Björn Ulvaeus: ”För att bli engagerad måste jag känna lust”

Gråvädret råder utanför men det är varmt och välkomnande inomhus. Överallt på Pop House finns bevis på att kombinationen musik och Björn Ulvaeus har varit en oslagbar framgångssaga. Ett stenkast bort, på Tyrol, spelas Mamma Mia! The Party för utsålda hus och några trappor ner finns museet över livsverket ABBA. Och skaparlusten sprudlar än. Fast nu handlar det inte om enbart musik utan om att skapa upplevelser med musikaliska förtecken och locka fler besökare till Djurgården och till Västervik.

Eva: Pop House med hotell och museum är ett tydligt exempel på hur du sedan en tid börjat närma dig besöksnäringen. Hur planerat var detta? Eller var det precis som med musiken, att det ena gav det andra?

Björn: Det var inte en tillfällighet så till vida att Stockholms stad ville ha ett ABBA-museum. Jag tänkte väl lite så där ”nej, va’ fan” och tyckte det var jobbigt med ett museum över sig själv. Men vi i ABBA sa ja, för att Stockholms stad ville ha det. Tanken var att någon annan skulle skapa det.

Eva: Men så blev det ju inte.

Björn: Jag kunde ju inte riskera att det kunde bli hur som helst eller i alla fall inte så bra som jag ville ha det, inte här i min hemstad. Och inte på en plats där jag säkert skulle gå förbi en massa gånger och sen behöva känna att det inte blev bra. Förstår du? Och på så sätt tog jag redan då ett kliv in i besöksnäringen. Tanken var ju att skapa ett besöksmål för turister och ett sätt att marknadsföra Stockholm.

Eva: Vad fick dig att också bli hotellägare?

Björn: Det haltade när verksamheterna inte satt ihop. När fastigheten med ABBA-museet, Swedish Music Hall of Fame och hotellet Melody var till salu köpte jag den tillsammans med min partner Conni Jonsson, som är EQT:s styrelseordförande. Nu har vi köpt hörnfastigheten också och hoppas på att vi ska få gräva ner oss och skapa en utställning till.

Eva: Det finns mer material alltså? 

Björn: Det finns mer idéer om intressanta utställningar och upplevelser man kan skapa här som ännu mer sätter den här platsen på kartan. Exakt vad kan jag inte avslöja, men jag tänker mig en framtid där folk går iland med färjan och Allmänna Gränd är en nöjesgata, upplyst med massa kul grejer på båda sidor.

Eva: Vilka projekt kan du avslöja?

Björn: Just nu har vi en utställning om Grönan med foton från Stora Scen ända sedan konserterna började. Sedan ska vi bygga något som vi kallar för Post ABBA. Alla frågar vad som hände efter att vi slutade 1982. Nu kommer historien om hur vi byggde musikalerna och hur tjejerna gjorde sina soloalbum. Allt som hänt fram till nu fattas liksom och den uppbyggnaden kommer jag vara djupt engagerad i.

Eva: Du kunde ha valt att investera i så mycket annat, men du valde besöksnäringen. Varför?

Björn: Besöksnäringen ligger så nära det jag håller på med hela tiden, som att skapa musikaler och andra upplevelser. Men för att bli engagerad måste jag känna lust. Det kan vara svårt att definiera varför jag känner lust för en viss sak och inte en annan, men det blir lite av ett gift att skapa något som människor kommer för att uppleva. Alla gånger jag suttit i teatersalonger med människor omkring mig som haft tårar i ögonen eller sjungit med… Det gör detta så otroligt lustfyllt att hålla på med. Därför det är så kul, Eva, när du säger att du varit på Mamma Mia! The Party.

Eva: Det var verkligen en fantastisk kväll! Och jag vet att du varit väldigt engagerad in i minsta detalj. Är du lika engagerad i alla projekt?

Björn: Nej, inte riktigt. Här i huset ligger mitt engagemang absolut mest i innehållet i museet och historien som berättas några trappor ner. Men visst kan jag sätta ner foten om jag känner starkt för andra delar av verksamheten också. Just nu är jag väldigt engagerad i ett projekt i min barndomsstad Västervik.

Eva: Ja, berätta vad som händer på Slottsholmen. Vad fick dig att satsa på en musikalisk mötesplats i Västervik?

