Marion Ringborg tar plats även utanför tv-rutan

Tillsammans med vapendragaren Linn Söderström utgör Marion Ringborg en fristående matlagar-duo. De driver bland annat pop up-krogen Garba i Stockholm – som tar lunchmåltiden på största allvar – arbetar med cateringuppdrag och medverkar i tv-programmet ”Kockarnas kamp”.

Varför valde du att tacka ja till det? Du och Linn känns som kockvärldens svar på indie-pop, medan tv-programmet snarare är kommersiell radiomusik.

– Ja, det är så långt bort från mig jag kan komma. Men för mig som matlagare är det en rolig utmaning. Fast jag är absolut ingen tävlingsmänniska egentligen.

Linn slutade som trea 2017. Hur hittade ni varandra?

– Vi träffades via det kvinnliga kocknätverket Takeover. Hon frågade om jag ville vara med och göra en middag på Ekstedt. Vi klickade verkligen, men jag skulle precis flytta till London.

Hur var det att jobba i London jämfört med i Sverige?

– Jag jobbade på Lyle’s [nr. 38, 50 Best Restaurants, 1 stjärna Guide Michelin] och det var liksom en kombination av att det var väldigt modernt – ledningen hade ett schysst tänk – men det var en elak stämning bland kollegerna. Kanske för rivaliteten var så hög. När jag jobbade förrättsstation så delade jag grill med varmköket och helt plötsligt kunde de ha dragit bort alla mina bitar så att de var råa.

Hur agerade du då?

– På ett trevligt sätt. Att gå in i en konflikt bekräftar bara dem som söker konflikt.

Vilka matlagare ser du upp till och inspireras av?

– Mathias Dahlgren, Gastrologik och numera stängda Hedone i London. Jag jobbade där och lärde mig oerhört mycket, även om det är helt galet hur saker och ting gick till. När jag kom så var det två personer som jobbade där som bara gick och aldrig mer kom tillbaka för att det var så tufft.

Hur skulle du beskriva din matlagning?

– Jag älskar ”juicig” mat, buljonger som fått tid på sig och mycket hantverk bakom. Och all mat som är vacker. Jag har aldrig varit i Italien, men det är ett kök som jag inspireras av.

Du och Linn nämns ofta tillsammans med ordet ”attityd”. Vad tror du avses med det?

– Vi gör samma jobb som alla andra men med skillnaden att vi är två tjejer och då blir det helt plötsligt unikt. Vi är målinriktade. Det kan man ju tolka som attityd, men det hade nog inte sagts om en man.

Hur förhåller du dig till jämställdhetsfrågan inom restaurangbranschen?

– Det är blandade känslor. Det sker en utveckling och det är bra att vi pratar om det, men det är tråkigt att den som är tjej och gör något automatiskt måste bära stora feministfanan. Man får liksom inte bara vara duktig och tjej.

Du berättar i ”Kockarnas kamp” om hur du ofta upplevt rasistiska strukturer.

– Det är ju vardagsmat överallt och händer hela tiden i alla branscher. Tyvärr. Jag tar upp det för att jag vill ha en ökad medvetenhet, för att folk ska tänka efter. Det finns en bild av hur saker är uppbyggda, vem som är kock, städare och hovmästare – det är väldigt inrutat. Folk är trångsynta. Senast för en månad sedan satt jag med några kockar som sa: ”Det är helt sjukt att du pratar så bra svenska”. Då önskar man att någon av de vita personerna sagt till de andra.

Hur kommer det sig att du blev kock?

– Jag hade superdåliga betyg och kom inte in på något annat. En månad in så var jag helt frälst. Att jobba praktiskt och mycket med händerna visade sig funka för mig.

Finns det någon mattrend du skulle vilja begrava för gott?

– Allt som kallas ”bowls”. Och sluta ät avokado. Det är inte så svårt om man läser på om hur skogen förstörs och hur drogkarteller är involverade. Vi kan bättre än så!

En sista fråga: Hur ser du på din framtida karriär?

– Om man tror på något tillräckligt så händer det, brukar jag tänka. Och jag vill öppna en restaurang med Linn under namnet Garba. För oss är det inte bara en krog vi öppnar, det är en idé, en miljö, ett livsverk.