Våra bloggar - senaste inläggen

  • Kockhjärtat, forts... "Årets kock"

    Stefan Ekengren Kniven slet sönder byxbenet och tog ytligt längst med hela låret, det gick så fort, han aldrig se vem gestalten som väntade i porten var. Musik i lurarna, nästan hemma efter servicekväll, inget man väntar sig, hann i alla fall armbåga överfallaren rejält i bröstet, måste ha gjort sjukt ont.
    Malandet i skallen natten igenom: Vem gör så här? Klarar jag att jobba? Måste jobba, åretskock-samtalet i morron. Plåstrar om själv, värker nått så jävulskt, talar inte om för nån, han har ändå sina aningar, detta börjar bli livsfarligt, sjukligt…

    Nästa dag: 11.00 i köket, tänker inte något på överfallet, tänker bara på samtalet, det kom, SAMTALET. Köksmästaren hämtade honom, sa att han hade telefon, han fick aldrig samtal på jobbet. I luren: En ängel med ljuv röst och sköna nyheter, -Du är vidare till semifinal, du ska inställa dig i Linköping om två veckor, detaljer kommer senare, lycka till. Han blev stående med luren i handen, kockhjärtat bankade i bröstet, köksmästaren som stått bredvid frågande, vad fan händer?

    Han tog inte beskedet bra: - Hur fan kan du skicka in utan att fråga mig!?? När hade du tänkt dig att träna? Och den dan när semin är? Hade du tänkt att va ledig den kvällen?! Glöm det, du kommer hit direkt jävla efter den pisssemin, är det klart? Och en sak ska du ha jävligt klart för dig (även om jag inte har nån lust med spektaklet egentligen): Representerar du mig och den här krogen så ser du fan till å vinna den där semin å gå till final, vad har du skickat in för nånting? Jag vill se recept och bild efter service i kväll, helvete om det inte är bra, då får du ställa in. Ut till brädan, du får träna på nätterna, råvaror köper du själv…

    Service den kvällen, grymt tung, dåligt med fokus, svårt att gå ordentligt med det variga såret på låret. ”Gestalten” från porten kvällen innan i hans huvud tillsammans med rätten, semirätten. ”Gestalten” med under service fysiskt också, han visste det, det fick han ta senare, rädsla kände han inte, snarare ett lugn.  ”Gestalten” däremot va inte lugn, fladdrig, gapig, ryckig och rädd, skitdålig souschef 1 som alltid.
    Alla i köket efter beskedet om semi: Nickande, hummande, leenden, teamet stöttar, där har han back up.
    souschef 1 "Gestalten" efter beskedet om semi: Ännu spattigare, satan va 23:åringen längtar efter pay back, senare…

    Köksmästarn godkände rätten på natten sen: ”Ärter med fläsk”, fokus på det Svenska rediga. Ärtsoppa med fläsk är den totala rätten, smakerna är så otroligt komplexa och perfekta, gör detta till en klockren rätt och du är hemma, köksmästaren gick med på det.

    Träning varje natt efter beskedet, provätningar vid 03.00, ofta med rusiga kockar efter några öl på väg hem. En natt, sista natten, köksmästarn, oannonserat. Kockhjärtat nervösare än nånsin, chefen i eget rum med rätten, tystnad. Inga kommentarer, inga ord, han lämnade bara och gick.
    23: åringen hämtar hans tallrik efter städning, under tallriken en lapp, tre meningar: Lite mer sälta i ärtpurén. I övrigt klockrent. Se till att va här i tid till service i morrn.

    Dagen kom snabbt, packning av utrustning, råvaror och en sista check av tidschemat, skiten drog ut på tiden! Två timmars sömn i omklädningsrummet, sen avfärd till Linköping, morsan körde. På plats är han överlägset yngst i startfältet, okänd, otippad och ej omtalad, skönt, kockhjärtat glider på utan uppmärksamhet.

