Våra bloggar - senaste inläggen

  • Den totala kreativiteten...

    Stefan Ekengren Den totala kreativiteten är den som kommer av ovetande, det positiva ovetandet. Att inte kunna, känna till eller vara uppdaterad om saker är många gånger (nästan jämt skulle jag säga) en enorm fördel när du ska vara kreativ. Din okunnighet gör bara att du kastar dig in i tankebanor och korridorer som du aldrig skulle ha varit i om du hade kunnat det du pysslar med, var inte rädd för ditt ovetande, du ska ta till vara på ditt ovetande och skapa storverk av den.

    Det du däremot måste skaffa dig eller helst vara begåvad med är god smak och tycke för saker som är schyssta. Jobbar man med den totala kreativiteten baserad på sitt positiva ovetande så kommer det fram MYCKET idéer, tänk dig för, lär dig att slänga bort saker men lär dig också att jobba vidare med "rätt" saker.

    Här är min sexpunkters manual till den totala kreativiteten och det positiva ovetandet. Det här är inget havsverk som plitats ihop här nu på nån halvtimme, jag har haft den här nära mig länge och ändrar i manualen hela tiden. Jag ger bort den nu till den som kan vara intresserad:

    1. Disciplin: Kom till skott, kör igång och GÖR. Gå förbi distraherande saker i arbetet gör verkligen det som kommer till dig. Detta är ett problem om man har för mycket tid, man vrider och vänder för mycket, man blir begränsad. Kör på!

    2. Mod: Våga satsa på din första tanke och idé, vad det än kan innebära av risk för kritik och misstag m.m.

    3. Släpp sargen: Överlämna dig helt till den kreativa kraften i skallen och magen.

    4. Galenskap: Våga vara annorlunda, tänk annorlunda våga utmana de vanliga begränsande tankarna och idéerna. Detta kan uppfattas som galet och oplanerat, det är bra och ska var det normala läget hela tiden.

    5. Färdighet, skicklighet och teknik på absolut toppnivå krävs mitt i din okunnighet, bara den otroligt skicklige musikern vågar sätta sig vid ett för honom okänt instrument och skriva ny musik på det för att vidga sina vyer, samma sak här. Men lär dig av andra, alla kan olika saker, det gör allt rörligt och levande.

    6. Medvetenhet, helhet och en stabil filosofi är ändå grunden. Skaparprocessen förändrar ditt medvetande mot ett friare form av fantasi men det bottnar ändå i en medvetenhet och filosofi som finns där någonstans.

    Läs det här några gånger och ta dig en ordentlig funderare, hur tänker du när du är kreativ? Är du rädd? Är du försiktig? Är du modig? Är du galen?
    Vill man vara kreativt levande så får man leva med sin kreativitet, bara att börja här och nu om du inte är där redan.

  • Livskris på grund av fetaost...

    Stefan Ekengren Ok, kort meddelande här nu för jag har kommit till ett livsavgörande ögonblick i min matlagarbana.

    Har ju berättat om fetosten och min nya kärleksrelation till umamibomben från antikens Grekland här för någon vecka sen: http://www.besoksliv.se/blogg/stefan-ekengren/feta-aer-det-nya-parma . Fetaosten som kanske inte direkt har varit på den yppersta creednivån tidigare men nu, den ska få sin rättmätiga upprättelse, nu är det dags att plocka fram de RIKTIGT stora orden.

    Min polare Tom på Lilla ego och jag har surrat fetaost tillsammans i sommar, en tanke var att man skulle mixa ner fetaosten i en sellerikräm men jag har inte gjort det än. Mest för att jag vart rädd att det ska bli för mycket fetaost i rätten eftersom att vi smular fetaost i dressingen som vi skedar ut över rotselleri och pilgrimsmusslan. Men tyckte att det var lite klent ändå så i dag gjorde jag en ny selleripuré med tryffel, lite nötter och så då fetaosten imixad i purén.

    Resultatet blir att jag aldrig mer kan göra en puré utan fetaost i, om jag ens kan göra nån annan puré över huvud taget nånsin. Den här purén som vi gjorde nu är på riktigt det godaste i puré, kräm eller majjoväg jag ätit. Kasta allt annat på tippen, jag är inne i en plågsam livskris på grund av den här eländiga purén nu, vad gjorde man innan man mixade i fetaost i puréer? (Tom! vad fan har vi hittat på? Jag orkar inte)

    Nymixad 

  • Den svenska syran...

