Annons

Jukkasjärvi och Torneälven ger vuxna drömmare en chans

zoom
Det finns nog ingen annan plats på jorden som är så häftigt att få befinna sig på just nu som i Jukkasjärvi. I alla fall inte om du är som mig - en drömmare.
Annons

Imorgon är det dags, Icehotel 32 invigs!
Och nej, det här är ingen reklam eller samarbete på något sätt. Jag är bara genuint stolt och fascinerad av känslan som puttrar i mig och vill dela med mig av den. För sedan några veckor tillbaka gör jag ett kortare uppdrag för Icehotel. Och att få vara en liten del av den här verksamheten igen, om så bara för en stund, gör mig så löjligt stolt. När jag började var det bara en tom grusplan med utsikt över Torneälven och idag står där ett i princip helt färdigt vinterhotell. Och jag känner mig ödmjukare än någonsin inför det.

Från idé till minnesvärda upplevelser
Just nu är konstnärerna och byggarbetarna inne på sin sista arbetsdag för att slutföra deras visioner i is, snis och snö som de intensivt arbetat med under tre veckor på plats här i Jukkasjärvi. En process som dock startat betydligt tidigare än så. För vissa kanske redan för flera år sedan. Från att enbart ha varit lösa idéer i konstnärernas hjärnor har tankarna utvecklats till inskickade skisser som blivit utvalda (bland hundratals) för att få möjligheten att bli konstsviter i det nya vinterhotellet. Imorgon förvandlas de vidare till hotellrum där förväntansfulla gäster ska få spendera sin natt. Varav två av dem i form av bröllopsnatt!

Rundtur och möte med konstnärerna
Kanske beror den här sprickfärdiga stoltheten i mig på att jag här om dagen fick möjligheten att gå med några kollegor och vår konstnärliga ledare på en rundtur under byggprocessen och kika in när konstnärerna jobbade. För vet ni, den dagen kändes verkligen som en mix av att besöka tomtens verkstad och att vara backstage på någon favoritartist arenaspelning. Så där lite förbjudet, sagolikt och drömmigt. Vi träffade långt ifrån alla konstnärer, men de vi träffade gjorde uppenbarligen tillräckligt stort avtryck på mig. För när jag körde hem den dagen kände jag mig så emotionell att jag blev tårögd utan att riktigt förstå varför, haha. Klev ur bilen till nästan -40 och kollade upp på den kolsvarta himlen och de kritvita stjärnorna där ett starkt ensamt norrsken lyste upp. Låter för klyschigt för att vara sant, men det är faktiskt sant.


En plats för drömmare
Hela mitt liv har jag blickat mot framtiden och drömt om något mer. I kombo med drömmandet har jag också alltid haft idoler, förebilder eller människor runt mig som jag imponeras av inom högt och lågt. Som barn och tonåring handlade det om tjejer och killar i klasserna över mig som jag tyckte var coola för att de vågade köra sitt eget race när jag själv var för blyg. En tid när jag, precis som många andra, försökte vara som alla andra samtidigt som jag också bara ville bli sedd. Men som vuxen är det mycket svårare att hitta platser där det är okej att vara en drömmare. Och jag tror att det kanske är därför jag känner så starkt för Icehotel. För här finns det verkligen något som får mig att tro att precis allt är möjligt – för vem som helst.

Mina nya idoler och rockstjärnor
Efter rundturen insåg jag att konstnärerna är mina allra största idoler just nu. För ingen annanstans har jag känt den där magiska känslan så starkt som i deras rum med dem närvarande. Jag hyser en så enorm respekt för deras arbete och de har nästan blivit som rockstjärnor för mig. Jag beundrar dem, har respekt för dem och vill aldrig sluta lyssna på vad de har att säga. Står tyst och lyssnar, försöker fånga upp och förstå vikten av varje ord för att förhoppningsvis kunna återberätta om något av det jag precis fått ta del av. Jag tänkte flera gånger under rundturen att jag skulle vilja krypa in i deras fascinerande påhittiga och kreativa hjärnor för att få veta mer. Och även om de flesta av dem åker hem imorgon, så känns det fint att jag kanske kan väcka liv i den här känslan igen genom att besöka deras rum. I alla fall fram tills dess att vårsolens strålar sakta smälter ner allt till älven igen för att låta nya drömmare få en chans.

Detta är en bloggtext. Åsikterna som uttrycks i texten står skribenten för.