• Hur förpackar du?

    Det händer mycket på jobbet, jag har inte hunnit blogga. Nu sjunker jag ner på fredageftermiddagen och ska strax gå hem. Men har först lite funderingar kring förpackningar…

    Jag undrar hur mycket av matupplevelsen som ligger i synintrycket och känslan när gästen tar i ett glas, en mugg eller en förpackning av något slag. När jag går i butiker och framförallt när jag reser tittar jag väldigt mycket på hur man väljer att förpacka olika typer av mat.

    En vacker förpackning kan göra att jag tar beslutet att köpa just den varan. Ser det aptitligt ut, ja då finns det ingen tvekan. En förpackning kan också få mig att känna lukten av det jag strax ska äta, redan innan jag öppnar den...

    Jag kommer ibland med idéer om hur jag tycker att saker och ting ska packas och presenteras här på firman. Eftersom många av idéerna är aningen orealistiska vid större kvantiteter så blir jag tyvärr ofta nerröstad av mina mer praktiska arbetskamrater. Då ser jag till att försöka få igenom ialla fall några saker, som färgval och märkning….

    Självklart är det också nyttan med förpackningen som gör att jag gillar den. Säkert är det så att jag aldrig mer väljer en specifik förpackning oavsett hur snygg den är, om det visade sig att den var väldigt opraktisk, såsen rann ut eller den kanske fastnade i maten.

    Ytterligare en parameter är såklart miljöbiten, öppnar jag en förpackning och upptäcker att den är foliebeklädd på insidan. Tja, maten höll sig varm kanske men jag vet inte riktigt hur jag ska sopsortera den.

    Hur uppfattar dina gäster det du serverar?

  • Sorry, ni får maten först på torsdag för då har vi personal

    Nu har avtalsrörelsen startat. Jag läser att HRF vill ta bort anställningsformen ”för enstaka dagar” och möjligheten att säsongsanställa. Jag undrar om de har medlemmar som jobbar på cateringfirmor.

    Ungefär så här ser vår verksamhet ut:

    Måndag 12 personal, tisdag 17 personal, onsdag 16 personal, torsdag 72 personal, fredag 12 personal. Och så fortsätter det….Vi känner tydligt av säsonger även om det inte blir lika påtagligt som för en skidanläggning eller en camping. Sex veckor på sommaren stänger verksamheten och vi har en fast personalstab på 12 personer som är heltidsanställda. Resterande toppar fyller vi upp med extra personal. Hur skulle vi kunna bedriva en verksamhet om vi inte kunde anställa personer ”för enstaka dagar”. Ska våra fast anställda jobba på tre ställen samtidigt de dagar vi behöver mer personal (fysiskt omöjligt)? Ska vi ta in en bemanningsfirma? Eller ska vi säga till våra kunder att, ni kan få leveransen på torsdag istället för måndag för då har vi personal som kan jobba?

    Jag tycker att de personer som jobbar ”för enstaka dagar” har det väldigt fritt. De kan alltid tacka nej till en förfrågan om tiden eller dagen inte passar. Visst förstår jag att det är svårt att försörja sig om man inte har ett fast jobb 40 timmar i veckan, men jag upplever att det finns mycket jobb för den som vill och kan! Många i vår duktiga servisstab kombinerar dessutom studier med extra arbete. Anställningsformen behövs!

    Det har tidigare varit diskussioner om rätten till heltid. Om man tänker sig en lunchrestaurang som har öppet mellan 11 och 14. De har kockar, kallskänkor och diskare men behöver många kassabiträden mellan 10:30 och 14:30. Vad ska man sysselsätta dessa personer med ytterligare fyra timmar per dag? Det skulle jag bra gärna vilja veta. Och hur i hela friden får man ekonomi i sin verksamhet?

    Det ska bli väldigt spännande att följa årets avtalsrörelse. Jag hoppas att den utmynnar i något bra. För alla parter.

