Annons

Niehku Mountain Villa

zoom
Att bo på Niehku kändes lite som att vara hemma. Fast i en lyxigare version. Många hotell strävar nog efter just den känslan, men här kände jag den verkligen.
Annons

I helgen startar skidpremiären i Riksgränsen igång. En helg som jag tidigare förväntansfullt räknade ner dagarna till när det ”bara” var 100 kvar. Nu för tiden är besöken inte så frekventa. Men hjärtat klappar fortfarande starkt för platsen eftersom det är där jag har mina rötter. Det var där mina föräldrar träffades på 80-talet och för sju år sedan mötte jag min sambo i samma byggnad.

Det senare firade vi i höstas på det nya hotellet Niehku Mountain Villa i Riksgränsen. Kanske har ni hört talats om det? Eller varit dit? Hotellet är byggt i ett gammalt lokstall som var i drift mellan 1902 och 1923 och ligger precis på gränsen av Norge och Sverige. Och när jag igår såg på sociala medier att även dem slår upp dörrarna för säsongen i helgen så påmindes jag om att jag inte berättat för er om den upplevelsen.

Att bo på Niehku kändes lite som att vara hemma.
Fast i en lyxigare version. Många hotell strävar nog efter just den känslan, men här kände jag den verkligen. Och visst, den förstärks möjligtvis av att vi befinner oss på en plats som faktiskt varit mitt hem. Samtidigt kan vi väl alla komma överens om att det är skillnad på att besöka en gammal hemort och att faktiskt känna sig hemma i den. Det är så mycket mer som spelar in.

Mat och dryck brukar ju vara en grej som väger tungt när det kommer till helhetsupplevelsen. Och ja. Jag har ätit några gånger på Meteorologen, hotellet som en av ägarna tidigare drev, där jag fått otroliga måltider serverade. Så jag hade väldigt höga förväntningar för Niehku. Och även om det var gott så var det faktiskt inte maten som gjorde det största intrycket på mig utan atmosfären. Atmosfären blev efter den här helgen någon slags måttstock på vad lyx egentligen är för mig.

Jag älskar nämligen att skämma bort mig själv, men jag kan bli väldigt obekväm om det blir för flådigt. Jag har ju unnat mig något och då vill jag kunna njuta av det. Inte känna mig stel. Det finns inget värre än när det känns krystat eller påklistrat. Fy! Men på Niehku skulle jag utan problem kunna gå runt i enbart underställ till middagen utan att det kändes konstigt. Och att kunna kliva in i storstövlarna för att njuta av en vällagad middag i underställ med dryckeskombinationer från en av Sveriges bästa sommelier i deras fantastiska matsal är väl på något sätt höjden av lyx? Nu satt jag inte i underställ under vår middag. Men bara vetskapen om att jag hade kunnat göra det om jag ville är väldigt avslappnande.

Personalen tog dessutom hand om oss som att vi var goda vänner på besök. Från att vi klev in i receptionen till att vi checkade ut.

Men det som gjorde att lyxbarometern slog i taket var när vi fick bo i så här vackra rum MED hund (!!!) Vassi gillade det också, som ni ser.

Avslutningsvis måste jag också skriva någon rad om hur mycket jag uppskattar att ägarna ”Julle” och ”Strumpan” faktiskt varit i Riksgränsen och har sin bakgrund här. De är inte några okända som kommer hit och slår upp ett hotell i vår historia utan eftertanke. De är tidigare säsongare som brinner för att göra platsen lite bättre. De har förverkligat sin dröm – men värnar samtidigt om själen, naturen och arvet. De har lyckats kombinera historia och nytänk. Något som jag vet att några var oroliga för när projektet startade igång. Men jag tycker att det enbart har blivit till det bättre! Nu har den plats som tidigare var full av liv under tidigt 1900 återigen blivit aktiverad och uppskattad efter flera år i glömska. Och det måste väl ändå vara den bästa sortens etableringar?