Våra bloggar - senaste inläggen

  • Stjärnklassificering otidsenlig för hotellteknologi

    Anders Johansson I kursen "Hotellteknologi" på restaurang- och hotellhögskolan i Grythyttan ingår en detaljerad genomgång av vad som ska finnas i ett hotellrum. Utgångspunkten är kraven i stjärnklassificeringen samt vilken teknologi som finns tillgänglig på hotell runt om i världen. Efter genomgången fick ca 30 studenter rösta fram de sex viktigaste teknologierna som måste finnas på ett hotell som öppnar under 2015. Självklart borde även befintliga hotell anpassa sig till dessa sex krav. De är rangordnade efter viktighetsgrad.

    1. Snabbt och gratis wifi i hotellrummet och över hela hotellet
    2. Låneladdare till mobiltelefoner
    3. Automatisk incheckning
    4. Lediga el-uttag
    5. Rumsnyckel i den smarta mobiltelefonen
    6. En mobil app för att beställa saker från hotellet, bl.a. room service

    Studenterna jämförde sina viktigaste krav mot kraven i stjärnklassificeringen och noterade att endast lediga el-uttag finns med i kraven.

    Stjärnklassificeringen var redan gammal när den infördes och verkar inte hänga med i utvecklingen. Gästen ställer krav på teknologi, tjänster och service innan de införs i klassificeringen. Jag gissar att majoriteten av de som arbetar med stjärnklassificeringen är över 50 år gamla och har väldigt dåliga kunskaper om ny teknologi, men det är bara en gissning...

    Studenter i Grythyttan använder den smarta mobilen

    Den smarta mobiltelefonen är alltid med och är även huvudhjälpmedlet i lärandet hos dagens studenter. Det filmas, fotas och spelas in samt antecknas, räknas och görs research på Internet med den smarta mobilen. Användningen är betydligt mer avancerad än för äldre åldersgruppen. Det är därför inte så konstigt att kraven på hotellen är annorlunda än de krav som ställs att generationen som är 50 +

  • Datum, datum på lappen där...

    Stefan Ekengren Pratat friskt i helgen om livsmedels hållbarhet och om hur galet det har kommit att bli med datummärkning. Vi diskuterade hur det sensoriska och inbyggda i oss alla håller på att gå förlorat i stirrandet på datumlappar. Vi kan inte känna, vi tror inte på oss själva och vi har förlorat förmågan att lita på våra instinkter. Inga nyheter detta men det tåls att luftas för det blir bara värre och värre. Varför? Självklart finns det många vinklar. Oro, oförmåga, standardisering, myndigheters enorma krav, medias "bevakning" och så vidare.

    Media och myndigheter är som galna och det är närmast att likna vid en domedagsstämning när det kommer till livsmedel och datum. Farorna och riskerna får proportioner som närmast kan liknas vid direkt förgiftning om man inte har en korrekt tillsyn, rutin, och framförallt DATUMMÄRKNING, så är d ju inte. Visst ska allt med detta följas och kollas men det har kommit till en punkt när det bara är löjligt och skitnödigt både i vår bransch och i dagligvaruhandeln. Varför kan ingen säga ifrån när det går för långt? Nån vettig politiker eller journalist inom det här området måste det väl ändå finnas? Ska man behöva bli politiker eller journalist nu också!?

    Att jag till slut åbäkar mig med att skriva inlägget jag just sitter och plitar på förutom helgens diskussioner är mina barn som jag observerat under en ganska lång tid i smyg. När dom inte ser eller förstår att jag observerar ser jag hur dom reagerar på livsmedel, dofter, smaker, konsistenser och utseende. Vi har aldrig kommunicerat att något livsmedel skulle vara gammalt eller utgånget så det vet dom liksom ingenting om, för barnen är maten det vi ger dom och det vi står och lagar.

    När jag ser dom så är dom reptilsnabba i sin bedömning, avgörande beslut tas i rasande fart, beslut som sitter långt inne i märgen och i den medärvda basen innanför pannloben. Ett lite för mjukt päron ifrågasätts direkt, vrids och doftas på, men funkar. En köttbit har en missfärgning och direkt en undran och fråga. Det anas en doft om en fiskbit från frysen, pappa? Det är någonting som känns konstigt i min näsa? Nu låter det ju som att jag ständigt har gammal mat hemma men så är det ju självklart inte, kommer bara småkommentarer och inflikningar lite då och då som är direkt från märgen och det är så underbart att höra.

    Några gånger har jag testat lite försiktigt på direkta gränsfall, utgången mjölk som är något på gränsen, barnen har ingen aning att jag testar: direkt några extra dofttest, smakar försiktigt och tar ett korrekt beslut att dricka, inget händer, ingen tar skada, men direkt en reaktion. Däremot, samma mjölk några dar senare utan någon förändring i smak eller doft, totalnobben, dom dricker det bara inte. Men så här är det med allt, så fort en råvara inte har en bra färg, konsistens eller doft så reagerar barnen utan att vi någonsin pratat till dom att någonting skulle vara gammalt överhuvud taget. Dom reagerar och äter oftast trots reaktionen och det är nog det mest tänkvärda, vad är det de reagerar på, och vad får dom att ändå äta? Självkänsla, tror jag.

    Intressant men inga nyheter detta heller, dock härligt att se och observera. Många många vuxna har inte denna självkänsla och förmåga till beslut att äta ett livsmedel utan litar blint på märkningen av ett livsmedel, efter detta datum är livsmedlet förbrukat även om doft konsistens eller smak är korrekt, så oerhört trist, dyrt, onödigt och skrämmande.