  • Skolmaten - en het potatis

    Vår duktiga macaron-bagar-dotter går på Enskilda gymnasiet i Stockholm. Det är en friskola (bedrivs utan vinstsyfte) som fram till nu har tagit ut en matavgift av eleverna på gymnasiet för att kunna tillhandahålla en fantastisk, välsmakande, kärleksfullt lagad, vacker och näringsriktig lunch. Skolan har "fryst" de pengar som kommunen betalar för skolmaten och har begärt att få återbetala dem då vi föräldrar betalar skolan för maten på gymnasiet. Mycket få elever går ut och äter lunch på stan utan del allra flesta äter med glädje i matsalen på skolan. Eleverna blir mätta, glada och harmoniska. Man anordnar julbord, våffeldag, påsklunch och andra trevliga måltider. Studieresultaten låter inte vänta på sig. Vi har varit supernöjda! Rektorn skriver nu till oss föräldrar:

    ”Nu har skolan av Skolinspektionen fått i uppgift att från och med den 30 april erbjuda skolmåltider på gymnasiet, som är kostnadsfria.”

    ”Skolinspektionen bedömer att Enskilda Gymnasiet inte kan avstå från den del av skolpengen, som avser måltider och istället ta ut en avgift, eftersom kommunen saknar möjlighet att avstå från att betala ut en ersättning. Det handlar om att kommunens resursfördelning ska vara lika till alla utbildningar.”

    Beslutet innebär att resurserna till skolmåltiden kommer att minska med cirka 30 %, då kommunens matersättning är mindre än skolans matavgift. Konsekvensen blir självklart en försämrad kvalitet.

    Allt detta för att några elever sökt till skolan trots att de i förväg vetat om matavgiften och de fördelar som den innebär och sedan anmält skolan till Skolinspektionen för att skolan tar ut en avgift. Och för att kommunen inte tillåter att skolan avstår bidraget för att de inte kan bena ut hur de ska administrera ett återtag av ersättningen från skolan.

    I praktiken kommer det här att innebära att vi kommer att få en dotter som inte får fortsätta äta den fantastiska maten på skolan, personalen (de som får vara kvar) kommer att få trolla med knäna för att försöka upprätthålla en bra kvalitet på maten. Känns maten inte okej kommer hon antingen att hoppa över lunchen eller gå ut och äta något.

    Varför är skolmaten så nedprioriterad? Varför är det inte okej att en skola som förstår vikten av en bra lunch få ta saken i egna händer och ta ut en avgift för att kunna tillhandahålla det som ”kunden” vill ha? Skolplikten slutar ju efter nionde klass och det är upp till var och en att därefter söka till en skola som passar honom/henne. Varför börjar man på en skola som öppet värnar om maten (och inte hemlighåller att man tar betalt för det) om man inte gör det själv?

    Skolbespisningspersonal är generellt inte högavlönad trots att de har ett stort ansvar att ge skolbarnen en god, näringsriktig måltid så att de klarar av att tillgodogöra sig undervisningen på ett bra sätt. De är viktiga personer i kedjan. Det handlar också om att ge barnen goda, välbalanserade matvanor och att ge dem möjlighet att dela en god måltid med sina kamrater i en trevlig miljö. Förutom löner bör inköpet av råvaror till luncher vara den största enskilda utgiften på en skola. Hur har skolorna råd att stötta sina inköpsansvariga i köket med vidareutbildning och inspiration när de har ett sådant stort ekonomiskt ansvar?

    Barnen är vår framtid, vi måste se till att deras studier går så bra som möjligt. Förutsättningarna kan bli jättebra med god, vällagad, vacker och näringsriktig lunch. Det känns som om någon har glömt det.

  • Nya utmaningar för miljö- och hälsoförvaltningarna!

