Våra bloggar - senaste inläggen

  • Är internet ett hinder för bra service?

    Maria Elwing Så mycket är digitaliserat idag. Det går fort, så fort. Många har ersatt den personliga kontakten vid bordsbokning med bokningssystem på nätet som säkert förenklar mycket för restaurangen. Men vad tycker kunden?

    Jag var på ett intressant seminarium igår med Ulrika Karlsson som pratade om service och värdskap. Det vore intressant att fördjupa sig i detta ämne ytterligare, eftersom servicebegreppet har en stor vidd. Första gäst-/kundkontakten är ju en väldigt viktig start på serviceupplevelsen kan jag tycka.

    Så här bokar vi bord nu för tiden.

    Jag är den som tar emot mail och telefonbokningar på en av våra enheter sedan en tid tillbaka. Jag valde att ta den arbetsuppgiften för att lära mig om den egna verksamheten. Det har varit en mycket lärorik tid och jag har haft många intressanta samtal med blivande gäster.

    Digitaliseringen utestänger den del av den äldre generationen som inte har dator, Ipad eller mobil med internet. De är kanske inne så sällan på sin dator (om de har någon) att de inte riktigt minns hur man gör när man skickar mail, surfar och letar. Ibland får man flera mail om samma sak av vissa kunder, andra gånger får man via telefon lotsa kunden/gästen fram på hemsidan för att de ska hitta menyerna. Jag försöker verkligen att göra deras start av serviceupplevelsen till något positivt. 

    Men hur slår den här digitaliseringen egentligen mot servicen? Den yngre generationen tycker att det är toppen. Smidigt och lätt, enkelt och tidsbesparande. Inget kallprat. Är det dit vi är på väg? En yngre kund/gäst tycker nog att servicenivån är hög när det går att boka digitalt, att det finns wi-fi på krogen och för dem är kanske den optimala nivån en servicegrad som inte är uppbyggd kring det personliga mötet. En äldre gäst struntar blankt i om det finns wi-fi (ok, generalisering kanske). De kan t o m bli irriterade över att deras gäster sitter och blippar med sina telefoner under måltiden.

    Man kan vända och vrida på detta hur mycket som helst. Vi befinner oss i en snabb teknisk utveckling, så det är nog bara att surfa med på vågen och det gäller, som alltid, att hitta den gyllene medelvägen. Fortsättning följer…..

  • En hemlig kärleksaffär...

    Stefan Ekengren Jag har en hemlig kärleksaffär. I hemlighet är jag förälskad i en mörk skönhet som är rund, go, mystisk, oälskad och lite åsidosatt. Vi möts på hemliga platser, i skydd av mörkret, jag tasslar och smyger. Men jag älskar inte objektet, jag är inte den som bara slänger mig ut och älskar något hur som helst. I vissa situationer och tillfällen dock så öppnar jag min famn och är då ett med den här mörka skönheten, herregud, då har vi bara varandra.

    Jag pratar om Aubergine, den är svår, den är lite knepig, inte alla gillar aubergine, inte alla kan laga aubergine, inte alla beställer aubergine på en ala carte och inte alla kan ta till sig aubergine. Oödmjukt säger jag att jag lagar auberginen bra, jag har många favoriter när det kommer till aubergine, men som sagt den är också en knepig partner, ibland vill jag fan inte se röken av den, men nu kör vi tillsammans på menyn och jag är lycklig och rosig som en tonåring.

    Vi gör en bränd grillpasta av auberginen som är mördande enkel och mördande god (inte säker på om jag skrivit om den här tidigare men kör ändå för den är så grym). Bara rostar auberginer i 220 grader tills de är nästan het genombrända med lite lite aubergine-kött kvar i mitten. Upp med dem direkt i en mixer när de är klara och bara mixar skiten ur dem med olivolja, citronskal och salt, mixar till en slät fin pasta. Kör den nu till Görvälnlammet, de detaljer vi steker (ytterfilé, urbenade stekar och bog) stryker vi med den här pastan innan vi skivar upp och lägger på tallrik, sjukt god grillsmak och tyngd. Testa den här pastan om du inte gjort det innan, passar till otroligt mycket, du kommer inte bli besviken.

