Fika utan slut med slopat matkrav

Det är en torsdag i mitten av augusti när Besöksliv gästar småländska Ljungby. En tid på året då många av industristadens anställda återvänt till jobbet efter sommarsemestern och saker så smått börjat återgå till det normala. Men just den här veckan är inte som andra. Årets upplaga av Ljungbydagarna, en av regionens största stadsfester, är inne på sin fjärde dag och stadskärnan har tagits över av hoppborgar, musik, foodtrucks och framför allt, väldigt många besökare.

Och det är av ytterligare en anledning en speciell dag även för Per ”Bira” Larsson som driver Lilla Hembageriet.

– Ikväll ska vi för första gången testa fika utan slut, förklarar han när vi möts på bageriets uteservering mellan pensionärer och yngre par som njuter av solen och kaffet.

– Normalt stänger vi klockan 18, men nu kör vi på och fortsätter med fikat inpå kvällen och utökar samtidigt menyn med smörrebröd och lite sådant. Meningen är att det ska bli permanent flera kvällar i veckan. Vi har kunderna men vi vill att de stannar längre. För oss blir den här kvällen som en nystart efter 15 år, säger han.

Kan utöka öppettiderna och anställa fler

Det är inte första nystarten för Lilla Hembageriet. Men tidigare har förändringarna bestått i att de i takt med en ökad popularitet behövt flytta till nya lokaler. Det här är den tredje – och största – lokalen sedan starten och här på Storgatan 17 har de huserat sedan 2016. Vid sin sida har han hela tiden haft sambon Josefin Johansson som han beskriver som den kreativa av de två.

– Det är hon som bakar, testar nya kreationer och tar fram menyer. Jag är den som sitter vid datorn och fixar allt det administrativa.

När jag träffar Josefin bekräftar hon bilden.

– Att hitta nya saker, utveckla och vara kreativ är det som jag tycker är roligt. Jag kan restaurang och kafé men placerar mig helst inte vid en dator, säger hon leende.

Det finns även en annan skillnad mellan de två. Medan Per får ett ”tjenare Bira” från var och varannan människa som passerar och ser ut att njuta av det sociala samspelet håller hon sig helst mer i bakgrunden.

– Det är så det är, alla hälsar och ska snacka. Min sambo har lite problem med det men det har inte jag, men så är jag ju artist också och van att framföra både det ena och det andra.

Han förklarar att musiken – och då specifikt punken – haft en viktig roll i hans liv ända sedan kusinerna kom hem från London 1977 med Ramones- och Sex Pistols-plattor i bagaget. Snart hade han bildat sitt första band.

– Jag såg Sex Pistols både i Halmstad och Växjö när de var här 1977 och fick Sid Vicious autograf på ryggen. Då var jag 12 år, säger han och beskriver mötet i detalj innan han går vidare med att berätta om de egna banden Snuten tjuter och För Fan. Det tar emot men till slut får jag stoppa honom. Visserligen hör jag mer än gärna anekdoter om gamla punkhjältar, men det var ju bageriet vi skulle prata om och framför allt det slopade matkravet. För det är ju faktiskt tack vare avskaffandet som de nu kan utöka öppettiderna och i förlängningen anställa fler. Han nickar förstående.

Ett glas cava till räkmackan

Redan den 2 juni, dagen efter att lagen trädde i kraft, hade han sitt alkoholtillstånd och han tror själv att han var en av de första i landet som fick sitt tillstånd utan krav på omfattande matmeny.

– Jag har också alkoholtillstånd på andra ställen, jag driver bland annat Poco Loco här i Ljungby, så de vet vem jag är och hur mina bolag ser out och att det inte är några problem.

De har sökt serveringstillstånd för Lilla Hembageriet tidigare, men aldrig lyckats bli godkända. Kraven var helt enkelt för stora.

– Du skulle ha en trerättersmeny och jag tyckte väl att vi hade det med våra pajer och sallader, men icke…

Hur reagerar stammisarna på att ni nu serverar alkohol?

