Annons

Historien om picklat…

Picklat, det är mycket picklat hela tiden, jag lovade i går att återkomma till det här och jag håller ju alltid vad jag lovar, historien om picklat är alltid värd att hålla ord för! Vi använder picklade inslag i nästan varje rätt, det är otroligt svårt att få till det allra sista i rätter utan att ha den där perfekta brytningen emellan sött och syrligt. Picklat (eller syltat eller inlagt) är ju ett lite slitet ord som sveper över en hel tillagningsmetod.
Annons

Picklat, det är mycket picklat hela tiden, jag lovade i går att återkomma till det här och jag håller ju alltid vad jag lovar, historien om picklat är alltid värd att hålla ord för! Vi använder picklade inslag i nästan varje rätt, det är otroligt svårt att få till det allra sista i rätter utan att ha den där perfekta brytningen emellan sött och syrligt. Picklat (eller syltat eller inlagt) är ju ett lite slitet ord som sveper över en hel tillagningsmetod. Många skulle kanske säga att picklat (eller, ja man fattar) är det som är inlagt med ättika socker och vatten, en så kallad 1-2.-3 lag men så är ju inte fallet. Schyssta vinägrar, ättika och citron ä väl de vanligaste syrningstillsatserna men det finns ju annat också: Yusu, grape, apelsin, vin och äppejuice är andra bra spelare när det ska till att picklas. Sötman kommer oftast från ”vanligt” socker men här har vi ju givetvis andra saker också: honung, sirap, råsocker, muscovadoscoker, malt, sirap och stevia är andra inslag som är att räkna med.

Metoden att picka eller lägga in framförallt grönsaker men också fisk och även kött är den samma som när man naturligt mjölksyrar produkter för att konservera dom. Man sänker Ph-värdet (men i pickandets fall då utan mjölksyrabakterier) och därmed skapas en miljö som inte är direkt välkomnande för elaka bakterier, råvaran som picklas (eller mjölksyras då) håller mycket längre. Nu picklar eller mjölksyrar man ju allt mer sällan för att det ska hålla längre, i viss mån ja, men oftast är det ju frågan om en brytning och en smaksättning till schyssta rätter vi pratar om.

Kan man inte låta bli att ha med det här överallt i rätterna får man sprida på syrningsprodukterna och även vart det picklade kommer in. Det kan vara i en ren grönsak (alla grönaker!) eller kanske i en puré? Eller kanske att man läger i en fisk, vi ha lagt in gös och i dag så kör vi ju vår strömming som serveras rå men som bara har fått syras lätt några minuter med citronsaft och salt (i och för sig utan socker men jag känner ändå att den brytningen kommer, mycket salt måste det va) Sen är det ju bra att smaksätta själva pickleslagen för att variera sig och inte göra gästen trött på det picklade i fler rätter: pepparrot, soja, örter, sprit, bär, frukt, ingefära och så vidare.

En sak till som man kanske kan tänka på när man har mycket picklat i olika rätter är ju att man inte behöver smälla på med allt man har så att topplocket ryker i varje pickleslag. Någon kan ju vara lite mindre intensiv och någon kan ju få det att ryka ur öronen, bara att försöka balansera.

I vårt land och även i övriga norden går det här hem extra bra, vi är vana att äta söt-syrliga saker sedan gammalt, sylt, rårörda lingon, gelé, inlagd gurka, ja husmanskosten och den ”gamla maten” är fullpepprad med inslag av sött och syrligt. Vi får det med oss genom navelsträngen redan i mammas mage, ger mig fan på att en nyfödd redan har sitt eget lilla ättika/socker behov.

Jag är ju givetvis ett hopplöst ättiksfall, jag kan inte låta bli att knapra på pressgurka eller andra picklade saker vi har till tamefan nästan varje rätt på menyn, mina njurar måste börja protestera snart? Det suger och drar i mina käkmuskler bara jag sitter och skriver om det här, vätska avsöndras, jag känner ätika och socker klia och reta på smaklökarna.
Picklat är ett sätt att leva och laga mat, utan framförallt ättika, citron och vinäger blir det fattigt 

Kompisar

Detta är en bloggtext. Åsikterna som uttrycks i texten står skribenten för.

Nyheter