”Är jag inte här klockan 17 får de släppa bordet”

Det finns färre än 20 personliga underlägg på The Bull and Bear Inn, en klassisk pub som tidigare låg på Birger Jarlsgatan men som sedan slutet av augusti 2024 huserar på Grev Turegatan i Stockholm. Ett av dessa åtråvärda underlägg står det ”Janne” på.

– Jag tror jag hamnade här på Bullen första gången 2012 eller 2013, berättar 61-årige Janne, som heter Nilsson i efternamn och arbetar inom kundtjänst. Att han kallar The Bull and Bear Inn för Bullen är självklart, förklarar han.

– Det har alltid kallats Bullen, alla vet vad Bullen är. Det finns till och med de som tatuerat in ordet.

Men inte du?

– Nä, jag har inga tatueringar alls. Men annars hade jag nog också haft en Bullen-tatuering, säger han när vi tagit plats i båset där Janne normalt återfinns varje fredag.

På förra adressen hade han, bästisen Conny och Bengt alltid samma plats där de satt mellan klockan 16 och 19 flera dagar i veckan. Men nu får de nöja sig med att ha en fast plats på fredagar.

– Det är ganska lugnt på söndagar och måndagar, men annars är det så mycket folk, så det är lite knepigt att ha fasta platser. Men jag har i alla fall det här båset bokat varje fredag. Är jag inte här klockan 17 så får de släppa bordet till någon annan, har vi sagt.

Vilket är den längsta tiden du har hållit dig härifrån?

– Någon gång 2018–2019 bodde jag i Thailand under sju månader. Men annars är jag bara härifrån om jag är på semester, säger han och tillägger att personalen är den enskilt viktigaste anledningen.

– De är nummer ett, många har blivit mina vänner. Det blir som en familj.

Jag har hört från Fredric Hellqvist, platschefen, att du ibland tar med godis till personalen. Stämmer det?

– Jo, jag tar med mig ett par–tre kilo i en påse någon gång i månaden. De sliter så hårt när det är mycket folk här så de kan behöva energin från godiset. De är värda det och jag får så mycket tillbaka. Det är vänliga människor som verkligen bryr sig.

För att kunna titulera sig ett riktigt stammisställe är det viktigt med öppettiderna, framför allt att de hålls men också att det är möjligt att komma hit även när andra har stängt.

– Jag har även varit här på jul faktiskt, efter att ha ätit lunch hos mamma i Vaxholm. Nu jobbar jag på att de ska öppna klockan 13 på söndagar. Jag har tvättid då och det vore perfekt att kunna langa in en maskin och sedan gå hit och ta en öl. Men än så länge öppnar de först klockan 14, konstaterar han leende.

Gemenskap i en skakig omvärld

Nämnda Fredric Hellqvist menar att de genuint bryr sig om hur deras stammisar har det och mår. Något som uppenbarligen är ömsesidigt. När Fredrics son föddes samlade ett gäng stammisar, bland annat Janne, in 4 500 kronor som räckte till både kläder och bilbarnstol. Och gemenskapen som erbjuds på ett ställe som The Bull and Bear Inn kan upplevas ännu starkare i en skakig omvärld. I en orolig och föränderlig tid spelar stammisstället en ännu viktigare roll.

– Även om man vunnit en miljon eller förlorat en så är vi där, leende, stöttande, dag ut och dag in på de allra flesta av årets dagar, säger han.

Janne, som brukar komma till Bullen mellan jobb och middag, beskriver hur staden förändrats.

– När de mysiga butikerna stängt ner och alla åker till stora köpcentrum är det jätteviktigt med den här sortens ställen. I Vaxholm, där jag kommer ifrån, känner alla varandra som man gör i en liten bygd. Men här i city känner man inte varandra och då är det bara pubar, restauranger och kanske frisörer som finns kvar där man möter bekanta ansikten.

Du kan även läsa ett större reportage om stammisar i olika delar av landet i senaste numret av Besöksliv – affärsmagasinet för Sveriges roligaste näring sedan 1916. Alla medlemmar i Visita
får ett exemplar av magasinet per anläggning genom sitt medlemskap.