Grattis Simon, hur känns det?
– Det känns kul! Men Sverigefinalen var nästan ännu roligare. Det var mer publik och så var det första gången jag tävlade. Då var jag så nervös att jag nästan fick en blackout. Den här gången var jag coolare, även om jag hade lite puls såklart.
Vilken var din vinnarrätt i EM-finalen?
– Jag lagade en stekt hälleflundra med smörslungad potatis, ostronskivling, picklat äpple och crème double med kål som sås. Och lite dill.
I den här tävlingen var ju råvarorna delvis hemliga. Vad hade du för strategi?
– Allt utöver proteinerna får man veta i förväg. 15 minuter före start får man en korg med fem typer av proteiner. Sedan har man 30 minuter på sig att laga maten. Jag visste att det skulle finnas någon fisk och hade tänkt ut en rätt som skulle funka oavsett vilken typ av fisk det var.
Föredrar du fisk framför kött?
– Ja, fisk är roligast. Det går att göra mer med smakerna, de binder ihop sig på ett annat sätt än när man gör en kötträtt. Jag är lite trött på kött.
I april nästa år väntar VM för konferenskockar. Är du taggad inför finalen i New York? Och hur förbereder du dig?
– Ja, det blir svinkul. Jag tror att det är samma upplägg, alltså att man i förväg får veta vad som finns i skafferiet men att proteinerna blir en överraskning. De har ju helt andra råvaror i Amerika och jag vet inte riktigt vad som kommer att vara i säsong. Så det får jag kolla upp. Jag ska nog satsa på en fiskrätt men kanske får ha en backup-plan och planera för en kötträtt också.
Hur kom det sig att du blev kock?
– Det var en slump. Jag jobbade lite extra på min morbrors restaurang i Sigtuna, diskade och serverade. Han föreslog att jag skulle bli kock och jag tänkte: varför inte? Jag fick jobb som lärling ett år hos kökschefen och vice vd:n Tobias Strömberg och de andra kockarna här på Kristina. Sedan jobbade jag på olika ställen under ett år. När en av kockarna på Kristina sa upp sig för ett år sedan erbjöd de mig jobb.
Har du någon förebild som kock?
– Nej, inte alls. Jag är faktiskt inte så jätteintresserad av mat som många kockar är. Jag tror inte att jag kommer att vara kock hela livet heller, men just nu känns det kul.