Björn: Slottsholmen är en mycket speciell ö där det har legat en sommardansrestaurang som var centrum för stadens nöjesverksamhet. Restaurangen höll på att förfalla och på ett möte där kommunstyrelsen ordförande bekymrade sig över vad som skulle hända tänkte jag: ”tänk om jag kunde göra något”. Det växte fram en känsla för vad det betyder för en liten ort att ha något som ger staden en profil. För så har jag tänkt att det ska bli.

Eva: Är det ett sätt för dig att betala tillbaka till din barndoms stad?

Björn: Ja, det är faktiskt ett sätt att ge något tillbaka. Jag fick ju en uppväxt som var så idyllisk som den kan vara. Tanken med Slottsholmen är att skapa en mötesplats med hög kvalitet på boende, mat, musik och underhållning, men det ska knytas till det som gör platsen unik – som närhet till skärgården, marinan och annat som har med den fina lilla småstaden i Sverige att göra.

Eva: Vad tänker du dig, inhemsk turism eller utländska besökare?

Björn: Både och. När det blir klart i juni 2018 skulle man alldeles säkert kunna marknadsföra Slottsholmen i Tyskland. Jag har inte pratat med dem än, men jag ser också ett samarbete med Astrid Lindgrens Värld i Vimmerby. Det är ju bara sju mil emellan. Men just nu så letar jag efter par som skulle kunna göra Slottsholmen till sin karriär och driva det tillsammans med mig.

Eva: Du lägger ut en anställningsannons i Besöksliv!?

Björn: Egentligen gör jag väl det, och det behöver inte vara ett par! Viktigast är att det är någon som precis som jag brinner för det här.

Eva: Har du själv dansat på Slottsholmen?

Björn: Först var jag för ung för att dansa där och när jag var tillräckligt gammal då hade musikkarriären börjat. Så när det var dans på Slottsholmen var jag ute och spelade någonstans.

Eva: Kommer det blir konkurrens med Visfestivalen?

Björn: Ruinen ligger 50 meter från vårt bygge så det är klart att vi ska samarbeta. Faktum är att min yngsta dotter Anna är en av de två som driver Visfestivalen, så vi håller det inom familjen.

Eva: Vilken är den största utmaningen? 

Björn: Att sätta Slottsholmen på kartan. Men det är ju inte så många som gör som jag och återvänder till sin hemstad för att dra igång projekt inom besöksnäringen, så jag tror nog att jag ska kunna få det att sticka ut. 

Eva: Du drog igång ett projekt med musikstudio och boende på Furillen på Gotland också?

Björn: Det var ett projekt som ramlade i diket rätt fort. Miljödomstolen ansåg att det låg för nära stranden. 

Eva: Det är många inom näringen vars projekt stöter på patrull hos myndigheterna och vi jobbar mycket med att ändra regler för att göra det lättare att driva företag. Finns det några regler du skulle vilja ändra?

Björn: Jag tror att frågan om Riksintresse skulle må bra av en översyn. Det är föråldrat och tar inte hänsyn till vad ett projekt betyder för bygden. Jag har stött på det där i Västervik och Länsstyrelsen i Kalmar Län motarbetade oss väldigt mycket i början utifrån dessa regler. Sen vet vi ju alla att byggbyråkrati tar väldigt lång tid.

Eva: Du har skapat musik som älskas av generationer över hela världen. Är det skillnad på att skapa framgångsrika musikprojekt som Mamma Mia! The Party, som snart sätts upp i London och att skapa en mötesplats som Slottsholmen i Västervik?

Björn: För mig har innehållet alltid varit det viktiga och att ha respekt för dem som ska lyssna eller tillgodogöra sig detta. I musikbranschen säger man “It all begins with a song”. Det andra följer som ringar på vattnen. Samma sak är det med sådant som har med besöksnäring att göra, men kärnan är alltid ett innehåll med hög kvalité.

Eva: Vid alla möten brukar vi fråga om favoritresmålet i Sverige. Blir det Västervik eller finns det andra platser?

Björn: Det finns ingenting som går upp mot att paddla kajak vid Bullerön i Stockholms ytterskärgård en lugn dag. Jag har ett ställe på en ö utanför Runmarö som är en bas för min paddling. Det är gudomligt att vara alldeles ensam med sjöfåglarna i havsbandet.

Eva: Och om du åker utanför landets gränser? 

Björn: Jag åker ju väldigt gärna till New York och London – älskar båda dessa städer. Annars tar jag med mig familjen på solresor. Då åker vi till något ställe – vi är 16 stycken nu – där man kan hyra bungalows och vara tillsammans, helst vid stranden. Då är platsen inte så viktig.