    Auberginen, bränd innan färd mot mixer

    Purén, vacker god och förförisk

  • Upplevelser värt en extra resa

    Anders Johansson I helgen besökte jag Vals 1252 m över havet i sydöstra Schweiz. Orten är känd för sitt spa och sitt vatten, Valser. Vals har ca 1000 bofasta invånare. Huvudanledningen för vår resa var att titta på och besöka Therme Vals som är en spaanläggning byggd ovanpå Vals varma källa. Arkitekten är Peter Zumthor som 2009 belönades med Pritzkerpriset, som anses vara arkitekturens Nobelpris.

    Hotellet är från 1960-talet och har kvar sin karaktäristiska stil. Hela hotellkomplexet innehåller 1000 bäddar och ägs idag av orten Vals. 1993-1996 byggdes spaanläggningen mitt i hotellkomplexet mer eller mindre begravt i sluttningen. Tanken är att det skulle se betydligt äldre ut än hotellet och likna en antik badinrättning. Hela anläggningen är byggd av 60 000 stenar av kvartsit på en meter vardera.

    Therme Vals

    Detta är ett bra exempel på att det går att lyckas en bra bit bortom allfartsvägarna. Det tog en stund att ta sig till Vals på branta slingrande vägar, men spaanläggningen är definitivt värt en extra resa. Alla som funderar på att bygga ett spa måste besöka Vals.

    Hotellet heter 7132 och har några olika rumstyper. Vi valde ett rum inrett av japanen Kengo Kuma, prisbelönt professor vid Tokyouniversitetets arkitekturskola. Hotellrummet är ett riktigt mästerverk i design, materialval och kvalitet. 

    Det fanns en röd restaurang och en silverrestaurang samt en blå bar med terrass i söder med utsikt över berge. En sjurätters meny i silverrestaurangen var fantastisk. Frukost nästa morgon i den röda restaurangen höll högsta kvalitet på buffé och serverade rätter.

    Frukost i röda restaurangen

    Anläggningen är värt en extra resa särskilt för oss i hotellbranschen och för alla som redan driver ett spa eller planerar ett.

  • Äggsås med torsk...

    Stefan Ekengren Vi kör kokt torsk med äggsås till en av rätterna nu på lunchen.

    För det första så är det ju här en rätt i sin helhet som är komplett och i det närmaste perfekt: kokt torsk (bästa fisken) kokt vanlig potatis (bästa grönsaken?) och så då äggsåsen (bästa såsen?) (i dag i alla fall) och lite annat krafs som på vår meny då sikrom, räkor, pepparrot och dill. Allt förrutom äggsåsen är sekundärt i sammanhanget, äggsåsen är herren på täppan. Rättens namn: Äggsås med torsk va? 

    Men om vi då koncentrerar oss på äggsåsen, alltså, den här såsen, så banal och löjlig. Men dock, en klassiker som nog ingen från åldern 1 till 100 år inte gillar. Bara en schysst bechamellsås, kokta tärnade ägg och persilja/dill, inget mer, man blir nästan förbannad.

    En regel är självklar när vi pratar äggsås till en torsk så här: man ska få MYCKET sås, den här såsen ska serveras i skottkärra-mängd, torsken kräver sitt, potatisen kräver sitt, har man inte sås så att det räcker är det bara att koka blixtsnabbt, man kan inte servera äggsås i små mängder, d går inte.

    Jag trycker äggsås i dag, dra åt helvete vad jag trycker, tänker mig en variant av den här rätten till en kvällsmeny men nä, den får vara orörd, jag vill inte.

    Oscar kör lunchservice, full fart i luckan, äggsås med torsk rullar ut