David Kallós Vissa saker kanske man inte skall skriva, det som kommer nedan skulle ju kunna handla om de som omger mig, men ändå...

När jag för flera årtionden sedan började jobba som kock var ett skämt som cirkulerade i köken- Nämn tre olika flockdjur?

Fast jag börjar med en berättelse.

En liten pojke går in i en kohage. I ängens andra ände går korna.En ko är på väg bort för att slicka på en saltsten, en annan dricker vatten ur ett gammalt badkar, en ko betar, en annan idisslar och en råmar. Kon som druckit ur badkaret tittar upp mot pojken, hon tror kanske han har något gott. Lite lojt går hon över ängen fram mot pojken. Ett par andra kor följer efter men stannar en bit bort och glor. Kon och pojken tittar på var andra och bägge väntar på att den andra skall ta ett initiativ. De andra korna bara står.

En ung man går in på en restaurang, längst in står servitriserna, en är på väg ut för att röka en cigg, en annan dricker kaffe ur en gammal mugg med blekt mönster på, en äter en smörgås och en tuggar tugggummi och en skickar SMS. Servitrisen sätter ned kaffemuggen och går fram mot den unge mannen, kanske är han en man kan få dricks av. Ett par andra går efter en bit men stannar och slötittar. Servitrisen och den unge mannen växlar blickar och väntar på att den andra skall ta initiativet. De andra servitriserna bara står.

Hur var nu det gamla köksskämtet.

Nämn tre sorters flockdjur? Kor, får och servitriser!

Tiden går sanningen består.

Anders Johansson Jag klagar sällan officiellt på mina hotellvistelser. En dålig upplevelse innebär bara att jag aldrig återvänder eller rekommenderar hotellet. Sofitel Brussels Le Louise har mycket goda omdömen på både Tripadvisor och Booking.com. Det är säkert ett alldeles utmärkt hotell för de flesta, men min vistelse var allt annat än bra.

Jag kom med Eurostar från London kl 22:30 och tog en taxi till hotellet. Trafikkaos, vilket inte är ovanligt i Bryssel och definitivt inte gjorde mig på bättre humör. Trevlig incheckning särskilt när receptionisten meddelade att jag blivit uppgraderad. Jag brukar aldrig lägga rumsnumret på minnet eftersom det står skrivet på fodralet till nyckelkortet. Den här gången är det skrivet med en penna som inte är vattenfast så det är oläsligt. Jag får gå tillbaka till receptionen...

Väl i rummet inser jag att "uppgradering" måste ha inneburit två enkelsängar istället för en dubbelsäng. När jag reser ensam hatar jag rum med två enkelsängar. Det är verkligen betydligt sämre komfort än en bred, skön dubbelsäng. Rummet är bland de tråkigaste hotellrum jag har bott i. Färgsättningen är ton i ton i brunt och trots att det är renoverat 2008 känns det både otidsenligt och lite slitet. Skrivbordsstolen är nedsutten och blir för låg jämfört med höjden på skrivbordet. Det finns bara ett el-uttag vid skrivbordet och bara ett el-uttag vid den ena sängen. Jag vill ladda dator, ipad och mobil. Det finns eluttag i safen så där får datorn ligga. Telefonen får ligga på skrivbordet och ipaden med väckningsprogrammet får ligga vid sängen. Allt går att lösa, men det är inte hotellet som har tänkt ut lösningen.

Badrummet känns fortfarande nytt, men belysningen är dålig. Katastrof säger de kvinnliga deltagarna i den workshop jag deltar i nästa dag. Det rinner ut lite vatten från duschen på badrumsgolvet, men det är väl snarare regel än undantag i de flesta hotell.

Wifi kostar €24 för 24 tim vilket är ovanligt dyrt även i Bryssel. Frukostbuffé kostar €29 (lite dyrare än normalt i Bryssel). Frukostbuffén var totalt oorganiserad - djupa tallrikar vid äggröra och bacon och flata tallrikar vid yoghurt och müsli i var sin ända av buffén.  Jag placerades vid ett bord med ryggen rakt mot och vid ingången till restaurangen trots att det fanns massor med lediga bord. Bytte självklart bord. Fick till slut kaffe och när jag nästan ätit klart ställdes brödkorgen fram på bordet. Helt ouppmärksam, okunning och totalt förvirrad personal. Åt inte frukost dag två trots att den ingick i mitt pris och att frukost för mig är dagens höjdpunkt.

Kväll två pågick hög musik fram till halv ett på natten. Dunket fortplantades rakt in i min säng. Jag brukar kunna sova var som helst, men inte här förrän musiken tystnat. Utcheckning nästa morgon av en receptionist som knappt kunde systemet men till slut lyckades tala om för mig att allt hade fakturerats utom "city tax" på €12 som jag skulle betala. Märkligt eftersom detta inte har hänt tidigare i Bryssel när min uppdragsgivare stått för hotellet. Jag orkade inte argumentera utan betalar och tar mig därifrån.

Det är svårt att driva hotell och det kan lätt bli fel. Kanske är det så att när ett litet fel uppstår (fel penna) blir gästen mer känslig och blir då uppmärksam på allt annat som normalt annars bara passerar. Nej, så var det inte i det här fallet. Jag är en väldigt tålig gäst och har inga "fina" vanor. Min bedömning är att management på Sofitel Brussels Le Louise har mycket dålig koll på detaljerna och brister allvarligt i sitt ledarskap.

När jag den senaste tiden mest varit ute och rest har jag gång på gång tyckt mig uppleva en viss förändring, en ny känsla – och en positiv sådan.

Kanske beror det på det bistra ekonomiska klimatet som dominerar världsbilden. Kanske är det satsningen på Sverige som besöksland. Kanske är det bara inbillning eller tur, men jag har under de senaste månaderna upplevt en ny servicekänsla som florerar runt om i landet. Alla verkar liksom har tagit detta till sig och börjat förstå innebörden av ett vänligt och trevligt bemötande.

Nu kan det ju vara så enkelt att de SJ-tåg jag har åkt med och som inte har varit försenade en enda gång, har påverkat både mitt och alla andras humör, men jag tror inte det. SJ-personalen är i och för sig oftast väldigt serviceinriktad, men eviga förseningar kan påverka den bästa.

Möjligen är det Tåg i Berslagens fina tåg och punktliga service som ger den här känslan, men även här känns bemötandet ärligt och vänligt. Samma känsla har jag fått på en rad olika ställen under den senaste tiden, inte minst på det ljuvliga Järnvägscaféet i Mjölby som serverar underbara, färska mackor och till det en riktig espresso i kopp! Se och lär.

Jag tror och hoppas att den här serviceandan har börjat smyga sig på oss underifrån och är här för att stanna. Kanske kan det bli en exportvara i framtiden? Varför inte börja med närliggande Kastrups flygplats, för där har man sedan länge lagt ordet service på hyllan för onödiga och kostsamma saker.