Annons

Annie Hesselstad: ”Därför har jag världens bästa jobb”

zoom Annie Hesselstad är ny  chefskonditor på Artipelag. Foto: Artipelag
Annie Hesselstad är ny chefskonditor på Artipelag. Foto: Artipelag
PÅ NYTT JOBB. Militärkarriären gick i stöpet. Annie Hesselstad deppade men blev peppad av kockarna på sitt extrajobb och det ledde henne vidare till att tävla med landslaget. Nu är hon nybliven chefskonditor på Artipelag utanför Stockholm.
Annons

I januari tog du över som chefskonditor på Artipelag. Grattis till jobbet! Hur känns det?
– Tack! Det känns såklart väldigt roligt, och spännande med en sådan ny och stor utmaning. Det är inte bara att göra fikabröd till vårt kafé, utan vi har många stora event, och mycket logistik.

Hur kommer det sig att du tackade ja till jobbet?
– Jag blev erbjuden jobbet när Fredrik slutade hos oss, och för mig var det ett naturligt steg vidare. Jag trivs väldigt bra med att leda människor och ha mycket på gång.

Du efterträder Fredrik Otterberg som du jobbar med tillsammans i två år. Vad har du lärt dig från honom?
– Oj! Svår fråga. Väldigt mycket. Fredrik var väldigt bra på choklad efter hans år i Konditorlandslaget. Och han har lärt mig att försöka kliva ut ur min egen comfortzone och tänka mer som kockar vid vissa moment, lite mer känsla och inte så mycket vikt och mått.

Vad för nya arbetsuppgifter får du?
– Mer personalansvar och insikt samt större medverkan vid planering av nya menyer, och ett närmare samarbete med bland annat vår eventavdelning. Tidigare hade jag en stor del i planerandet av den dagliga driften, men nu är det mer långsiktigt. Något jag gillar mycket, jag måste ha ordning och reda och vet oftast vad folk behöver – innan de själva vet det!

Hur är du som chef? 
– Bestämd, rättvis och inspirerande.

Vad var det som fick dig att vilja bli konditor från första början?
– Det var ett intresse för bakning och det söta som legat kvar i tankarna sen jag var yngre. Varje gång jag bakade hemma så låtsades jag ha ett matprogram, och upprepade allt jag gjorde för ”tittarna”. Men sen växte jag nog ifrån det lite. Tills 2014 när jag jobbade extra som servitris på restaurang Modis i Solna med Jonas Franzén, som sedan blev lagledare i Kocklandslaget och Isak Wiig som även han var med i laget. Jag brukade alltid ta med mig fika på fredagarna och en dag sa de: ”Varför blir du inte konditor? Du har ju talang.” Resten är historia.

Så du gick från att jobba extra som servis till att skaffa dig en karriär i branschen?
– Jag ville bli någonting på riktigt. En idé var en militärkarriär, och jag sökte in till den grundläggande utbildningen men hade just haft influensa så det föll med min hälsa på testet. Jag kom tillbaka till restaurangen helt deppig, men de på jobbet peppade mig till att satsa på konditor. Och sedan tre år senare tävlade med dem i Kocklandslaget.

Varför är det världens bästa jobb?
– För att man får vara kreativ och jobba med det man verkligen brinner för, varje dag. Jag har nog aldrig gått till jobbet och suckat eller känt ”Usch vad jobbigt att jobba”. Det är nog för att jag är så passionerad över det kreativa och skapandet, och så är det ju väldigt gott oftast också.

Måste man inte vara väldigt morgonpigg? Är du det eller hur kommer du runt det?
– Det är ett plus att vara morgonpigg. Men eftersom vi inte öppnar förrän klockan elva så behöver vi inte alltid vara på jobbet i ottan. Annat är det när man behöver kliva upp fyra, men det är en vanesak det med. När jag jobbade på Tösses bodde jag i Nacka och då fick jag ta nattbussen in till stan. Nu bor jag ganska nära Artipelag, så jag börjar alltid dagen med en halvtimmes promenad till jobbet, det vaknar man till av.

Vad skulle du vilja ge för tips till en ung person som vill göra det du gör i framtiden?
– Våga satsa och våga misslyckas. Försök inte att bli bättre än någon annan, bli bättre än dig själv igår. Och satsa på en bra praktikplats där allt görs hantverksmässigt och från grunden.

Du har jobbat utomlands, bland annat i Österrike. Berätta!
– Ja, jag gjorde en utbytespraktik i österrikiska Semmering, på Grand Hotel Panhans. Sedan blev jag erbjuden ett jobb direkt efter min utbildning, stannade tre månader, och kom tillbaka en sista gång efter det och stannade lite mer än ett år. Det var lärorikt på många sätt, dels kulturellt och dels personligt.

Har du haft någon mentor? Vem och vad har den personen betytt för dig? 
– Sen dag ett då jag klev in på min första praktik, Cecilia Andersson som idag har Handelshuset i Saltsjöbaden. Jag minns hur nervös jag var när jag ringde henne och skulle stämma av inför praktiken, men hon är en riktig filbunke när man väl lär känna henne. Hon har lärt mig otroligt mycket, inte bara inom yrket men också på det personliga planet.

Ledande fråga kanske, men du har ju ändå valt restaurangbranschen. Varför är det en framtidsbransch?
– För att folk kommer alltid att vilja unna sig att gå ut och äta, och när vi väl gör det så tror jag alltid att vi kommer att vara beredda att betala för hantverk och kvalité. Vi behöver fler unga talanger som kan föra kunskapen vidare, och satsa på sitt yrke till 110 %.

Om du bara fick välja ett bakverk att äta resten av livet, vad skulle det vara?
– Semla.