Annons

Värdskap hela vägen

zoom
Den senaste tiden har jag reflekterat mycket kring värdskap. I vår bransch är den ofta hjärtat i verksamheten. Många av er har säkert genomfört en rad av olika utbildningar och kurser inom ämnet med fokus på just bemötandet av besökare och gäster. Men varför nöjer vi oss där?
Annons

Jag har jobbat på flera olika företag där cheferna engagerat förklarar på introduktionsdagarna om hur viktigt det är med värdskap. Att vi som ny personal nu förväntas bemöta våra besökare rätt och riktigt. Vi får se filmer och det delas ut handböcker som vi ska läsa på. Allt för att besökaren ska känna sig välkommen. Några veckor senare ser jag hur samma chefer glömt allt de predikat och bemöter serveringspersonalen på den lokala restaurangen långt ifrån ödmjukt eller trevligt. Ibland brister det även i bemötandet till den egna personalen. Är det då ett hållbart värdskap?

Jag har hoppfullt lyssnat till högt uppsatta som förklarar på stora föreläsningar och konferenser om hur det är brist på unga i branschen och att det är en utmaning att stärka upp med ung kompetent personal. För att lite senare under lunchen ändå sitta ensam med mina klasskompisar trots våra upprepade försök till att visa engagemang och intresse. Är det samma värdskap vi utbildats i? Konsten att få människor att känna sig välkomna.

Utmana dig själv
Min utmaning till dig idag är att du frågar dig själv, helhjärtat, hur det står till med ditt värdskap? Har du värdskapet med dig hela vägen? Kan du bjuda in ytterligare? Ser du någon i din närhet som gör det där lilla extra där du kan bidra på något sätt? Finns det någon nystartad verksamhet där du kan erbjuda din expertis? Tänk steget längre med värdskapet och lägg inte allt fokus på besökaren. Lyft blicken. Jag är fullt övertygad om att det kommer gynna dig, din verksamhet och region mer än du tror.

Två goda exempel, Johan & ”Tummen”
Som avslutning skulle jag vilja lyfta två personer som verkligen har värdskapet i ryggmärgen och som jag försöker ha med mig som inspiration i vardagen. Nämligen Johan och ”Tummen”.


Johan Stenevad har jag varit i kontakt med enbart ett fåtal tillfällen, men varje gång känner jag mig som en del av kungafamiljen. För några år sedan arbetade jag som koordinator för en filmspelning och vi hade då kontakt i princip dygnet runt. Under några dagar hade vi nämligen inspelning i området kring Kangos och placerade en del av produktionen hos honom på Lapland Guesthouse. Jag var oerhört omständlig med mina krav och ändringar. Men Johan svarade ändå alltid glatt “Vi fixar det Emma, inga problem!”. Tidigt i vintras möttes våra vägar igen på en parkering utanför ett hotell här i Kiruna. Nu var jag inte längre gäst utan en konkurrent och jag skulle hämta mina första gäster för säsongen. Jag var lite nervös och ringrostig så satte mig i bilen med gästerna och glömde att kolla rutan som var alldeles full av is. Hann knappt notera det innan personen i bilen bredvid vänder sig till min ruta, lyfter vindrutetorkarna och skrapar bort isen. Försöker skymta vem det är som gör denna fina gest, och såklart var det Johan som glatt tittade in i bilen.

Den andra personen är min tidigare kollega Andreas “Tummen” Hermansson. En frisk fläkt som verkar andas värdskap i varje andetag. När jag studerade Naturturismutveckling besökte vi Icehotel vid ett tillfälle och då var Tummen guide. Han visade oss runt i knappt 20 minuter, men hans sätt att vara och hans inlevelse till att stolt berätta och förklara om företagets historia resulterade i att vi lyfte honom som ett exempel över bra värdskap i princip hela utbildningen. Han bjuder in på ett väldigt fint sätt och behandlar dig som att ni varit goda vänner sedan barnsben trots att ni alldeles nyss hälsat på varandra. Och det oavsett om du är personal på en annan avdelning, reseagent, adlig eller superkändis.