    Det finns ett rigoröst system för kontroll av livsmedelshantering här i Sverige, vilket är väldigt bra och tryggt. Man talar ibland om att det är så rent och fint här så vi svenskar ofta blir sjuka när vi kommer utomlands. Jag vet inte om det sistnämnda stämmer, men visst är vi bortskämda med att det är rent och ordningssamt.

    Förvaltningarna har haft system för att kontrollera alla oss restauranger, cateringfirmor och andra som jobbar med livsmedel. Utvecklingen går dock så snabbt framåt i branschen så att gamla regler måste revideras oftare. Också när det gäller debitering.

    Jag läste igår om krögaren Torbjörn Lagmark  som efter rättslig prövning fått pengarna tillbaka för inspektionstimmar han tyckte överdebiterats av Helsingborgs kommun.

    Hösten 2009 fick vi äntligen ett besök av miljö- och hälsoförvaltningen i Solna kommun. Vi hade inte haft ett enda besök på åtta år men debiterats en tillsynsavgift varje år. Vad hade vi fått för de pengarna ?

    Vi gick 2010 igenom alla våra räkningar från Solna kommun som sköter vår kontroll. Då upptäckte vi precis samma sak som Torbjörn Lagmark, att debitering och besöksfrekvens inte hängde ihop. Calle (min man och kompanjon) ringde till förvaltningen och talade med en nytillsatt chef om de tidigare inbetalda avgifterna. Utan att vi behövde gå till rätten beslutade Miljö- och hälsoskyddsförvaltningens tjänstemän själva att betala tillbaka en hel årsavgift för 2008 till oss då ingen tillsyn gjordes. (2007 infördes nya föreskrifter om avgifter för livsmedelskontroll som innebar en fördyrning av kostnaderna. Åren dessförinnan var avgifterna mycket lägre.)

    Så gå igenom dina räkningar och kolla med din förvaltning vad du får för dina inbetalda avgifter. Schablondebiteringar kan vara okej, om de jämnar ut sig över åren och man till sist får valuta för pengarna. Men att betala år ut och år in utan att få ett enda besök, det är inte ok, det tycker inte ens Miljö- och hälsoskyddsförvaltningen.

    Ordning och reda!

  • Nu är de tillbaka igen - les macarons

    Jag följer med nöje programmet Sveriges Mästerkock. Det är inga duvungar som lagar mat i det programmet även om veckans utslagstävling var riktigt lurig. De skulle (utan recept) baka macarons. Det gjordes med lite varierande framgång kan jag väl säga utan att överdriva.

    I somras bakade min dotter macarons ute på landet. Hon var lätt irriterad på vår gamla ugn som bränner i ena änden och fläktar i den andra (ja, dags att byta), men lyckades med konststycket att flera gånger under sommaren skapa helt sagolika macarons. Jag som följde hennes bakprojekt på nära håll konstaterade dock att det är väldigt lurigt få dem att bli helt perfekta.

    Vi var ute och plockade vildhallon och skogssmultron som fick smaksätta både smörcrème och macronkakor. Jag förevigade några av baktillfällena med lite fina bilder. Titta och njut…

Om min blogg

Det går att älska mat även om man skaffar sig en profession inom ett helt annat område. Livets vägar tog mig till restaurangbranschen trots att jag egentligen är civilekonom och jag är idag aktiv i den dagliga verksamheten och också delägare i Elwing & Co. Catering i Stockholm.
Mitt intresse för mat och smaker och allt däromkring ger mig mycket inspiration och idéer. I bloggen skriver jag om det dagliga livet på en cateringfirma, saker i omgivningen som påverkar vårt arbete, inspirerande möten, resor och restaurangbesök, branschfrågor och de många skillnaderna mellan att driva en restaurang och en cateringfirma. Jag filosoferar kring miljöfrågor och vad vi lämnar efter oss till våra barn och är nyfiken på väldigt mycket annat. Jag önskar dig intressant läsning!

Följ via RSS

Webbpuff

Besöksliv Nyhetsbrev

Annons