    Vi ser honom nu uppifrån: Organiserad, två stickvagnar fullproppade med torra råvaror, bleck, verktyg och kastruller.
    På spisen: tryckkokare och stekpanna.
    På den lilla bänken ut mot publik: En bräda, två knivar, och en släng. Uppe i hörnet av bänken en liten ”station”, fina skålar med salt, socker, putstrasor och tomma skålar för garni som tillkommer till ”staionen” när han sätter igång.
    Vid diskhon: En liten rengöringsstation med diskmedel, en liten bunke med diskborste, disktrasor och en svamp.
    I kylen: De kyla råvarorna. 
    På kylskåpsdörren: Tidsschemat, bild på rätten och receptet.
    Han står i köket, lugn, händerna bakom ryggen, han väntar på startsignalen. En sekund av stillhet, total renhet, stabila tankar och närvaro, nu ska vi ha kul…

    En och en halv timme in i tävlingen, ett missöde: Han ska göra en pressad smörkokt lök smaksatt med massor av mejram som garni. Löken går lite över, bara lite men det räcker för att det ska skita sig är han rädd. Bara det att han får fundera och stanna upp är själva missödet, löken blir riktigt bra ändå men han vill köra på, tidschemat är pressat: Han pressar löken, in i frys, snabb nedkylning!! Det är hårt tryck nu, tidschemat måste fan hålla, han är jävligt nära att tappa kontrollen. Nästa: Några rostade morötter, han hafsar lite, skakar, är inte noggrann, jobba jobba!! Det börjar bli varmt under kockmössan, tankarna är inte med han börjar irra nu… Tittar upp från brädan, ser morsan, hon ser INTE lugn ut. 23: åringen stannar upp, lägger ifrån sig morötterna, tänker, lugn, fin... Det räcker, han återgår till morötterna, noggrann igen…

    Sista femton minuterna, lägget, tallrikarna i luckan, blickarna för första gången på Kockhjärtat, vem är den där killen egentligen? Han är i fas, i kontroll efter det lilla missödet. Dags att börja lägga, det tar 12 minuter: Bottnar tallriken med den pressade löken, nu varm. Ovanpå den pressade löken, den goffiga slarvsyltan av fläsklägg i fin ”line”, sedan i schysst lägg på tallriken en bit kallrökt frasstekt unggriskarré, gulärtspuré, friterade krispiga gula ärtor, rostade små morrötter, en liten ”sallad” av mejram, blasten från morötterna och plockad timjan. Vid jurybordet slås av kockhjärtat buljongen från koket av gulärtorna till purén (Smaken av fläskbuljong, gula ärtor, mejram och lite lite senap). Tomheten total efter utlämning, han vet inte om han är nöjd, nu väntan…

    Morsan väntar i bilen utanför ingången, fullpackad bil. Det är bråttom efter prisutdelning, han måste till jobbet, morsan vill se men det får hon inte. Hon ska va beredd att köra, direkt. Han kommer nu, hon ser honom, raska långa steg, tittar ner i marken, någon springer efter honom, han hoppar in i bilen, spänner fast säkerhetsbältet, kör!!

    Kvinnan ”tävlingsledaren” som sprungit efter kockhjärtat på väg till bilen ser bilen åka iväg och lämna i hög fart. Hundra meter bort ser hon hur bilen tvärnitar med däckskrik, föraren tittar på passageraren, lutar sig fram och kramar honom, föraren torkar sig i ögonen, sätter sig till rätta igen och kör vidare, mot Stockholm, mot jobb, mot ”gestalten” mot köksmästarn, mot service, mot final…

  • Astrid Lindgrens Värld...

    Stefan Ekengren Besökte tillsammans med Tom och våra döttrar i helgen Astrid Lindgrens Värld, det nybyggda Katthult invigdes. Efter en grov felkörning på sju åtta mil i östergötland (1 timmes försening), utskällning av ortsbefolkningen i Kinda samt ca tio varv runt enkelriktat-metropolen Vimmerby landade vi på hotellet för inkvartering och vandring ner emot Astrid Lindgrens Värld.

    Eventet med drink, skådespel i Katthult och middag i restaurangen ägde rum på lördagen och det var en riktig uppvisning. Vi börjar med drinken: En helt egen galen marknad bara för drinken hade ställts upp med kor, hästar, grisar, massor av skådespelare, auktion (försökte ropa in en brödspade men va för försiktig), dans, musik, dryck och mat. Man är ju inblandad i en del events här och där själv, inspirationen är på högtryck efter denna organisation kan ja meddela.

    Efter detta, uppträdande i Katthult, jag var i Emils värld på en sekund precis på samma sätt som min sjuåriga dotter, detta är nått även för vuxna..!

