Otroligt stolt över våra lammisterband…

Så otroligt stolt över hantverket med lammisterbanden vi gör själva här i köket. Allt är älskvärt med den här korven, till och med att vänta medans korven syrar är härligt. Som jag skrev här om dagen så har även den här rätten utvecklats i samklang med gäster och oss själva. Det som kom fram var att isterbandet borde vara större (eftersom att det är huvudpjäsen och för att folk gillar det) Och att det borde få större utrymme, det har v tyckt själva och det har vi fått bekräftat från våra viktiga gäster.

Men det kan behövas n tid att komma fram till. Vi gillade rätten vi körde, alla gillade den, de små justeringarna kommer här nu när vi sätter upp den igen.

SÅ, detta har landat i ett lite större lammsisterband som vi knyter i ringar. I lägget sedan bottnar vi med korngryn och lite persiljerot som är uppvänt med reducerad neutral grädde (viktigt att den här detaljen är ganska neutral och len, man vill få känslan som man får när man äter stuvad potatis till lunchens isterband men här då betydligt mer slipad hela rätten) i mitten på tallriken. Sedan korven i korngrynen. Bygger vidare med rostade rödbetor, picklade senapskorn, en liten bit grym lammytter för att härleda till lammet i korven (yttern spelar andrarfiol men är ändå viktig som bollplank och ädel detalj), lammsky och persilja. Rätten känns fokuserad och byggd kring lammisterbandet, jag är nöjd, nöjd som fan.

Isterbanded med sina kompisar