Jag funderar på kryddor och förhållandet till torra kryddor som blivit lite bortglömt i hetsen med färska örter och konstiga blad som ingen vet vad det är...

Man blir ju nästan idiotförklarad numera om man föreslår till exempel torkad timjan, kummin eller dillfrön i en kryddblandning, korvsmet eller som kryddda i en sås. Vad har hänt? Har vi glömt att arbeta på rätt sätt med dessa fina kryddor? Själklart så är det så att färska örter och andra blad är helt makalöst bra att arbeta med, men det är dom torra kryddorna också när man behandlar dom på rätt sätt.

I mina ögon så är de torra kryddorna precis lika speciella och använbara som alla färska örter och blad. Jag har aldrig övergivit, dom är lika mycket superklass och stjärnnivå som myskmadra, harsyra, backktimjan, dill och rölleka...

Anledningen till att jag gick i gång på detta just nu är att jag i går två gånger stod och bedyrade min kärlek till kungen av torkade kryddor, muskotnöten.  Denna fantastiska krydda som är så speciell och frutansvärt god. Som jag skrivit tidigare så måste du som kock alltid ha en i fickan...

Först i går på Rosersberg, en variant av vichyssoise: Purjolökspuré i botten, smörkokt spindelkrabba, blomkål, morötter, plockade ärtor, vi river över muskot för att förstärka smaken av kryddan  i den sköna potatisbuljongen som vi slår vid bordet..

Sen hemma på kvällen, en bechamel till kvällens middag som når de höga höjderna med riven muskot, så gott, så stort!!!