/https%3A%2F%2Fwww.besoksliv.se%2Fwp-content%2Fuploads%2F2026%2F05%2Fhallofffame.jpg)
Dan Tervaniemi, som i dag är 80 år, har onekligen en spännande historia. Redan som 15-åring drog den då skoltrötte och äventyrslystne Gotlandssonen till sjöss. Eftersom han var för ung för att arbeta på däck placerades han i köket där han efter en tid avancerade till förstekock.
När han efter några år åter fick fast mark under fötterna hamnade han så småningom på KF som restaurangchef och arbetade sedan med att etablera Domusrestauranger.
1973 tog han sedan klivet till det som skulle komma att utvecklas till Burgsvik Group. Det var då han gav sig ut för att applicera Domuskonceptet längs de svenska vägarna. Först ut var landsvägskrogen Riksrasta i Brålanda i Dalsland. Det blev startskottet för det som i dag är en familjekoncern med omkring 121 verksamheter, 5 000 medarbetare och nästan 2 miljarder i omsättning.
Nu har han tilldelats Visita Hall of Fame för sitt imponerande livsverk.
Grattis till utmärkelsen!
– Tack, det var oväntat faktiskt. Jag hade inte en tanke på att jag skulle väljas in i Visitas Hall of Fame. Vägkrogar är ju kanske inte så sexigt. Men just att det är ett branschpris gjorde mig jätteglad.
Jag antar att du 1973 knappast kunde förutse att det skulle utvecklas till någonting så stort som det blev?
– Nej, det är osannolikt. Och jag ångrade mig faktiskt de första åren. Det var så svårt att få igång det, i början var det bara långtradarna som stannade. Men med tiden fick jag in bussar och allmänheten också med ett koncept som byggde på samma som Domusrestaurangerna, det vill säga husmanskost.
Varifrån kommer din drivkraft?
– Jag ser aldrig några problem, vilket är både på gott och ont. Det var bara att gasa på och ibland gick det lite väl fort när jag tittar tillbaka. Men när det lyckas, och det är likadant i dag, då kommer det erbjudanden från alla håll som ibland är lockande.
När insåg du att det kunde utvecklas till en kedja?
– När jag byggde fler Rasta såg jag synergier både vad gäller personal och inköp. Men så här stort trodde jag aldrig det skulle bli och det är mycket tillfälligheter. Vi har länge velat etablera Rasta norröver också men när vi tittar på Vägverkets statistik ser vi att det är för lite trafik. Tyvärr.
Vad är anledningen till att du fortsatt arbeta med Rasta under så många år?
– Rasta är en så bra grej i sig själv och viktig för många mindre samhällen och deras föreningar. Jag känner alla chefer också och många har jobbat hos mig i 40-50 år. Så är det aldrig i storstan. Sedan är jag ju väldigt idrottsintresserad, fotboll är min stora passion, och vi sponsrar väldigt många idrottsföreningar.
Är det viktigt att göra gott?
– Jag mår bra av det, så ja, det är viktigt.
Hur ser dina dagar ut i dag när dina söner Fredrik, Daniel och Mikael tagit en större roll i företaget?
– Jag bor nära kontoret i Hovås utanför Göteborg och åker till jobbet vid 9-10-tiden på morgonen och sedan lämnar jag framåt 14 för att hämta hunden. Grabbarna har varit med sedan de var små och bott på Rasta på sommaren. Jag och min hustru pratade om att sälja av lite men det sa sönerna absolut nej till och i dag äger de 25 procent var. Det låter kanske klyschigt men vi funkar väldigt bra tillsammans även i jobbet.
Vad har du för planer för sommaren?
– Under sommaren bor vi i Båstad. Jag spelade mycket fotboll förr men sedan gick jag över till tennis och har spelat en del veteranmatcher. Tyvärr tvingades jag byta ett knä och kan inte tävla längre och då är det inte lika kul. Jag är ju trots allt en tävlingsmänniska. Men det blir mycket tennis ändå, familjen är där och vi tittar på matcherna tillsammans.
