Annons

Tack, men nej tack till mer forskning

zoom Det behövs utveckling av Sverige som turistmål istället för mer forskning Anders Johansson
Det behövs utveckling av Sverige som turistmål istället för mer forskning Anders Johansson
I en debattartikel på besoksliv.se sträcker fyra forskare ut en hand för att hjälpa besöksnäringen med mer kunskap baserad på forskning för att branschen ska återhämta sig efter pandemin. Det är ett bra initiativ, men forskarna menar i själva verket att branschen ska lägga mer pengar på forskning än vad som görs idag. Det är inget bra förslag.
Annons

Jag har i många år propagerat för att branschen behöver ha mer forskning. När Besöksnäringens Forsknings- och Utvecklingsfond (BFUF) skapades var många i branschen glada över att branschen satsade pengar på forskning som på sikt skulle öka kunskapsnivån och därmed utveckla branschen. BFUF har under åren publicerat 17 utgåvor av en egen rapportserie som spänner över många olika ämnesområden. Förhoppningsvis har dessa publikationer lästs av branschens beslutsfattare. De pengar som satsas på forskning i branschen är nu oändligt mycket mer än det var tidigare. Debattörerna menar att det är alldeles för lite i förhållande till branschens storlek.

Besöksnäringen har idag inget behov av mer forskning än vad som finansieras av BFUF. Huvudanledningen är att kopplingen mellan forskning och konkret nytta för branschen ofta är svår att tydliggöra. Det finns en stark misstro mot forskning och högre utbildning. Teori blir ett skällsord eller något som passerar över huvudet på de flesta i den praktiskt lagda besöksnäringen. Jag har vid upprepade tillfällen hänvisat till forskning från Cornell i USA om prissättning på tusentals hotell. Studierna har genomförts både på hotell i USA och i Europa. Slutsatsen är att de hotell som inte sänker sina priser klarar sig bättre under en konjunkturcykel. Detta är ingenting som svenska hotellägare och chefer vill ta till sig. De anser att deras känsla för prissättning fungerar mycket bättre. Hotellen i Sverige förlorar miljarder i intäkter på felaktiga beslut. Min slutsats är därför att branschen inte behöver mer forskning utan hjälp med att tillämpa det som forskningen kommit fram till.

Snabb återhämtning när den väl kommer

I debattartikeln på besoksliv.se försöker forskarna skrämma besöksnäringen att den inte klarar framtidens utmaningar utan forskning. Flera antaganden är felaktiga, t.ex. att förutsättningarna för besöksnäringen har förändrats av pandemin. Människor vill fortfarande resa av olika anledningar och umgås med varandra. Detta har inte ändrats och därför kommer besöksnäringen att återhämta sig mer eller mindre automatiskt. Nej, besöksnäringen är inte en basnäring i Sverige (bara om besöksnäringen drömmer) där den endast står för ca 3 % av BNP. Detta blev extra tydligt under pandemin när regeringen mer eller mindre lät besöksnäringen ta smällen via alla restriktioner för att förhindra smittspridningen. De tre procenten av BNP fick ingen större prioritet av regering och myndigheter.

Det är också fel att konkurrensen för turism och resande är hård. Innan pandemin växte världens besöksnäring med mellan 4 % och 7 % per år under tio år. Det var snarare problem med överturism än att det var brist på besökare. Konkurrensen blir visserligen lite hårdare under återuppbyggnaden de kommande åren innan utbud och efterfrågan återigen är i balans, men det är ett övergående problem.

Investera i utveckling istället för forskning

Besöksnäringen har stort behov av utveckling, dvs. en lägre nivå än forskning, för att långsiktigt öka lönsamheten som är branschens i särklass största utmaning. Här handlar det om att utveckla affärsmodeller, besöksmål, produkter, processer, teknologi och annat som är direkt praktiskt användbart i branschen och som antingen ökar intäkterna eller minskar kostnaderna. Det behövs mycket pengar för ovanstående utveckling och alla överskott i branschen måste under kommande år återinvesteras i utveckling. Just nu behöver branschen inte ytterligare pålagor i form av fler regler och begränsningar eller politiskt vinklade forskningsrapporter som kräver en snabb och kostsam omställning till ”hållbart”. Besöksnäringen är redan tillräckligt hållbar efter att ha arbetat med t.ex. Svanen under mer än 20 år, jämställdhetsplaner, en god relation mellan arbetsgivare och fack, lokalproducerad mat, en levande landsbygd samt en mängd åtgärder för att värna om naturen som är en viktig del i besöksupplevelsen. Besöksnäringen har sannolikt gjort mer för miljön än någon annan bransch. När besökaren väl kommer hit, så är vistelsen tillräckligt hållbar ur alla dimensioner.

Forskare sätter käppar i hjulet för besöksnäringen

Forskningen har på senare år politiserats och anslagen till forskning beslutas utifrån vad som är politiskt korrekt. Forskarna får inte ett bättre rykte i besöksnäringen med debattartiklar där de föreslår att Visit Sweden inte längre ska marknadsföra Sverige i Kina, Indien och USA eftersom det inte är hållbart att flyga till Sverige. Besöksnäringen är beroende av flyget och 60 % av alla kommersiella övernattningar i Sverige genereras av flyget. Besöksnäringen behöver inflödet av långväga turister som i regel stannar längre och spenderar mer pengar. Besöksnäringen har mer att vinna på att forskning sker på el-flyg och alternativa flygbränslen än något annat. Om dessa områden får forskningsanslag kommer besöksnäringen på sikt att återigen få en möjlighet att drömma om att bli en basnäring under förutsättning av att motståndet mot flyget minskar.

Politiska beslut största hotet mot besöksnäringen

Flygets framtid är en av besöksnäringens största politiska risker de kommande åren. Pandemin har visat att politiker i demokratier inte drar sig för att inskränka människornas frihet. Det finns en uppenbar risk att politiker inför begränsningar, med hänvisning till klimatkris, av hur och vart människor får resa. En annan politisk risk i västvärlden är när politiker diskuterar hur Ryssland och Kina ska hanteras. Även här är det inte långt borta med inreserestriktioner av politiska skäl. Ryssarna reser då i stället till Mellanöstern och Asien. Kineserna håller sig i Asien som redan nu har 9 av de 15 största turistmålen i spenderade pengar. Förlorarna på den här typen av beslut blir besöksnäringarna i Europa och USA.

Eventuellt skulle besöksnäringen behöva lite forskning på hur framtida politiska beslut kan komma att påverka resandeströmmarna och detta kan redan befintliga anslag användas till.

Detta är en bloggtext. Åsikterna som uttrycks i texten står skribenten för.