– Mycket bra. En del i personalen var lite oroliga över att det skulle bli fylla och att fikakunderna skulle skrämmas bort. Men jag visste att det inte skulle bli något stök och nu ser de att det funkar, så det är klockrent.

Här finns ingen starksprit utan det är öl, vin och bubbel som gäller utöver den vanliga dryckesmenyn. Och en del nya smakkombinationer har blivit återkommande beställningar. Cava till räkmackan är en sådan, fylld croissant och ett glas vitt är en annan. Och Per tror att de med nya tillstånd även kommer kunna utveckla den matigare delen av menyn, utan att det blir en restaurang i gammal mening.

– Vi är bara i början, det kommer bli jättebra, säger han medan en jämn ström av människor passerar på gångstråket utanför. I Järnvägsparken pågår loppis samtidigt som Svenska kyrkan förbereder sig för kvällens uppträdanden.

”Vi brinner för skapandet”

Per Larsson är en pratglad, entusiastisk och utåtriktad person som har nära till skrattet. Samtalet glider mellan olika ämnen och framför allt tycks han vara en riktig idéspruta. På kort tid hinner han prata om hur de ska bygga om lokalerna (”Där i hörnet ska vi ha en bar, den är redan beställd”), om en planerad restaurang i Båstad, om att öppna nytt på Kanarieöarna, om att ta fram en pizzadeg för den som väljer LCHF-diet och planerna på att bygga om lokalen vi befinner oss i.

– Josefin säger att det måste brinna i huvudet på mig, skrattar han.

Du framstår som en ganska rastlös person, ändå har du blivit kvar i Ljungby i alla dessa år. Hur kommer det sig?

– Jo, jag vet att det är konstigt. Men jag höll på mycket med hästar och tävlade i hoppning, så jag har en ganska stor hästgård som jag tycker jävligt mycket om. Och vi trivs bra där ute på landet. Sedan var min mamma ganska dålig och så länge hon levde ville jag vara här. Hon dog förra sommaren, men sedan kom ett barnbarn och sedan ytterligare ett. Så Kanarieöarna får vänta lite, säger han utan att se särskilt missnöjd ut.

Var ser du Lilla Hembageriet om ett år?

– Vad gäller den ekonomiska biten kommer jag att omsätta mer och anställa fler. Jag har möjlighet att bredda lokalen, använda den till mer och på olika tider. Sedan kommer jag att fortsätta vurma för kvaliteten och det vi producerar här. Vi har gäster som åker från Växjö och Värnamo för att de kan beställa specialsaker här: glutenfritt och sådant som rör allergener och som ingen annan vill ta i för att det är för dyrt. Men vi brinner för skapandet. Allt vi serverar här bakas från grunden.

Josefin är inne på samma spår. Det är viktigt att de bakar sitt eget bröd och hon säger att det blivit enklare med åren.

– Man har lärt sig mycket sedan starten. Att använda jässkåp till exempel. Jag måste inte vara på plats klockan ett på natten och göra alla degar, som jag gjorde förr. Det går att förbereda dagen innan.

Hur ser du på matkravets avskaffande?

– För oss blir det ett bra komplement och det är något vi velat kunna erbjuda länge. Inte minst har många turister från Danmark och Tyskland efterfrågat en öl eller ett glas vin. Nu kan folk ta ett glas vin till räkmackan om de vill det, som vi önskat hela tiden.

Innan vi skiljs åt är det en fråga som bara måste ställas.

Per, varför kallas du för Bira?

– Haha, det är så gammalt så det kommer jag aldrig bli av med. Det kommer stå på min gravsten. Ingen vet vem Per är, men säger man Bira vet folk. Så det får jag leva med, säger han utan att avslöja när smeknamnet föddes.

Du kan läsa mer om det slopade matkravet i senaste numret av Besöksliv – affärsmagasinet för Sveriges roligaste näring sedan 1916. Alla medlemmar i Visita får ett exemplar av magasinet per anläggning genom sitt medlemskap.