarna att här är en kille man inte skall trängas med eller knuffa på, konduktören lät bli att be om min biljett, klockan är två på natten och han har solglasögon så det är bäst att akta sig

    På jobbet vet jag inte om gästerna tror jag är sönderknarkad, misshandlad eller bara bakfull, men det känns ändå bra, att gå runt på Citygross och handla köttfärs, toapapper och ekologisk yoghurt och dessutom självscanna är inte alls banalt, här är en världvan kille som har solglasögon på hela tiden.

    I torsdags var jag hos optikern och kollade om glasögonen var klara, i fredags eftermiddag lika så och i morgon när hon öppnar hänger jag på låset  jag börjar bli desperat, men det låtsas jag inte om för jag är Mr Cool med solglasögon.

    Och nu får jag sluta skriva för vi skall servera ett stort sällskap hoppas de uppskattar att källarmästarns mörka blick.

Etiketter

Webbpuff

Besöksliv Nyhetsbrev

Annons