• Man tager vad man haver sa Cajsa Warg

    Nu har jag varit ute och rest igen, denna gång till fantastiska Sicilien.

    En reflektion jag gör är att varje ställe, varje land tar vara på det som finns närmast. När vi gick igenom grönsaksmarknaden inne i Palermo syntes det tydligt att det mesta odlats och mognat på plats. Salladen är lite grönare, tomaterna lite mognare och sötare, kastanjerna fräscha rakt igenom hela påsen. På citrusfrukterna sitter de små bladen kvar, vilket ger dem ett mer konstnärligt och aptitligt intryck.

    Eftersom frukten och grönsakerna inte behöver färdas så långt är också priserna otroligt låga i våra mått mätt. 0,79 Euro för en kartong färska smultron, godaste kvisttomaterna för 0,90 Euro kilot...

    Jag slås också av att det finns en utbredd kultur att använda alla delar på djuren i matlagningen. Komage, lever, testiklar, fötter allting finns synligt hos slaktaren. Visst används allt detta också i Sverige, men sällan så att vi som slutkunder får se råvarorna. Vi sätter i oss det i form av korv eller sylta. I mataffären där vi brukar handla hemma kommer det faktiskt in lite inälvsmat då och då, jag undrar om det har skapats en efterfrågan från invandrare eller om det är så att det finns en kunskap och ett intresse hos oss svenskar att faktiskt laga mat från grunden i större utsträckning. Har alla matlagningsprogram gjort sitt till kanske. Det är förmodligen fler 80-talister än 60-talister som kan sätta en köttfond.

    Hur som helst så finns det en husmanskost som ofta speglar vad det går att få tag i på orten. På Sicilien fick vi äta många rätter gjorda på aubergin som verkar ta en central plats. Tomater såklart, porcini (svamp) och fantastisk fisk, mycket svärdfisk. Ostar gjorda på get och fårmjölk.

    Melanzane alla Parmigiana åt vi bl a flera gånger. Det är som en Siciliansk signature dish. Vi provade den dessutom på olika restauranger för att verkligen få kläm på hur den brukar lagas. Ibland var den god, ibland gudomlig. Nu är det bara att börja laga! Siciliansk kokbok har inköpts för inspirationens skull.

  • Vad är det i maten?

    Om man är allergiker eller som jag går på diet, så behöver man hålla reda på vad man stoppar i sig. Det är ju bra för alla att veta vad man stoppar i sig, men just för mig särskilt viktigt just nu.

    Det som slagit mig under mina månader av diet är att det är väldigt mycket onyttiga saker i färdiga produkter som jag inte hade en aning om att jag tidigare stoppade i mig. Mitt sockerintag är väldigt lågt nu när jag medvetet undviker socker och jag förfasas över sockermängden i många brödsorter som jag väljer mellan när jag ska handla åt resten av familjen. När jag börja forska i det här med sockerersättning förstår jag att det som smakar godast faktiskt är nyttigast och mest naturligt. Aspartam - nej tack. Agave sirap - ja tack.

    På många, framförallt amerikanska produkter, är man duktig på att bekräfta för kunden att hon/han gjort rätt val. "Excellent source of vitamin C", "70% fat free!" (vad bra då är det ju bara 30% fett i....) och annat ser jag på olika förpackningar. För mig är det här marknadsföring, inte egentlig fakta. Titta här t ex, tänker du på "whole grain" när du ser dessa flingor? Antagligen inte...

    Vad är då slutsatsen av dessa iakttagelser? Jo, läs på förpackningarna så du vet vad du verkligen stoppar i dig. Börja nästa gång du går och handlar, vänd och läs på limpan och läs hur mycket socker det egentligen är i den. Laga maten från grunden själv så att du vet vad den innehåller. Använd naturliga ersättningsprodukter om du vill minska på socker eller fett. Och du, ha en fin helg!

  • Sopor sopor!

    Läste en artikel idag i Besöksliv om att vi i branschen ska kasta mindre mat. Artikeln handlar om en verksamhet som mätt hela sin besparing i samband med att man implementerat olika åtgärder för att minska svinnet. Jag känner mig så NÖJD över att vi på Elwing & Co. har jobbat med de här frågorna i många år redan. Vi har medvetet arbetat framåt med en miljöpolicy som gör att vi vågar se våra barn i ögonen. Vi har inte mätt besparingen på samma sätt, men det är så genomgripande åtgärder så jag vet att det är värt allt jobb!

    Sedan 2007 komposterar vi allt matavfall här på jobbet och i övrigt sorterar vi i följande s k fraktioner:
    Mörkt glas
    Ljust glas
    Returglas
    Returburkar
    Returbackar
    Frigolit/brännnbart
    Fett
    Kontorspapper
    Wellpapp och kartong
    Brännbar plast
    Metall
    Batterier
    Maskiner och inventarier
    Tonerkasetter till skrivare och kopiatorer
    Lysrör
    Glödlampor
    Lågenergilampor
    Övrigt avfall

    Där vi bor har sophanteringsbolaget fr o m den 1 juli 2012 börjat ta betalt per kg för soporna de tar hand om. Det har blivit en riktig tankeställare för oss hemma, nuförtiden vänder jag och vrider på varenda sak jag ska slänga och försöker sortera så gott det går så att ”blandsoporna” blir så små som möjligt. Jag slås av hur många onödiga förpackningar det finns och blir lite skraj när jag tänker på hur vi slängde sopor hemma när jag växte upp. Då fanns det inte mycket till sortering. Jag tror knappt att vi hade tidningsinsamling. Usch. Vi har i alla fall komposterat i åratal, maskarna jobbar på in i vassen. Vi har ALDRIG tömt komposten, men det borde vi nog för den är nog full av finfin matjord.

