Annons

”Jag var fruktansvärt nervös”

zoom Fatserveringen av huvudrättens anka var en utmaning för många.  Foto: Dan Lepp/Nobel Media
Fatserveringen av huvudrättens anka var en utmaning för många. Foto: Dan Lepp/Nobel Media
NYHETER. Jasmine Davidsson från gymnasiets hotell- och turismprogram i Blentarp, serverade under gårdagens bankett i Blå hallen. ”Jag var glad över min tidigare erfarenhet av fatservering, som jag såg att några stod och övade på i sista stund”, berättar hon.
Annons

Att servera under ett av världens största serveringsarrangemang kräver sina nerver, med filmkameror överallt och dessutom vetskapen om att hundratusentals tv-tittare i närbild kan följa serveringen.

– Jag var fruktansvärt nervös dagen innan, det är ju ett sådant enormt evenemang, säger Jasmine Davidsson, som reste upp till Stockholm från skånska Blentarp för att servera under Nobelmiddagen.

Väl på plats i Stadshuset under gårdagen släppte den värsta nervositeten.

­– Jag tänkte inte ens på kamerorna under kvällen, jag var så fokuserad på att allt skulle klaffa. Men nu och då kom spänningen tillbaka, när vi stod och väntade på att gå ut med maten.

Kände du att du hade nytta av något särskilt från din utbildning?

– Ja, det var en stor fördel att kunna fatservering. Det har jag med mig i ryggen både från skolan och från mina praktikperioder. Det var inte alla som var lika hemma på det, jag märkte att vissa stod med gafflar och skedar och tränade innan vi skulle gå ut.

Men när maten skulle läggas upp på tallriken fick även Jasmine hålla tungan rätt i mun.

– Vi hade ju fått se en bild på exakt hur upplägget skulle se ut, så det gällde att tänka till inför upplägget på varje tallrik. Jag tänkte på klockslag, ”ankan ska ligga på klockan två, potatisen på klockan tolv”, så att alla tallrikar skulle se likadana ut.

Vid fatservering ökar ju även risken att råka spilla ner i knät på någon gäst …

– Jo precis, det hade ju varit det värsta. Usch vad hemskt, det hade varit en mardröm. Men allt gick bra och jag är verkligen jättestolt över mig själv för det.

Hur var stämningen på plats?

– Det var jättetrevligt, trots att det var fullt upp hann jag ändå prata med flera och alla var jättetrevliga. I servisen jobbade folk från hela landet, i alla olika åldrar och med olika erfarenhetsnivå. Det var skönt att ha de lite äldre med mer koll på plats.

Är det något särskilt du tar med dig från kvällen?

– Det var spännande att få se hur strikt det var och hur snabbt allt ska gå, samtidigt som det måste se fint ut när man serverar och bli vackert på tallriken. Det var en utmaning, men alla hjälpte varann och såg till att allt flöt på.

– Det kan man ju bli bättre på i servisen en helt vanlig kväll på en restaurang också. Istället för att tänka ”det där är inte mitt bord” kan vi hjälpa varandra mer, så blir det en ännu bättre helhetsupplevelse för gästerna, men även för oss som jobbar, säger Jasmine Davidsson.

Vårt stöd till det lokala näringslivet i Stockholm

Vårt stöd till det lokala näringslivet i Stockholm

Coronapandemin slår hårt på Stockholms näringsliv. Därför vill Stockholm Vatten och Avfall erbjuda en möjlighet till snabbare ändringar i avfallsabonnemang och lättnader i betalningsvillkor