    Till slut middag under överinseende av Fredrik Eriksson från Långbro Värdshus. Samtliga restauranger i denna värld har för länge sen slängt ut pompan så man hade ju väntat sig något lokalt förankrat och så blev det givetvis. Vi va 600 pers buffén bestod av köttsuppe, kroppkakor, raggmunkar, fläskstek, isterband, fläskpannkaka och kalvdans, bland annat. Måste säga att allt smakade riktigt riktigt bra, genuina rediga smaker från början till slut. Jag stod inte i en enda kö under hela denna middag, organisationen bakom detta kan summera en lyckad tillställning, återigen: Inspiration och energi till oss alla som var där...

    Under söndagen sprang vi runt med andan i halsen med småttingarna, lite trött i dag...

    Tack alla inblandade på Astrid Lindgrens Värld för en sjukt bra upplevelse, jag kommer tillbaka i sommar...

    Katthult

  • Fotade i dag...

    Stefan Ekengren Natten blev lång efter mina dåliga förberedelser, resultatet till min fotning i dag blev självklart just den mat vi serverar: Utgångspunkt grönsak, "ta en morot, gör nått med rovan". Publicering i en tidning väldigt nära dig i slutet av augusti/september så det blev lite hummer och kräftor också, håll utkik.

    Körde på rödbeta, morot och sallad som fick spela huvudrollen, här provlägger jag morötterna orostade men som de blev på tallriken sen. Rostade hela med kummin och aska, stjälkarna blir krispiga och fina i ugnen med olivolja på. Hummer råstekt i brynt smör, socker och örter även, rostad morotskräm till detta.

    Rödbetan, dressas med valnötter och getmese, sjukt gott med getmese och rödbeta, provar här odressat och bara ställer rödbetan i tallrik

    Lägget klart, är man fotograf så är det nog bra om man inte har anlag för ryggskott, fotade ute i dag...

  • Att släppa taget - studentdag!

    Jeanette Bohman Trött som en gnu. Inte väder som passar dagen tlll ära, men där är det ju liksom bara att anpassa sig. Kylarna är fulllastade med mat, Stora Salen är dukad och gäster har ramlat in allt ifrån för några dagar sen till nu tidigt på morgonen. 

    Måste iväg och hämta blommor till borden och blommor som vi ska ha med oss. Checka matlistan innan vi åker - är allt klart att lägga upp när vi kommer tillbaka? Jodå, det verkar så. Funderar, ska moussetårtorna få stå i frysen tills vi kommer tillbaka eller ska jag ta ut de nu? Världsliga bekymmer, men de får stå kvar.

    Som förälder går man igenom många faser med sina barn, det är första födelsedagen, första dagen på dagis, första skoldagen, första fotbollsmatchen, första simtävlingen, första lägerövernattningen, första tjejen, första fyllan, konfirmation, moped, gymnasieval, 18-årsdagen. Och nu är det dags för studenten. Vår yngsta son tar studenten idag. Sista skolavslutningen, sista studenten - början till en ny era i livet. Jag mins hur spännande jag själv tyckte att det var. Samma dag jag tog studenten tog jag tåget från Norrbotten till Stockholm för att söka jobb och nya utmaningar, men det är hundra år sedan.

    Och hur känns det idag då?Jag har faktiskt inte hunnit känna efter men en sak som är säker är att jag är glad för hans skull. Jag minns så väl för två år sedan då den äldste tog studenten, en sån lycklig kille han var. Vilken frihet han kände. Den yngste var taggad när han åkte på sin champagnefrukost tidigt i morse, säkert också väldigt lycklig och förväntansfull på framtiden. 

    Jag blir alltid så rörd av stunder som dessa. Alla skolavslutningar när barnen var små fick jag ta solbrillor på mig för att ingen skulle se att jag fällde en och annan tår när man sjöng "Den blomstertid nu kommer". Nu är det "Sjung om stundentens glada dag" som ska sjungas. Det regnar idag, så det bli inga solbrillor, jag får nog fälla en glädjetår ialla fall. 

    Trots alla siffror som man slänger sig med om arbetslöshet så har jag gott om hopp om våra två söner, har de bara fått en del av sina föräldrars driv så kommer de att klara sig bra här i livet. Men även om det är dags att släppa taget lite mer så gör man det aldrig helt. Precis som när pojkarna var små så stod man i bakgrunden och stöttade med legobitar när borgen höll på att rasa, så får man stå i bakgrunden och stötta när de behöver i livet. Lycka, förväntan, framtidstro får prägla dagen.

    Jo, nu vet jag. Jag känner mig stolt idag.