Målet är guld i Culinary World Olympics, 2020. Det var i mars som den nya truppen att laga hem segern presenterades. Men den nya laguppställningen fick kritik i sociala medier. Alla nio var män.
Denna vecka presenterade svenska Kocklandslaget de tre elever som rekryterats genom Malin Söderströms stipendium. Syftet med stipendiet är att få in fler kvinnor i Kocklandslaget, vilket på sikt kan det komma att bryta mansdominansen.
– Vi är supernöjda över att kunna välkomna Matilda, Hanna och Matilda till laget då de är tre personer som i allra högsta grad kommer att bidra till slutresultatet i OS. Vi är nu också några steg närmre en jämnare könsfördelning i laget och har stora förhoppningar om att de under nästa tävlingsperiod kommer att söka platser hos oss eller i juniorlaget, säger lagkapten Fredrik Andersson.
Den välmeriterade kocken Malin Söderström har själv ingått i laget 1992-1998. Stipendiet som bär hennes namn instiftades för två år sedan. Det är ett utbildningsstipendium för kvinnliga kockar eller konditorer upp till 23 år och innebär en elevplats i laget.
Hur känns det att ha ett stipendium uppkallat efter sig?
– Toppen! Det är en fantastisk möjlighet för de som får det, men det är tråkigt att det ens ska behövas vara aktuellt, säger Malin Söderström.
Hon berättar att initiativet kom från lagledare Fredrik Andersson, som var mån om att få fler tjejer till laget.
– Det finns så många därute som är duktiga. Men det har varit få som intresserat sig. Orsakerna till det är flera, man vill fokusera på sitt arbete och inte ha det här på sidan om. Några kanske inte riktigt vågar satsa. Med stipendiet blir det som ett mentorskap, man får vara med och se arbetet bakom, känna en trygghet i det och sedan vilja fortsätta vara med i laget.
Hur kom det sig att det sig du sökte dig dit 1992?
– Min lärare från restaurangskolan i Sandviken, Sven-Åke Larsson, sa: ”Självklart ska du söka”. Jag hade ett jätteroligt jobb men ville mer och hade hur mycket tid som helst. För mig har det har det betytt jättemycket med den här tiden i Kocklandslaget. Det var en rolig och lärorik period när man var så pass ung.
Du var den första kvinnan någonsin i laget. Reflekterade du över det då?
– Det sägs så. Men det stämmer inte riktigt, jag var kanske den första att göra en full period men det hade varit med tjejer innan, som kandidater eller konditorer och någon som kanske hoppade av.
– Men jag var väl omhändertagen och det var en schysst atmosfär. Jag var van från mina tidigare arbetsplatser att vara själv som tjej.