Gårdagens provlagning av nässelrätten slutade sådär. Allting är fint, nässelkrämen blir fin och smakar helt ok, men allvarligt: hur mycket smakar nässlor? Inte ett skit enligt mig, speciellt inte efter gårdagen, herregud, försökte verkligen pressa ut det maximala av den här omhuldade växten.
För det första i purén, som sagt visst den är fin och funkar bra men man anar, och då menar jag anar en liten liten aning av nässlor någonstans borta i fjärran, nej måste göra om. Sen avkoket, ännu värre, det smakar inget. Nässlor är efterlängtat nu, man är svältfödd på klorofyll men om vi ska vara allvarliga: inte direkt trycket personifierat!
Efter sömnlös natt nu då har nässelrätten blivit en ogräsrätt, här kan man trycka i en massa smak, ett ”våravkok” med nässlor, kvanne, libbsticka (ja, det är ett ogräs! I alla fall i min trädgård!), kirskål, löktrav. I dag då i avkoket för att testa: nässlor, kvanne och libbsticka, mer smak. Purén ska också få i sig mer ogräs. Sen då ”smörgåsen” som ska vila på kanten av morteln, det blir en ogräsmacka, en massa smörstekta frasiga ogräsbad med äggula och ogräskrämen som ska krossas ner i avkoket (våravkoket?) i morteln.
Det är klubbat nu rätten blir: ”ogräsmacka med vår-avkok”Här har vi vårt våravkok
Detta är en bloggtext. Åsikterna som uttrycks i texten står skribenten för.