Annons

Jag är en lejonhona…

Vi har nu kört i en dryg veka med det nya men varje kväll känns som en ny kväll. Det går betydligt fler antal rätter, det är fler moment i matsalen (mycket fler), detaljerna är annorlunda, tempot är nytt (lägre fast mer frekvent och intensivt), ja det är mycket som ska sätta sig.
Annons

Vi har nu kört i en dryg veka med det nya men varje kväll känns som en ny kväll. Det går betydligt fler antal rätter, det är fler moment i matsalen (mycket fler), detaljerna är annorlunda, tempot är nytt (lägre fast mer frekvent och intensivt), ja det är mycket som ska sätta sig.

Jag älskar när det är så här: teamet, personerna individuellt, jag och hela restaurangen tar jättekliv när vi hela tiden skruvar, ändrar och långsamt sätter det nya med rutiner oh arbetssätt. Det som inte får försvinna i allt det här är vår mat. Den ska inte ändras, bara för att vi kör ett nytt sätt, ett nytt sätt att servera och en ny ordning så ska inte vi bli något annat än det vi är. Jag är en lejonhona som vaktar sina ungar, gläfsande, aggressiv, misstänksam, på min vakt och beskyddande över vår mat, inget ska inte bli som vi vill, nånsin. 

Vi sätter upp för kvällen nu, här är en del av det kalla kökets detaljer, i dag ser det ut så här, nästa service kanske det ser annorlunda ut men när vi väl ha satt det så ändar vi inte nått, köket ska sättas upp på samma sätt varje kväll. 

Detta är en bloggtext. Åsikterna som uttrycks i texten står skribenten för.