    Stefan Ekengren Hade ett surr med en kollega i går om vad som är den ”Svenska syran”, har vi något som kan kallas det? Det som är ”vårt” sätt att syra saker? Ja det kan ju jag tycka och det var det som surret handlade om och det är därför som jag sitter i svinottan och funderar. Det är ju intressant, syra är viktigt, syra sätter ribban, syra trycker till.

    Slaget om titeln stod i surret med min polare i går emellan Ättika och gräddfil.
    Ättika kallas ju ibland för den Svenska syran, komplementet eller ersättaren till vinäger och citron. För mig blir den aldrig den fullständiga ersättaren, jag klarar mig inte utan framför allt citron. Skal och saft höjer grönsaker, såser, kött och mycket annat. Samma med vinäger men kanske inte lika viktig som citron för mig.

    Men ättika är sjukt bra som jag skrivit om innan (men då har jag pratat inläggningar generellt nu pratar jag ättika som smaksättare i maten), den är ett grymt och självklart val i många många lägen, viktig och koden till det Svenska. Kan ju dra hur många givna som helst: Sill, dillkött, inlagda rödbetor så vi är ju uppe och nosar på att ättika ska vara den ”officiella” svenska syran men jag är nog inte där.

    Ättikan funkar oxå gott tillsammans med citronkompisar, som vitlök, tomat, örter och skaldjur. Man skulle vilja sätta ättikan i händerna på en matmor på landsbygden i Frankrike eller Italien och kasta ut citronerna och vinägern. Tror fasiken det mesta skulle funka och bli riktigt bra.

    Motståndaren gräddfil är en personlig favorit och det var här surret gick som hetast med min kollega under gårdagen, jag anser nog att den vinner även om jag avgudar ättika också. Gräddfilen är fräsch, god, syrlig, fyllig. Ruggigt användbar och en i min mening ännu bättre syra och kod till det svenska. Sätt gräddfil i samma matmors händer på Frankrikes eller Italiens landsbygd som ovan och släng ut till exempel creme fraiche och youghurt, jag tror tanterna skulle bli överlyckliga.

    Gräddfil är syran som är sjukt användbar i matlagningen, jag använder kopiösa mängder och har den lite överallt som en staushöjare i smaksättningen till rätter. En annan produkt som jag får ut av gräddfilen och som gör att den till slut ändå vinner över ättikan är vasslen och kvargen som man får fram när man kokar upp gräddfilen. Jag har visat metoden här tidigare: http://www.besoksliv.se/blogg/stefan-ekengren/vassle . Både vasslen och kvargen är sjukt användbara. Vasslen har, nedkokt en sjukt härlig och karakteristisk smak och syra, helt unik skulle jag säga. Som smaksättare och syrningssmaksättare till grönsaker och såser är vasslen helt egen och oersättlig för mig Kvargen är lika bra den, syran är galen som tillbehör i sköna förrätter. Om du inte testat innan så gör vassle och kvarg enligt metoden ovan, gräddfilen går till ytterligare en nivå direkt, lycka till!

  • Baka brödet hårt..!

    Stefan Ekengren Kolla in skorpan på dom här sköna bröden som Maria dunkar ut till lunch som ett av två bröd.

    Notera att det är precis på gränsen till bränt (man skulle nästan kunna tro att det är bränt men det är det inte), det är precis på gränsen och där på den gränsen är en skorpa på ett bröd som allra allra bäst. Just i detta fall är det extremt, vi pratar om ett maltbröd med torkad frukt som först bakas hårt men för att trycka till det extra så penslas brödet med honung och saltas med flingsalt för att sedan gräddas de sista minuterna. Testa att göra så här med penslingen och saltet med brödet om du inte gör det redan, det behöver ju inte vara ett mörkare bröd men det blir oftast bättre.

    Men allt bröd, penslat med honung eller ej, ska vara hårt gräddat, ett bröd utan ståndsmässig skorpa och färg är ett bröd utan pondus, karaktär och attityd, grädda alltid brödet hårt!