Annons

Dygnets alla timmar

zoom
I måndags fick min hund, och bästa kompis, Vassi somna in. Och vi saknar honom hela tiden.
Annons

Du var mitt hem innan jag visste vart hem var. Du var min familj innan jag skapade min egna. Du är i allt och jag kommer sakna dig alltid.

05:30
Jag vaknar och lyssnar på tystnaden. Dina tassar mot golvet hörs inte mer. Jag hör dig inte längre dricka vatten när jag trodde att jag vaknat först i huset.

08:30
Jag går ner för trappen och du möter mig inte på sista trappsteget. Dina klumpiga tassar som på något sätt alltid var på min fot är inte längre där. Jag brer min macka och brödsmulorna som jag borstat ihop till en hög hamnar i min hand och sen i soptunnan, inte på golvet där du hade hjälpt till. Tappar jag något nu kommer det att ligga kvar och tomheten gör sig snabbt påmind. Jag skär en skiva ost och dina frågande ögon kollar inte på mig. Jag skär inte heller en extra skiva som du tar emot.

09:30
Jag har inte varit utomhus än. Och du har inte skuttat glatt ut genom dörren utan att nudda ett enda trappsteg.

11:00
Jag går ut med barnvagnen. Samma promenad som vi brukade gå men du är inte med. Dina tassavtryck har redan töat bort. Jag går oavbrutet mot brevlådan och du stannar inte överallt för att lukta. Det känns tomt och märkligt. Trafik passerar och du stannar inte optimistiskt upp för varje bil som saktar ner i hopp om att det var någon du kände. Du älskade verkligen alla, även de du ännu inte lärt känna.

11:20
Kommer in på gården. Vid vår infart bär du inte kopplet stolt i munnen. Inte heller stannar du upp flera meter innan vi närmar oss ytterdörren för att tydligt visa att du inte vill gå in riktigt än.

12:30
Slänger in en tvätt i maskin. Du ligger inte på badrumsmattan som du skrynklat ihop till en hög. Den ligger prydligt på sitt ställe. Tom.

13:00
Tar en lunchmacka. När jag prasslar med brödpåsen kommer du inte springande. Det tomma smörpaketet ställer jag inte ner på golvet. Jag slänger det.

14:00
Du kommer inte glatt med din blåa boll i hopp om att jag ska fylla den med godis.

15:00
Din mattid sedan flera år tillbaka. Men jag ger dig inte mat. Och du dreglar inte så att det rinner när jag ber dig sitta innan jag säger det magiska ordet ”Varsågod”.

15:05
Du påminner mig inte om att ge dig mat. Inte heller snurrar du runt och skuttar när jag närmar mig din matskål.

15:45
Jag går eftermiddagspromenaden för att hämta posten och du är inte med. Du rullar inte i snön så fort du får chansen.

16:15
Möter Robin vid bussen och du viftar inte på hela kroppen av glädje när du ser honom på andra sidan vägen. Busschauffören och kollegorna ler inte åt dig.

17:30
Gör middag. Du piper inte försiktigt i protest mot ljudet av stavmixern. Du ligger inte heller på köksmattan och observerar mig i hopp om en matbit jag ”råkar” tappa.

18:15
Till bords. Du lutar inte ditt huvud mot mitt ben under köksbordet. När vi ätit upp väntar du inte på att få ta del av resterna. Jag lägger tallriken direkt i diskmaskinen.

19:15
Gör i ordning efterrätt. Du kommer inte smygande när jag tar fram elvispen. Du visste att den bara används till att vispa grädde och att du alltid fick slicka visparna. Men nu förblir visparna gräddiga. Skålen likaså.

22:00
Släpper inte ut dig för kvällspinken på gården. Altandörren har varit låst sen igår.

22:05
Pussar dig inte godnatt på ditt fluffiga huvud. Klappar inte heller ditt lena öra och du suckar inte så där mysigt till svars som bara du kan göra.

22:15
Vi släcker. Vi hör dig inte rulla runt på din favoritmatta i vardagsrummet framför brasan. Det är tyst och tomt. Så himla tomt.

Detta är en bloggtext. Åsikterna som uttrycks i texten står skribenten för.

Satsa på take away till hemestern

Satsa på take away till hemestern

När fler semestrar på hemmaplan kan det bli trångt på de lokala restaurangerna. Därför bör du satsa på take away så att inga kunder behöver vända i dörren