”Det handlar om ömsesidig kärlek”

När vi första gången pratas vid i telefon förklarar Berit Wahlgren att hon fattar precis varför Besöksliv vill intervjua henne.

– Jag är faktisk ganska unik. För jag har drivit det här stället så länge. Och jag har varit med om så mycket.

I över fyra decennier har hon styrt den ikoniska järnvägsrestaurangen i Stockholm med patos, värme och ett språk som inte räds att kalla en spade för en spade.

Tog över efter ultimatum

Historien sträcker sig tillbaka till 1935 då Berits moster, Annie, tog över verksamheten. Moster Annie var en färgstark kvinna som drev krogen med hård hand men som med åren alltmer drog sig tillbaka till kontoret för att räkna pengar och träffa älskare.

– Hon var ju högsta hönset i släkten, henne fick man inte säga emot.

1983 var restaurangen i dåligt skick. Det var glest med gäster och ekonomin var körd i botten.

– Jag jobbade extra och visste precis hur dåligt ställt det var. Det var kanske tio lunchgäster och några kvällsgäster – Bygg-Uffe, Bernt och Grönhagen – som drack varsin back öl.

Moster Annie ställde ett ultimatum: Berit skulle ta över.

– Jag var inte alls intresserad. Jag pluggade ekonomi och hade andra planer, men man sa inte emot moster. Och jag kunde bara inte låta stället gå i konkurs, jag kände att jag var tvungen att rädda ryktet.

”Vi skulle servera vällagad husmanskost”

Det första Berit Wahlgren gjorde när hon tog över var att rensa upp i verksamheten. Hon satte omedelbart stopp för det svarta fifflet och såg till att varenda krona slogs in i kassan. Framför allt tog hon tag i maten.

– Det viktigaste för mig var att få in en kock som faktiskt kunde laga mat. Vi skulle servera riktig, vällagad husmanskost från grunden.

Dagen då Besöksliv hälsar på serveras stekt salt sill med löksås. Stående inslag på menyn är även raggmunk med stekt fläsk, köttbullar, kåldolmar och pytt Bellman med rå äggula och rödbetor.

Stilsäker inredning

För några år sedan tog sig Järnvägsrestaurangen in på anrika The Guardians lista över Europas bästa järnvägskrogar och alldeles nyligen utnämnde Svenska Dagbladet restaurangen till en av Stockholms fem bästa leverantörer av husmanskost.

Förutom maten gör även inredningen sitt för att skapa en speciell, lugn och tidlös känsla. Det mesta är sig helt enkelt likt sedan 1932 då byggnaden, ritad av arkitekt Albin Stark, invigdes. Taket pryds, då som nu, av en vacker, rund takmålning av konstnären Ewald Dahlskog, som föreställer sju olika yrkesgrupper i Roslagen.

För den stilsäkra inredningen stod Axel Einar Hjorth, chefsarkitekt på varuhuset NK. Det var också hos NK som de specialritade stolarna, borden, blomlådorna och klädhängarna tillverkades – och allting finns bevarat än i dag.

Samlingsplats för djurgårdare

En speciell era inleddes när restaurangen blev en trygg hamn för Djurgårdens supporterskara. Eftersom Östra Station är ändstation för Roslagsbanan och ligger nära Stadion blev krogen en samlingsplats för DIFare från 1985 tills matcherna flyttades till Tele2 Arena.

Gänget med tuffa killar avskräckte aldrig Berit, som själv är en trogen djurgårdare.

– Jag sa till dem direkt: ”Det finns bara en som bestämmer här och det är jag. Jag skiter fullständigt i vad ni tycker och tänker, här sköter man sig.”

”Du får inget om du inte ger”

En av de mest ökända busarna på den tiden var känd för att vara farlig. Men Berit backade inte.

– Han satt där och vickade på stolen och var spänd. Då tog jag tag i nackkragen på honom och sa: ”Nu ska du sitta ner och hålla käften, annars ska du ut härifrån.” Men när jag såg honom i ögonen… det var som kärlek vid första ögonkastet.

Berit blev som en extramamma för Peter.

– Han blev som min son. Han har ordnat upp sitt liv jättebra och vi har kontakt än i dag, 40 år senare. När vi firar matcher eller jubileum är det bara han som får köra mig i rullstolen, säger hon och lägger till:

– Jag brukar säga att du får ju ingenting om du inte ger. Och särskilt med de här djurgårdarna, busarna. Det handlar om ömsesidig kärlek och respekt och det gäller alla gäster.

Du kan läsa en längre version av artikeln om Berit och Järnvägsrestaurangen i senaste numret av Besöksliv – affärsmagasinet för Sveriges roligaste näring sedan 1916. Alla medlemmar i Visita får ett exemplar av magasinet per anläggning genom sitt medlemskap.