Febriga drömmar om Hasselbackspotatis…

Drömmer varje natt om dom här små ettriga bastarderna
Drömmer om samtalen/diskussionerna/debatterna/de sömnlösa nätterna när det bestämdes att de skulle upp på menyn, alltså, mängderna, dra åt helvete. Sussar vidare och ser hur vi först skrubbar potatisen i, ja, låt oss säga en lång stund, sedan, skärandet så att knogarna hudflås. Blötläggningsförfarandet med gram, minuter, värme, pH-värde och iskyla får vilken professor i kemi som helst att framstå som en ettåring och jag vaknar ofta här. Ligger sedan vaken på sterioder å funderar fritering som kräver ständig passning, serveringen av knölarna är en erotisk njutning, jag tackar min lyckliga stjärna att vi satte upp dom, varje natt drömmer jag som sagt: mitt liv som hasselbackspotatis.

För dom är i centrum i köket hea tiden, dom här potatisarna är en av våra storsäljare och som sagt defintivt den rätt som tar mest tid. Skärandet, blötläggandet och friteringen, ja, jag drömmer ju om den. Men jag älskar dom, varje liten jäkla knöl, är så glad att ha dom!