Från krigets Damaskus till restaurangchef i Solna

Ibrahim Al Yasin möter upp utanför en förmiddagslugn Max-restaurang inne i jättegallerian Mall of Scandinavia. Efter att ha frågat oss om vi vill ha kaffe fixar han med van hand kaffet som rinner ner i de vita pappmuggarna. Efter flera år som vanlig medarbetare i köket har han koll på alla detaljer och fortfarande beräknar han att han tillbringar 40 procent av sin arbetstid ute ”i driften”, trots att han numera är restaurangchef.

– Det är viktigt att vara ute och ha koll på hur restaurangen drivs. Jag kan inte bara sitta inne på kontoret, resonerar han.

Hur hamnar en kille som en gång i tiden pluggade på universitetet i Damaskus på en hamburgerrestaurang i Solna? Svaret handlar förstås om kriget i Syrien, som bröt ut 2011. Uppvuxen i en medelklassfamilj var Ibrahim yngst av fem syskon och lite bortskämd, som han själv beskriver det. Som 18-åring studerade han engelsk litteratur på universitetet när livet tog en drastisk vändning.

– Vi demonstrerade för förändring i Syrien, men det blev krig. Det var kaos. Min bästa vän blev arresterad och dog i fängelse. Jag förstod att jag inte kunde stanna kvar, berättar han.

Krävande och farlig resa

Han lämnade Syrien året efter och tog sig till Libanon. Det som skulle bli en kort tid i exil blev tre år. Han pluggade international business management och arbetade på en restaurang. Men 2015 blev situationen även i Libanon svår för syrier, och Ibrahim tvingades vidare.

– Jag kunde inte stanna och jag kunde inte åka hem. Till slut blev Europa det enda alternativet.

Kontrasten mellan det som Ibrahim berättar om och de glada upptempolåtarna som pumpas ut genom den stora inglasade gallerian är nästan overklig. Rent geografiskt är det cirka 500 mil mellan Libanon och den trygga Max-restaurangen i Solna men vägen dit var krävande och farlig. Från Libanon åkte Ibrahim Al Yasin till Turkiet medan han sökte en utväg. Han tog sig över till Grekland i en båt som smugglare ordnat och sov på gatan i en otrygg miljö.

– Det var en sådan chock att komma till Grekland och inte bli betraktad som en ”vanlig människa” längre. Jag hade pengar och ville betala för att ta taxi och bo på hotell, men det fick jag inte, reglerna var bara så. Att känna sig så … unwanted.

Landade på Arlanda 2015

Ibrahim Al Yasin letar ett tag efter rätt ord. För det mesta rinner svenskan på, men då och då slänger han in ett engelskt ord. Valet att åka just till Sverige när det blev uppenbart att han inte kunde stanna i Grekland var ganska slumpartat.

– Min bror som bor i Qatar har en amerikansk fru och hennes bästa vän är svensk. Den här vännens familj kunde ta emot mig, så jag satsade allt på det.

Han betalade till slut för ett falskt id för att kunna flyga till Sverige. En dag i september 2015 landade han på Arlanda.

– Jag minns att jag tyckte att det såg främmande men jättefint ut. Och att det var så kallt. Det var september och omkring tio grader och Inga, min kompis mamma som hämtade mig, skrattade och sa, ”vänta bara”. Men mest var jag glad att vara någonstans där jag kunde känna mig trygg.

”Det va en bra vecka”

Att få ett första jobb i Sverige blev avgörande för Ibrahim. Hans erfarenhet av restaurangarbete gjorde att han snabbt fick en chans på Max. Samma vecka fick han också det efterlängtade beskedet från Migrationsverket: permanent uppehållstillstånd.

– Det var en bra vecka! Det var en ny värld som öppnade sig för mig och jag trivdes direkt på Max. Alla var snälla och välkomnande. Jag träffade så härliga människor och de har blivit mina bästa kompisar.

Tempot, rutinerna, att det hela tiden fanns något att göra och något nytt att lära sig – det tilltalade Ibrahim. Med tiden växte han i rollen, och 2018 blev han driftsledare. Hans chef Mikaela Ingel såg potentialen i honom och det var hon som pushade honom att börja prata svenska. Hon satte en utmaning: Han hade chans att bli driftsledare men då fick han inte längre prata engelska på jobbet.

– Jag blev chockad först, men det var det bästa hon kunde göra för mig, för det var så lätt att klara sig på engelska och som driftsledare måste du kunna kommunicera på svenska.

Vad tror du att hon såg i dig?

– Om jag är på en plats, vill jag liksom alltid ta nästa steg. Så kanske det var det? Att jag vill vara bäst här, i den här restaurangen. Kanske var det därför hon pushade mig jättemycket att prata svenska, för att hon visste att det bara var det som saknades.

Han fortsatte att klättra inom företaget och blev till slut restaurangchef för Max i Solna och på Mall of Scandinavia. 

Vad har ditt jobb på Max betytt för dig?

– Alltså, jag har lärt mig allt om Sverige från Max. Allt från hur man bokar en läkartid till hur man får en lägenhet till var jag köper de bästa skorna eller bokar en resa. Mina kollegor har lärt mig och det är jag så tacksam för.

Idag ser Ibrahim sin roll som mer än bara att driva en restaurang. Han vill skapa en miljö där alla känner sig inkluderade och betydelsefulla.

– I Syrien och i Libanon är det mer hierarkiskt, chefen pekar med hela handen. Här har vi möten där alla får vara med och kan påverka. Jag har lärt mig att behandla folk som jag själv vill bli behandlad. Det skapar en positiv kultur.

Hans engagemang har uppmärksammats och belönats. Han har mottagit priser som ”Rookie of the Year” och var också en bidragande orsak till att Max blev årets vinnare av CSR-priset, som ges till aktörer och företag som engagerar sig för ungdomar och delas ut av Solna stad. Genom samarbetet med staden har Max och Ibrahim skapat jobbmöjligheter genom både sommarjobb och praktikplatser.

– Det betyder mycket. Att få ett erkännande för det man gör är väldigt hjärtevärmande och roligt.

I november 2024 reste Ibrahim tillbaka till Syrien för första gången på tolv år. Han fick äntligen träffa sin familj men också ta farväl av sin far som varit sjuk länge i cancer och som gick bort under hans besök.

– Jag hade tur som hann träffa honom. Det var en fin stund trots allt och väldigt roligt att träffa mamma och mina syskon efter så lång tid.

Samtidigt som många är lättade i Syrien idag är läget där fortfarande oklart och rörigt, som Ibrahim uttrycker saken.

– Längre fram kanske jag kan ha ett ställe även i Syrien, men än så länge är det bara en dröm. Min framtid finns i Sverige. Det är hemma för mig nu.

Vad gör du om fem år?

– Då kanske jag är distriktschef, säger han och skrattar. Nej, jag vet inte vilken titel jag har och exakt var jag jobbar men jag är garanterat kvar på Max, hundra procent.

Du kan läsa intervjun med Ibrahim Al Yasin i senaste numret av Besöksliv – affärsmagasinet för Sveriges roligaste näring sedan 1916. Alla medlemmar i Visita får ett exemplar av magasinet per anläggning genom sitt medlemskap.