    Sjlälvklart handlar det inte bara om att sortera soporna. Det handlar också om att handla på ett vettigt sätt, att inte slänga i onödan och ta vara på rester. Jag har i ett tidigare inlägg skrivit lite om hur vi bör försöka öka medvetandet hos människor och slänga mindre rester.

    Hur slänger du sopor?

  • Du kan! Dukan

    Vilken härlig, lång och solig sommarsemester vi har haft. Vi har laddat batterierna och samtidigt gjort något väldigt spännande. Istället för att äta och dricka oavbrutet och ohämmat (så som det brukar gå till i vår familj i synnerhet under semestern) har jag och maken sedan början av juli ägnat åt oss en helt makalös diet som heter Dukandieten.

    Dukan kokbok

    Eftersom vi jobbar med mat har det varit väldigt svårt (tycker jag) att hålla vikten. Det har varit för många frestelser runt om oss hela dagarna och vips så hade vi båda gått upp sisådär 20 kg vardera utan att vi egentligen märkt hur. Vad gör man då åt det? Tja, jag började läsa om olika metoder att bli av med kilona. Vissa metoder kändes märkliga t ex LCHF, känns inte rätt (för mig) att äta så mycket fett! Trots ihärdigt letande så hittade jag ingen metod där man slapp räkna kalorier hela tiden (vilket låter så jobbigt, kan inte tänka mig att frivillgt vara hungrig) eller där man inte var tvungen att göra allting efter speciella recept. Tills en dag då en väninna presenterade mig för Dukandieten.

    Vi får äta i princip hur mycket vi vill bara vi håller oss till listan över de 100 livsmedel som är ”tillåtna”. Efter 7 dagars ”attackfas” med bara proteiner och därefter hittills 5 veckors omväxlingsfas då också 28 olika grönsaker är tillåtna varannan dag har jag gått ner 7 kg och maken 10 kg. Det har gått otroligt lätt! Promenad 30-40 minuter om dagen, i övrigt inget annat. Jag har inte varit hungrig en enda gång mellan måltiderna, så ska du testa viktnedgång rekommenderar jag varmt denna metod. Vi har lyckats klara dieten ”trots” en tur till Italien och vi har fått så bra och god mat hela tiden. Här är några bilder från resan:

    Grillad fisk

    Fantastiskt kött på restaurang Diana i Bologna

    Jag lovar att följa upp och berätta vad som händer framöver! Tills dess kan du läsa mer om Dukandieten och kanske prova själv? ;) Själv njuter jag av lite ”tillåtna” livsmedel:

    Augusti och kräfttider igen hemma i Sverige

  • Det finns guld i skogen

    Det måste ändå vara så att väldigt mycket av det man får med sig i traditioner är starkt knutet till barndomen och den kultur man är uppvuxen i.

    I Sverige är vi duktiga på att plocka svamp, lingon, blåbär, hjorton och smultron. Nässlor såklart, för den vågade. Men vi plockar ju bara det vi känner igen, särskilt när det gäller svampar så att vi inte får med något i korgen som är farligt.

    När jag har tagit promenader med mamma och hennes asiatiska gäster och släktingar någon gång har  ibland eufori utbrutit i skogen. De pekar på olika växter jag inte känner igen och pratar ivrigt och snabbt, jag förstår att det är ätliga växter som vi i Sverige inte tar vara på. För vi vet ju inte vad det är! Och hur man gör för att tillaga dem!

    När jag var liten drog vi alltid ut med familjen i skogen på våren och plockade ormbunkar. Don´t try this at home! Jag säger det, för jag vill inte att någon ska bli förgiftad. Ormbunkar precis som murklor är nämligen giftiga. De går att äta men måste behandlas för att bli ätbara.

    Vi plockade pappkassar fulla med håriga, knoppande ormbunkar. Bar hem dem och mamma förvällde allt i omgångar. Sedan hade vi hela pannrumsgolvet fullt av torkade ormbunkar. Efter ett par turer i skogen var vinterns ormbunksförråd säkrat. Ormbunkar är en delikatess i Korea och tingar ett högt pris i mataffären. Ormbunkar ingår ofta i den traditionella koreanska rätten Bibim Bap.

    Kirskål som å ena sidan är ett svårutrotat ogräs, äts med fördel i Korea. Kanske har du provat en sallad på spröda maskrosor?

    Kirskål

    Maskrosor

    Nässlor

Om min blogg

Det går att älska mat även om man skaffar sig en profession inom ett helt annat område. Livets vägar tog mig till restaurangbranschen trots att jag egentligen är civilekonom och jag är idag aktiv i den dagliga verksamheten och också delägare i Elwing & Co. Catering i Stockholm.
Mitt intresse för mat och smaker och allt däromkring ger mig mycket inspiration och idéer. I bloggen skriver jag om det dagliga livet på en cateringfirma, saker i omgivningen som påverkar vårt arbete, inspirerande möten, resor och restaurangbesök, branschfrågor och de många skillnaderna mellan att driva en restaurang och en cateringfirma. Jag filosoferar kring miljöfrågor och vad vi lämnar efter oss till våra barn och är nyfiken på väldigt mycket annat. Jag önskar dig intressant läsning!

Följ via RSS

Webbpuff

Besöksliv Nyhetsbrev

Annons