Annons

Svenska barstjärnan till nytt jobb i New York

zoom I Sverige kan vi bli bättre på service, tycker New York-baserade<br />
 bartendern Madeleine Rapp. Foto: Leyna Chiang
I Sverige kan vi bli bättre på service, tycker New York-baserade
bartendern Madeleine Rapp.
Foto: Leyna Chiang
PÅ NYTT JOBB. För fyra år sedan fick bartendern Madeleine Rapp drömjobbet i New York. Det var inte något som bara serverades henne, bakom flytten till andra sidan Atlanten låg många år av hårt arbete och nätverkande. Nu tar hon nästa karriärkliv och lämnar världens bästa bar. Det här ska superbartendern göra nu.
Annons

Madeleine Rapp fick drömjobbet på Dead Rabbit för fyra år sedan. New York-baren som blivit utnämnd till världens bästa ville ha just henne, och hon fick hjälp med arbetsvisum. Men nu är det dags för Madde att gå vidare, hennes karriär rullar på i staden som hon nu kallar hem.

Vad fick dig att byta jobb?

– Jag var klar. Det låter kanske konstigt men jag kände att jag trampade vatten de senaste sex månaderna och ville göra något nytt. Zack som är en av delägarna på My Friend Duke kontaktade mig, han jobbade på Attaboy innan, och frågade om jag ville ta ett möte och jag sa ja. Det kändes rätt redan efter fem minuter, jag går mycket på magkänsla.

På vilket sätt blir ditt jobb annorlunda nu hos My Friend Duke?

– Haha well, jag måste ibland jobba till 4.30 vilket jag inte gjorde innan. Så det ska bli en utmaning, man är ju inte 22 längre så att säga. Jag kommer fortfarande att blanda grogg och även köra golv. Det är väldigt vanligt här att alla gör allt om det är en bar och inte en restaurang.

I fyra år har du bott och jobbat i New York på samma ställe. Hur lyckades du kamma hem ännu ett åtråvärt jobbvisum – var det via baren?

– Ja tiden går så fort. Jag har faktiskt inte fått mitt nya visum genom mina nya arbetsgivare, jag fixade det själv. Jag kom i kontakt med en jättebra advokat så jag har typ sponsrat mig själv. Det går bara om man haft det visumet som jag hade innan och så måste du har en massa press, brev… och så vidare från dina tre år här. Det tog tid och kostade mycket, men New York är hemma nu så det var värt det. Nu får jag jobba var jag vill inom min bransch.

Nu när du fått distans till den svenska barscenen, vad ser du att man kan förbättra här?

– Det jag reagerat på mycket, även innan jag flyttade, är beständighet. Det är fortfarande så otroligt många barer där bartenders gör olika. Det finns inga standardiserade recept för klassiker. Hur kan man ha en drinklista och sedan inte följa den? Vi ska såklart tolka klassiker på olika sätt i branschen, men på ett och samma ställe måste man ju göra likadant. Har man en stammis som gillar sin Manhattan på ett speciellt sätt så ska man såklart göra den just så. Nu är det länge sen jag var i Sverige men sist jag var där så saknade jag lite service. Stämningen var ofta ganska spänd på alla barer och väldigt lite ”Hej” och ”Hejdå tack”. Vi uppfinner inte hjulet, vi kan tjoa och ha kul med våra gäster. Det är så viktigt att vi visar dom att vi uppskattat tiden dom valt att spendera med oss.

… och vad skulle New Yorks barer kunna lära från Stockholm?

– Estetik och att ”Less is sometimes more”. Om man tittar på hur litet Stockholm är så är det fan helt otroligt att de gör så bra grejer. Jag tror att Stockholm och New York skulle mötas bra halva vägen var.

Din branschkollega Emma Bengtsson, kökschef, på Aquavit i New York säger att hon jobbar helt strukturfritt. Men hur är det på barsidan, märker man av hierarkier?

– Såklart finns det en barchef och så vidare men där jag jobbat så jobbar vi väldigt öppet. Alla åsikter välkomnas och vi pratar om allt i grupp, allt provas och alla har en röst. Sedan är det dock viktigt att följa det när beslutet är taget. Det är en sak jag saknade i Sverige, ett demokratiskt beslut gäller. Jag har jobbat så pass länge i branschen att jag inte tar skit men också lärt mig att lyssna på allas åsikter och se deras olika erfarenheter. Det finns inga rätt och fel, det handlar bara om att vi ska kommunicera och följa de bestämmelser som sätts. We win as a team, we loose as a team.

Är det jämställt bakom barer rent generellt? 

– Överallt där jag har jobbat har jag inte sett någon sexism alls. Men också, jag tar ingen skit och står på mig oavsett om det är en man eller kvinna som blir orättvist behandlad.

Vilket är ditt bästa jobbpass over there hitintills, och varför?

– Mitt bästa pass var när jag fick äran att vara bakom baren på Dutch Kills för fem år sen med Jan Warren och Jesse Vida, vi jobbade på Dead Rabbit ihop sedan i två år. Jag var livrädd.

Hur är din bästa typ av gäst?

– Mig själv typ, haha. Jag har sinnessjuk beslutsångest men beställer en Fernet, Daiquiri, GT eller cider innan jag riktigt har bestämt sig. Dock är jag alltid öppen och trevlig. Gästen behöver inte vara superglad och peppad men det är upp till oss få dem att känna sig bekväma. Vi och teamet måste visa att vi uppskattar att de är där och få dem att förstå att de får dricka vad de vill; te, kaffe, grogg, bärs eller läsk.

Vad behövs för att du ska ge din absolut bästa service?

– Kan du inte ge bra service ska du inte jobba i denna bransch. Men, bra kollegor som förstår en om man säger att man inte är på topp. Hur kan vi lösa det? Vill du köra golv? Service bar? Återigen, kommunikation och stötta varandra.

Finns det någon drinktrend därborta som du inte kommit hit ännu men som du ser växa sig stark?

– Fortfarande low abv, låg-alkoholhaltiga cocktails, men jag ser även att ingefära gör en stark comeback.

Vad enligt dig är det bästa man göra för att hålla en hållbar bar?

– Ha ett möte och informera alla om vad som händer med allt som slängs. Ställa frågor, hur kan vi få bättre ekonomi genom att tänka över det vi slänger? Vad kan vi göra?

Slutligen, vad skakar, mixar, eller rör, du helst just nu? 

– Pineapple Daiquri.