    Vi som arbetar med mat har förmågan, tack och lov. Daglig dags doftar, känner och smakar vi på råvaror, i de allra flesta fall handlar det om att avgöra kvalitén och fräschören i en klockren och väldigt exklusiv råvara men ibland även sådant som kan vara på väg att bli förgånget.

    Jag är väldigt glad för min förmåga, ska jobba som en galning för att mina småttingar ska få behålla sina sinnen men det blir nog svårt, snart är dom inne i ekorrhjulet av märkning, rädsla, oförmåga, märkning, rädsla, oförmåga, märkning.

  • Skaffa dig ett nät, fort...

    Stefan Ekengren Jobbar vidare med min färskpotatisrätt och har fått hjälp av min gode vän och broder Tom Sjöstedt med kreerandet. Vänner att bolla med är sjukt viktigt, man litar på varandra, kan varandra och tar varandra framåt. Jag har ett nät med några bra hjärnor som jag ger och tar av, har du inte det, försök att skaffa dig ett nät, fort.

    Potatisen då, jo jag ska ju lägga potatisen i mitt urfrästa träblock sen när det är klart, testar nu utan bara på mina fyrkantiga träblock. Ska fylla den urfrästa ringen med ”jord” i form av maltsmulor sedan. Potatisen sa jag bara ha nykokt, låta svalna något och svänga med brynt smör, citronskal, dill och körvel. Tänker mig att toppa med den tunt skivade matjessillen, syrad lök och lite brödsmulor.

    Sen då, det som vi pratade om jag och Tom, ett ”gelé” av Västerbotten och antingen dill eller körvel, funderar på körvel. Kokar bara mjölk och grädde och slår över Västerbottensost, mixar detta med körvel och gjuter med gelatin. Breder ut på plåt och låter kallna helt i kyl. Stansar sedan ut rundlar och toppar mina potatisar med en rundel var. Så det ser väldigt enkelt ut på talrik, bara några gröna rundlar syns, under dock, gosakerna som jag nämn ovan. Vid bordet: en liten brännare i handen på den som serverar rätten, bara försiktigt sveper man med den varma lågan över rätten och de gröna rundlarna som smälter försiktigt över potatisen och bara viker sig runt. Bara för gästen att ploppa i sig med gaffel, den här rätten är på väg och absolut rätt håll. Ska ha något som ligger på rundlarna, bara några blad och kanske lite smulor av vår egengjorda torra kvarg. 

    Gjuter på plastmattor, stansar sedan

    det är inte helt färdigt men erregud, rätten sätts upp  maj, jag ska ha något ovanpå plattorna som hänger med ner när detta viker sig runt potatisarna med det lök, citron, örter och bröd under gelét

  • Om mjölk och all möjlig skit

    David Kallós I mitten på åttiotalet avslöjade radio journalisten  Per Gullbrandsens att i det foder som svenska kor åt ingick mjöl av andra slaktade och självdöda kor. I den debatt som följde så förklarade böndernas representanter att det var bara fördommar att kor inte kunde äta sina kompisar, och om svenska bönder hindrades använda detta utmärkta och billiga foder skulle konkurrensen snedvridas och allt bli katastrof. Sverige stoppade ändå användandet och när sedan "Galna Ko Sjukan" bröt ut var det väldigt tyst bland de som en gång hyllat kadavermjölet. Svensk jordbruk är ju bäst i världen.

    EUs mjölkkvoter  avskaffas  nu så de svenska svenska reglerna att kor skall få gå ut och att ARLA som dominerar den svenska marknaden inte tillåter genmodifierad soja i kornas foder debatteras. Ni som lyssnar på Ring P1 har hört mycket om mjölk.

    I DN igår skrev Lydiah Wålsten från Timbro och Torbjörn Iwarson från Carnegie en debattartikel om att detta då skulle göra den svenska mjölkproduktionen för dyr och därmed hotad. 

    När samtidigt konsumenternas efterfrågan av ännu bättre producerade livsmedel ökar så vill man sänka standarden. Mycket GMO användande är för att sjäva "grödan" skall tåla bekämpningsmedel och då kan man spruta bort ogräset.Detta gäller först och främst glyfosfat ,Round Up. Bara för några dagar sedan kunde vi läsa om att man funnit tecken på att Round Up kan orsaka cancer. Så om svenska bönder skulle tillåtas använda GMO soja ökar risken för att lantarbetare i sydamerika utsätts för hälsofara.Den enes död den andres bröd. Ja och så det gamla vanliga att Round Up hotar grundvattnet och så...

    I debatten om kött etc. framhävs alltid att det svenska djurskyddet är så bra. Men om nu korna skall stanna inne året runt så är ju inte Sverige så mycket bättre. Och korna är inte det enda exemplet, det förespråkas att suggor skall fixeras även i Sverige, ägghönsen borde tillbaka in i burarna.

    När vi I hela landet alltmer sorterar vårt avfall rötas matavfallet och det bildas biogas som är ett av alternativen till diesel. Gasen är en egentligen en biprodukt, det andra som bildas är gödsel. Och i kretsloppet skall gödseln tillbaks till åkern.

    I DN debattinlägget  förespråkas sänkt dieselskatt och billigare handelsgödsel som då inte är i balans med att vi idag inser att vårt avfall är en resurs.

    Sveriges restauranger går i bräschen när det livsmedelskvalité. De stora hotellkedjorna är duktiga på miljöarbete. Visita har en ny handbok om hållbarhetsarbete.

    Den ena författeren till DN debatt artikeln kommer från Timbro som står "Svenskt Näringsliv" nära. Visita får väl använda sitt medlemsskap där för att sprida budskapet att kvalité lönar sig