Ämne sugga

  • Fläskfilé- oxfilé, spelar det ngn roll

    David Kallós Jag har i något tidigare blogginlägg skrivit om när och hur jag i mitten av åttiotalet jobbade på hotell Riviera i Båstad. Jag har inte skrivit om mina flamberings shower där jag först flamberade maten och sedan mig själv i ett eldslukar nummer som sedan utvecklades med den trollande servitören Martin.

    Jag har nämnt ägarinnan Lissie (säta tangenten krånglar på min dator, namnet är felstavat) som uppmuntrade mig att fortsätta i restaurangbranschen, jag har inte skrivit om när hon drack sherry med Thåström och resten av Imperiet en sommarnatt och hur mitt eldskukande gjorde att jag dansade med Alice Thimander.

    Men nu tänkte jag skriva om en kväll med dans. På Riviera var det dansaftnar med redan då rätt mossiga orkestrar. Emil Iwring med Asta Jaeder och Läppe Sundevall som exempel. Här får jag komma med lite bakgrundsfakta Emil, som grundade "Svenska Hotkvintetten" var sveriges svar på Stephan Grapppeli, den geniale franske jass(säta ni vet) violinisten. Läppe var Sveriges Louis Prima, och i originalet av Disneys djungelboken är det Louis Prima som ger King Louis röst och i Sverige var det Läppe,  (längst till höger på bilden),

    och vi kan säga Asta var Keely Smith.  På en av dessa fullknökade dansaftnar serverade vi Black & White som varmrätt. Kalv var för fint och  så den ena biten kött var sugga, sofilé. Den nu så välkända rödfärgade produkten som sålts som oxfilé. Och så då, en bit oxfilé  av prisvärd kvalité.
    Medan sommarsolen sken över Båstads stränder styckade jag 400 bitar gris och lika många oxe. Jag hackade en mängd färgad fårticka fill tryffelsaucen och när eftermiddagssolen var som härligast brynte jag köttbitarna och förstekte kulpotatisen. Kallskänken Markus fixade  skadjurscocktails och päron" Melba".

    Jag hade markerat gris och oxe i kylarna, saucerna var redo och köksmästaren Nisse började fyllna till och passade på att omorganisera i kylarna. Min rumskamrat Mats i baren hade som kvällens drink "Charlie Chaplin".Matsalen fylldes och förrätterna åkte ut. Nisse satt vid vårt kökspersonalbord och lockade med grogg som han blandat i ett  rostfritt två liters mått.  Vi skulle servera de hundratals gästerna och i varmköket var det jag och Nisse, självklart fatservering, inget tallriks trams, servitörerna var på den tiden kompetenta. Jag hann inte att kröka.  en tvåa varmrätt, en fyra, två tior en sexa, maten for ut, och det var otroligt att vi med den löjligt lilla varmluftstugnen fixade att färdigsteka köttet. När de första ca två hundra åkt ut gick jag till kylen för att hämta mer kött, men där var bara en massa oxfilé och knappt någon gris. När Nisse på fyllan sorterat om köttet gjorde det att vi till hälften av gästerna serverat två bitar gris, ingen oxe. Utseende mässigt var de väldigt lika. Och när vi provsmakade, med sauce på, en taskig oxe och en stor sugga, skillnaden är inte stor. Så de sista gästerna fick bara oxe. Ingen klagade. Och  det man inte vet har man inget ont av. Med en god sås kan man äta sin mormor.

    Senare på natten när Nisse somnat med byxorna på trekvart och Alba t shirten på sniskan klippte vi av halva hans mustasch, vad som hände när han vid tolvtiden nästa dag då han  gick på toa efter att serverat lunch och såg sig i spegeln är en annan historia

Etiketter

Webbpuff

Besöksliv Nyhetsbrev

Annons